Lag (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag)

24 av 41 paragrafer (59 %) har ändrats i lag (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1990:1129). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Lag (1946:808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) upphävdes 1992-01-01 genom SFS 1990:746


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-29


1 §

  För fordran som grundar sig på skuldebrev eller annat skriftligt fordringsbevis och är förfallen till betalning får gäldenären lagsökas enligt vad som sägs i det följande.

Om panträtt i fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller företagshypotek har skriftligen upplåtits för en fordran som avses i första stycket, kan borgenären genom lagsökning söka betalning ur den egendom som panträtten eller företagshypoteket gäller i. Har borgenären för fordringen inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, kan han genom lagsökning söka betalning ur den egendom vari inteckningen gäller.

För en fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m. m. får lagsökning äga rum även om fordringen inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis. En förutsättning är dock att lagsökningen äger rum i samband med lagsökning enligt första eller andra stycket för den fordran som har föranlett den åtgärd som ersättningsanspråket avser.

Lagsökning för fordran på ersättning som avses i tredje stycket får äga rum endast i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt lagen om ersättning för inkassokostnader m. m.

Vad som sägs i denna lag om gäldenären skall vid lagsökning som avser fastställelse till betalning ur viss egendom tillämpas på ägaren av egendomen. Lag (1984:660)

2 §

  Lagsökning skall göras skriftligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken. Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras. Borgenären skall också ange de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs. Vid ansökningen skall fogas styrkt avskrift av den handling varpå fordringen grundas och, då betalning enligt 1 § andra stycket söks ur fast egendom, skepp eller skeppsbygge eller egendom som omfattas av företagshypotek, av den handling varigenom panträtt i egendomen eller företagshypotek har upplåtits.

Ansökningen skall jämte avskrift som anges i första stycket inges i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet.

Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats skall rätten förelägga borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451)

3 §

  Finner rätten att de handlingar som har åberopats ej utgör bevis om fordran eller rätt till betalning ur den egendom som har angivits eller finner rätten annars att hinder föreligger mot att ta upp en ansökan enligt 1 § första, andra eller tredje stycket, skall den avvisas. Bevis om avvisning skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 2 § tredje stycket föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451)

4 §

  Upptas ansökningen, skall rätten förelägga gäldenären att inom viss av rätten bestämd tid efter det lagsökningshandlingarna delgivits honom skriftligen svara på ansökningen vid påföljd att målet ändå avgörs.
Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje styckena rättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga.
Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden.

Vid utsättande av tiden för svars avgivande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Har gäldenären känt hemvist inom riket, må tiden icke utan synnerliga skäl bestämmas längre än till två veckor. Lag (1985:269)

9 §

  Underrättelse om föreläggande som rätten meddelat part i annat fall än enligt 4 § skall genom rättens försorg genast avsändas till parten.
Lag (1954:435)

10 §

  Förnekar gäldenären att han har skrivit under ford ringshandlingen och har han ej förut vid domstol eller inför kronofogdemyndighet eller notarius publicus erkänt handlingen, skall rätten förordna att målet skall såsom tvistigt hänskjutas till rättegång. Lag (1981:848)

11 §

  Invänder gäldenären, att den handling varå kravet grundas icke är gällande mot honom, därför att han blivit tvungen eller förledd att utgiva handlingen, och visar han sannolika skäl för invändningen, skall målet såsom tivistigt hänskjutas till rättegång, om ej gäldenären försummat att anmäla och kungöra tvånget eller förledandet så som i andra stycket sägs.

Anmälan om tvång eller förledande skall göras hos domstol inom fyra veckor sedan tvånget upphörde eller förledandet skedde; gäldenären vare ock pliktig att inom lika tid efter det anmälan gjordes låta domstolens bevis därom införas i Post- och Inrikes Tidningar. Försummas något av vad sålunda är föreskrivet, äge rätten utan hinder av invändning som här avses i lagsökningsmålet pröva borgenärens rätt. Lag (1977:678)

16 §

  I lagsökningsmål får rätten förordna om kvarstad som avses i 15 kap. rättegångsbalken samt meddela handräckning för avhysning av gäldenären. I fråga om kvarstad och handräckning för avhysning gäller vad som är föreskrivet om motsvarande fall i rättegångsbalken och 8 § handräckningslagen (1981:847). Lag (1981:848)

17 §

  I lagsökningsmål skall utslag givas ofördröjligen sedan målet kommit i det skick att det kan avgöras. Fordringshandlingen eller den del därav varom i målet är fråga skall ordagrant intagas i utslaget eller avskrivas omedelbart därefter.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits, skall om delgivning av utslaget gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av tredskodom. Lag (1949:248)

18 §

  För att få ut en penningfordran som inte grundar sig på skriftligt fordringsbevis och inte avser skadestånd kan borgenären utverka betalningsföreläggande enligt vad som sägs i det följande.

