Kungörelse (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige

3 av 9 paragrafer (33 %) har ändrats i kungörelse (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige sedan utfärdandet (t.om. SFS 1990:1239). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Kungörelse (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m.m. i Sverige upphävdes 1993-01-01 genom SFS 1991:591


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-29


2 §

  Ansökan om tillstånd som avses i 1 § mom. 2 göres hos skattemyndigheten i det län där tillställningen eller verksamheten skall äga rum.

Ansökningen skall innehålla, i fråga om i utlandet bosatt fysisk person, uppgift om nationalitet, namn, ålder och hemvist samt postadress här i landet och, i fråga om i utlandet hemmahörande juridisk person, uppgift om firma, hemort och postadress.

Vidare skall ansökningen innehålla uppgift om tillställningens eller verksamhetens beskaffenhet, tiden för vilken tillstånd sökes, den tid på dagen, den eller de orter och i förekommande fall den lokal, där tillställning är avsedd att äga rum. Vid ansökningen skall fogas, i huvudskrift eller styrkt avskrift, pass eller annan legitimationshandling rörande den som ansökningen avser, om denne är skyldig att vara försedd med sådan handling.

Ansökningen skall dessutom innehålla, i fall som avses i 4 § 1 mom.
förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, uppgift om antalet tillställningar för varje dag, inträdesavgifter eller andra vid tillställning förekommande avgifter, antalet åhörar- eller åskådarplatser samt, i fall som avses i 2 eller 3 mom. samma förordning, på heder och samvete avlämnad uppgift om beskaffenheten av den ersättning som varje i utlandet bosatt fysisk eller där hemmahörande juridisk person skall erhålla samt beloppet av dylik ersättning eller andelens storlek och sättet för inkomstens beräknande. Förordning (1990:1239)

3 §

  Om hinder ej anses möta för det sökta tillståndet, skall skattemyndigheten meddela tillståndsbevis, för varje gång gällande för en tid av högst tre månader.

Tillstånd i fråga om fysisk person får icke avse annan än den, som äger rätt att vistas här i landet, och icke meddelas för längre tid än berörda rätt består. I fråga om den, som skall anordna eller medverka vid tillställning eller utöva artistisk verksamhet för ljudradio eller television under sådana förhållanden att han kan anses innehava anställning i annans tjänst, får tillstånd beviljas allenast därest han äger antaga eller innehava sådan anställning under den tid och å den ort ansökningen avser.

Ej må tillstånd meddelas, därest bevillningsavgift, som på grund av förut utfärdat tillståndsbevis skall vara erlagd, icke blivit behörigen inbetald.

Tillståndsbevis skall innehålla, förutom uppgift angående de fysiska eller juridiska personer, den tid och de tillställningar eller den verksamhet som tillståndet avser, erinran om fullgörande av vad i 4 § här nedan stadgas samt grunden för utgörande av bevillningsavgift och i förekommande fall dess belopp ävensom bevis, att avgiften vederbörligen erlagts eller att godkänd säkerhet ställts för densamma.

Meddelat tillstånd må återkallas, när helst skälig anledning därtill förekommer.

Då skattemyndigheten meddelat tillstånd enligt denna kungörelse eller beslutat återkalla sådant tillstånd, skall tillståndsbeviset eller återkallelsebeslutet omedelbart i bestyrkt avskrift översändas till polismyndigheten. Förordning (1990:1239)

6 a §

  Bestämmelsen i 6 § om böter äger icke tillämpning på svensk medborgare som anordnar sammankomst som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller den som upplåter lokal eller plats för sammankomsten. I fall som nu har sagts är icke heller bestämmelsen i 6 § om skyldighet att utgiva bevillningsavgift tillämplig på den som upplåter lokal eller plats.

På bevillningsavgift som ådömes anordnare, varom i första stycket sägs, utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272). Lag (1976:1087)