Förordning (1950:295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m.

7 av 16 paragrafer (44 %) har ändrats i förordning (1950:295) om tillägg av statsmedel å vissa ersättningar enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m. sedan utfärdandet (t.om. SFS 2011:1078). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2021-04-11


6 §

  För tid före utgången av den månad, varunder den skadade fyllt sextiosju år, utgår i anledning av skada, som inträffat före den 1 januari 1951, tillägg enligt följande tabell:

Tid varunder skadan inträffat   Procentuellt tillägg då
                                arbetsförmågan är nedsatt med
                                över            över 50    minst 30
                                75 procent      men högst  men högst
                                                75 procent 50 procent
före den 1 januari 1920            150          100         70
1 januari 1920 - 31 december 1926  125           90         55
1 januari 1927 - 31 december 1941  100           65         45
1 januari 1942 - 30 juni 1946       75           55         35
1 juli 1946 - 31 december 1948      60           40         20
1 januari 1949 -31 december 1950    25           20          -
För tid efter utgången av den månad, varunder den skadade fyllt sextiosju år, utgår tillägg endast, om skadan inträffat före den 1 januari 1941. I sådant fall utgör tillägget 20 procent av ersättningens belopp. Förordning (1953:251)

7 §

  Har skada, som inträffat före den 1 januari 1949, medfört döden, och uppbär i anledning härav efterlevande make livränta, utgår för tid före utgången av den månad, varunder maken fyllt sextiosju år, tillägg å livräntan enligt följande tabell:

Tid varunder skadan inträffat                   Procentuellt
                                                tillägg
före den 1 januari 1920                         70
1 januari 1920 - 31 december 1926               55
1 januari 1927 - 31 december 1941               45
1 januari 1942 - 30 juni 1946                   35
1 juli 1946 - 31 december 1948                  30
Tillägg å livränta till efterlevande make för tid efter utgången av den månad, varunder denne fyllt sextiosju år, så ock tillägg å livränta till annan efterlevande utgår endast, om skadan inträffat före den 1 januari 1941, och utgör i sådant fall 20 procent av livräntans belopp.
Förordning (1953:251)

8 §

  Vid tilläggets bestämmande ska den ersättning, varå tillägget utgår, i förekommande fall beräknas med hänsyn tagen till bestämmelserna i kungörelsen den 10 juni 1921 (nr 410) angående förhöjning av vissa till i statens tjänst skadade arbetare med flera av statsmedel utgående livräntor m.m., kungörelsen den 8 april 1938 (nr 112) angående viss tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete beträffande livräntor till arbetare, som före år 1937 skadats i arbete för statens räkning, så ock med beaktande av de föreskrifter, som Konungen meddelat rörande förstärkning av vissa livräntor jämlikt lagen den 11 juni 1937 (nr 348), rörande dyrtidskompensation åt vissa ersättningstagare enligt förordningarna den 24 mars 1938 (nr 102 och 103) samt rörande vidgad tillämpning av 11 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete i dess lydelse enligt lag den 26 juni 1948 (nr 420) och motsvarande stadganden i övriga i 2 § omförmälda författningar.
Lag (2011:1078)

9 §

  Tillägg enligt denna förordning må ej föranleda, att sjukpenning eller livränta jämte tillägget överstiger det belopp, som i anledning av skadan skolat utgå i sjukpenning eller livränta jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete i dess lydelse från och med den 1 januari 1949, därest den skadades årliga arbetsförtjänst beräknats till sjutusentvåhundra kronor.

Vårdbidrag eller annan sådan förhöjning av livränta, som föranledes av att den skadades tillstånd kräver särskild vård, må jämte tillägg därå enligt denna förordning icke utgå med högre belopp än ettusenåttahundra kronor om året.

Därest sjukpenning eller livränta enligt lagen den 11 juni 1937 (nr 348) eller förordningen den 13 april 1940 (nr 213) överstiger motsvarande ersättning enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, beräknad efter det i 9 § sistnämnda lag vid tiden för olycksfallet stadgade högsta beloppet för den årliga arbetsförtjänsten, skall överskjutande belopp icke beaktas vid tilläggets bestämmande. Förordning (1953:251)

10 §

  Åtnjuter den, som uppbär sjukpenning eller livränta enligt någon av de i 2 § angivna författningarna eller enligt grunderna i någon av dessa författningar, däremot svarande understöd eller utgår till honom skadestånd eller ock med skadestånd jämförlig ersättning av statsmedel, är han skyldig att i den mån Konungen därom förordnar vidkännas avdrag å det tillägg, som tillkommer honom enligt denna förordning, dock högst med vad som svarar mot understödet, skadeståndet eller ersättningen.

I fall som avses i denna paragraf utgives ej tillägg, om dess belopp, efter det avdrag skett, skulle understiga fem kronor för månad räknat.
Förordning (1953:251)

11 §

  Tillägg enligt denna förordning skall för den, som varit berättigad till tillägg enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap m.m., utgöra lägst det belopp, som skolat utgå i tillägg enligt sistnämnda förordning, om denna alltjämt ägt giltighet.
Har den ersättningsberättigade jämväl ägt uppbära tillägg enligt förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete m.m., skall tillägg varom nu är fråga uppgå till lägst det belopp, varmed tillägg skolat utgå, om nyssnämnda förordningar den 29 juni 1946 och den 30 juni 1943 alltjämt varit gällande. Skadad, vars arbetsförmåga är nedsatt med minst 30 procent, samt efterlevande make skall dock för tid före utgången av den månad, varunder den ersättningsberättigade fyllt sextiosju år, äga uppbära tillägg med lägst så stort belopp, att summan av sjukpenningen eller livräntan och tillägget uppgår till 120 procent av vad som i sådant avseende skolat tillkomma honom, om de äldre förordningarna alltjämt ägt giltighet.

Avdrag enligt vad i 10 § stadgas må ej föranleda, att tillägg nedsättes under det belopp, som skolat utbetalas om förenämnda äldre förordningar ännu varit i kraft.

Beloppet av tillägg enligt 4 § förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) beräknas efter den ortsgrupp, som den skadade tillhörde vid utgången av juni 1950. Förordning (1953:251)

15 §

  Utöver vad ovan stadgats skall, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar, i fråga om tillägg enligt denna förordning i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet beträffande den ersättning, varå tillägget utgår. Förordning (1953:251)