Betalningsföreläggande får ges för fordran på ersättning som avses i 2 eller 3 § lagen (1981:739) om ersättning för inkassokostnader m.m. i den mån den fordrade ersättningen kan utgå enligt den lagen. Lag (1981:740)

19 §

  Ansökning om betalningföreläggande skall göras skriftligen eller muntligen hos allmän underrätt. Ansökningen skall innehålla uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap. 1 § rättegångsbalken.
Dessutom skall anges fordringens belopp och den ränta som fordras.
Borgenären skall i ansökningen eller i räkning som åberopas också tydligt och fullständigt ange grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst samt de omständigheter som betingar rättens behörighet, om denna inte framgår av vad som annars anförs.

Ansökning som görs skriftligen skall avlämnas i två exemplar och vara egenhändigt undertecknad av borgenären eller hans ombud. Är endast ett exemplar ingivet, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift. Denna gäller i målet lika med originalet. Görs ansökning muntligen, skall genom rättens försorg mot föreskriven avgift uppteckning därav ske i två exemplar. Borgenären eller hans ombud skall med sin underskrift intyga att uppteckningen är riktig. Uppteckningen gäller sedan som original.

Räkning som åberopas skall inges i två exemplar. Är räkningen ingiven i endast ett exemplar, skall rätten mot föreskriven avgift ombesörja erforderlig avskrift.

Har föreskriven ansökningsavgift inte betalats, skall rätten förelägga borgenären att betala avgiften. Lag (1987:451)

21 §

  Finner rätten att hinder föreligger mot att ta upp ansökningen skall den avvisas. Bevis om avvisningen skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen.

Följer borgenären inte ett föreläggande enligt 19 § fjärde stycket föreligger hinder mot att ta upp ansökningen. Lag (1987:451)

22 §

  Upptages ansökningen, förelägge rätten gäldenären att, såframt han vill helt eller till någon del bestrida ansökningen, inom viss av rätten bestämd tid efter det ansökningen jämte räkning, om sådan åberopats, blivit honom delgiven, skriftligen hos rätten anmäla sitt bestridande vid påföljd att utmätning eljest må ske. Vid utsättande av tiden för anmälan av bestridande har rätten att taga hänsyn till belägenheten av den ort där gäldenären bor eller handlingarna eljest kunna väntas bliva honom delgivna. Utan synnerliga skäl må tiden icke bestämmas längre än till två veckor.

Har borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, skall rätten i föreläggandet angiva vad i sådant hänseende skall, om bestridande ej sker, utgå utöver kostnaden för blivande delgivning.
Ersättningen utgår enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Föreläggandet, som skall tecknas på det ena exemplaret av ansökningen, skall tillika innehålla anmaning till gäldenären att lämna de uppgifter om sig som avses i 33 kap. 1 § första--tredje stycken rättegångsbalken i den mån uppgifterna i ansökningen är ofullständiga eller felaktiga.
Rätten får förelägga gäldenären att vid vite lämna uppgifter i dessa hänseenden. Lag (1985:269)

24 §

  Om delgivning med gäldenären av ansökningshandlingarna jämte föreläggande som avses i 22 eller 23 § tillämpas vad som är föreskrivet i 5 §. Delgivning får inte ske utom riket och ej heller genom kungörelse enligt 15 § delgivningslagen (1970:428). Lag (1982:297)

30 §

  Vid handläggning av mål om lagsökning eller betalningsföreläggande är rätten domför med en lagfaren domare.

Mål om betalningsföreläggande får i den utsträckning som regeringen bestämmer handläggas av tjänstemän som inte är lagfarna. Lag (1984:133)

31 §

  Om laga domstol i mål om lagsökning eller betalningsföreläggande gäller vad som är föreskrivet om tvistemål. Arrendetvister skall dock tas upp av tingsrätten i den ort där fastigheten finns. Rätten prövar självmant sin behörighet. Borgenärens uppgift om de omständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan antas att den är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt pröva sin behörighet, såvida inte gäldenären begär det eller fråga uppkommer om tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken. Lag (1990:1129)

31 a §

  Fullmakt för ombud behöver inte företes, såvida inte rätten anser att det bör ske eller ombudet begär att målet skall hänskjutas till rättegång. Lag (1982:297)

31 c §

  Uppfyller en ansökan om lagsökning eller betalningsföreläggande inte föreskrifterna i 2 eller 19 §, skall borgenären föreläggas att komplettera ansökningen, om inte bristen bedöms vara av ringa betydelse för det fortsatta förfarandet. Följer borgenären inte föreläggandet, får ansökningen avvisas.

Rätten får också avvisa ansökningen, om det framgår av vad som förekommit i samband med försök till delgivning med gäldenären att hinder för delgivning föreligger.

Framgår det ej att hinder för delgivning med gäldenären föreligger men har delgivning ändå inte kunnat ske, skall rätten pröva om försöken till delgivnng skall fortsättas eller om borgenären skall erbjudas att själv ombesörja delgivningen. Hänsyn skall därvid tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, utsikterna till att fortsatta försök kan leda till resultat samt omständigheterna i övrigt.
Antar borgenären inte erbjudandet att själv ombesörja delgivning, skall ansökningen avvisas. Lag (1982:297)

32 §

  Hänskjuts ett mål till rättegång, skall rätten förordna om målets fortsatta handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare handläggningen, får det genast utsättas till huvudförhandling.
Har ett mål om betalningsföreläggande vid sammanträde inför rätten hänskjutits till rättegång, bör muntlig förhandling om möjligt äga rum i omedelbart samband med sammanträdet. I så fall gäller i fråga om rättens domförhet vad som föreskrivs i 30 §.

Är den tingsrätt som har handlagt målet inte behörig att efter återvinning pröva målet, skall detta överlämnas till den tingsrätt som är behörig. Beslut om överlämnande får inte överklagas. Om den tingsrätt som har mottagit målet finner sig obehörig, skall den visa målet åter till den tingsrätt som har överlämnat det. När ett mål har överlämnats, gäller första stycket i fråga om den tingsrätt till vilken målet har överlämnats. Lag (1987:750)

34 §

  Talan mot rättens beslut varigenom en ansökan har avvisats eller förklarats förfallen skall föras genom besvär i hovrätten.

Har i lagsökningsmål borgenärs talan bifallits eller i mål om betalningsföreläggande å ansökningen tecknats bevis att utmätning må äga rum, äge gäldenären att hos rätten söka återvinning. Mot utslag i lagsökningsmål i andra fall skall talan föras genom besvär i hovrätten.

Angående klagan över beslut som rätten meddelat under målets handläggning äge vad för tvistemål är stadgat motsvarande tillämpning.

Ej må klagan föras över beslut varigenom mål hänskjutits till rättegång.
Lag (1982:297)

35 §

  Ansökan om återvinning skall göras skriftligen, i lagsökningsmål inom en månad från den dag då utslaget delgavs gäldenären och i mål om betalningsföreläggande inom samma tid från det utmätning ägde rum eller utan föregången utmätning betalning skedde med förbehåll om rätt för gäldenären att söka återvinning.

Om återvinningstalan äge i övrigt vad i rättegångsbalken är stadgat om återvinning i tvistemål motsvarande tillämpning; rättens utslag i lagsökningsmålet eller rättens bevis att utmätning må äga rum skall därvid anses som tredskodom.

Skall mål på grund av ansökan om återvinning upptagas till fortsatt handläggning, gälle vad i 33 § är stadgat.

Vid tillämpning av första stycket jämställes med utmätning i Sverige motsvarande åtgärd i Danmark, Finland, Island, Norge eller Österrike.
Lag (1983:369)

36 §

  Hovrätts beslut i mål som enligt 34 § fullföljts till hovrätt får inte överklagas; dock får mot hovrätts beslut angående kvarstad eller avhysning talan fullföljas till högsta domstolen enligt vad i rättegångsbalken är stadgat angående fullföljd av talan mot hovrätts beslut i mål som väckts vid underrätt. Lag (1981:848)

37 §

  I mål om lagsökning eller betalningsföreläggande erfordras ej förande av protokoll. Om aktbildning och dagbok meddelas närmare bestämmelser av regeringen. Lag (1981:848)

38 §

  har upphävts genom lag (1954:435)