Uppbördslag (1953:272)

108 av 116 paragrafer (93 %) har ändrats i uppbördslag (1953:272) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1996:1404). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Uppbördslag (1953:272) upphävdes 1997-11-01 genom SFS 1997:483


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-23


1 §

  Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
   1. kommunal inkomstskatt,
   2. statlig inkomstskatt,
   3. statlig förmögenhetsskatt,
   4. statlig fastighetsskatt,
   5. skogsvårdsavgift,
   6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,
   7. avkastningsskatt i fall som avses i 2 § första stycket 1-5 och 7 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
   8. särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
   9. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) samt förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
   10. mervärdesskatt som redovisas i särskild självdeklaration enligt 14 kap. 3 § mervärdesskattelagen (1994:200),
   11. annuitet på avdikningslån,
   12. avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter,
   13. skatt enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel.

Att vad som sägs i denna lag om egenavgifter enligt lagen om socialavgifter även tillämpas i fråga om skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och avgifter enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift följer av 3 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och 4 § lagen om allmän löneavgift. Lag (1996:1239)

2 a §

  Beslut enligt denna lag rörande skattskyldig fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun för inkomståret är belägen. Om den skattskyldige saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

Beslut enligt denna lag rörande arbetsgivare fattas, om inte annat föreskrivs, av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren för uppbördsmånaden är registrerad för inbetalning och redovisning av arbetstagares skatt. Är arbetsgivaren inte registrerad fattas beslutet av skattemyndigheten i det län där arbetsgivaren är bosatt. Saknar en arbetsgivare, som är bosatt utomlands eller är juridisk person, fast driftställe här i landet, fattas beslutet av skattemyndigheten i Stockholms län.

En skattemyndighet får uppdra åt en annan skattemyndighet att fatta beslut i dess ställe i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.
Sådant uppdrag får ges endast om den andra myndigheten medger det och om det kan ske utan avsevärd olägenhet för den skattskyldige eller arbetsgivaren. Lag (1991:1908)

2 b §

  Beslut som avses i 22 § får, med undantag av beslut om särskild beräkningsgrund enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket och beslut om jämkning av preliminär skatt enligt 45 §, fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas. Beslut om särskild beräkningsgrund får dock fattas genom automatisk databehandling om beslutet överensstämmer med motsvarande beslut avseende det föregående inkomståret och den skattskyldige inte har anmält önskemål om ändrad beräkningsgrund. Lag (1994:765)

5 §

  Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för varje skattskyldig, beträffande vilken inte skall tillämpas enligt 4 § 3 mom. andra stycket fastställd särskild tabell, tillämpas den tabell, som a vser en sammanlagd utdebitering till kommunal inkomstskatt och landstingsskatt, vilken för skattekronor och skatteören är lika med det belopp, som för inkomståret bestämts till utdebitering i kommunen eller kommundelen. Ingår i sistnämnda utdebitering öretal, uppgående till högst femtio, används den tabell, som avser närmast lägre utdebitering.
Om i utdebiteringen ingår öretal, överstig ande femtio, tillämpas den tabell som avser närmast högre utdebitering. Att på inkomst av arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, preliminär A-skatt dock kan beräknas enligt vilken som helst för inkomståret upprättad skattetabell, framgår av bestä mmelserna i 4 § 4 mom.

Har den skattskyldige rätt till skattenedsättning enligt 1 § första meningen lag en (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan, skall detta beaktas vid bestämmande av till ämplig tabell för beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1992:680)

6 §

  Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst uppbärs, med det belopp som anges i vederbörlig tabell för det inkomstbelopp och den tidsperiod som är i fråga.

För inkomst av arbete som avses i 4 § 4 mom. skall, om inkomst som tjänats in under flera dagar uppbärs vid ett tillfälle, den preliminära A-skatten beräknas på grundval av inkomsten under varje ifrågakommande dag och med tillämpning av vad som anges i skattetabellen för dagsinkomst.

Är inkomsten annan än sådan, som avses i 4 § 4 mom., skall gälla att, om inkomsten avser annan tidsperiod än som är upptagen i skattetabellen, först uträknas hur mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod av minst en veckas längd.
Skatten beräknas därefter med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan, längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan, den i tabellen angivna tidsperiodens längd. Uppbärs vid arbete inkomst för en kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär skatt inte utgå mer än en gång i veckan. Därvid skall de under samma vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång utbetalda.
Lag (1994:1978)

6 a §

  Om inkomst uppbärs i form av förskott, utgår preliminär A-skatt med så stor del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten som det uppburna beloppet utgör av hela inkomsten.

Om hela inkomsten inte är känd då förskott uppbärs, utgår preliminär A-skatt enligt 6 § som om förskottet utgör hela inkomsten för den tidsperiod som är i fråga.

När resterande belopp uppbärs utgår preliminär A-skatt med återstående del av den sammanlagda skatten för hela inkomsten.
Lag (1994:1978)

7 §

  För inkomst av arbete som uppbärs av en fysisk person och som inte avser bestämd tidsperiod eller inte uppbärs vid regelbundet återkommande tillfällen skall preliminär A-skatt utgå med 30 procent av inkomsten. Detsamma gäller i fråga om inkomst som inte utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete.

Uppbärs inkomst som avses i första stycket första meningen tillsammans med inkomst, som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete, skall preliminär A-skatt utgå enligt grunder som Riksskatteverket fastställer med beaktande av bestämmelserna i 3 § 1 mom.

För inkomst som avses i 3 § 2 mom. tredje stycket första meningen skall preliminär skatt utgå med 30 procent av inkomsten.
Preliminär skatt på ränta eller utdelning på utländska värdepapper skall utgå med så stort belopp att det tillsammans med den skatt som innehållits i utlandet uppgår till 30 procent av räntan eller utdelningen.

Skatt enligt första eller andra stycket tas inte ut på belopp under 100 kronor.

Att särskilda grunder för uttagande av preliminär A-skatt kan föreskrivas i vissa fall framgår av 3 § 2 mom.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte om annat följer av 40 §.
Lag (1994:1866)

7 a §

  För inkomst av arbete som uppbärs av en juridisk person skall preliminär A -skatt betalas med 30 procent av inkomsten.

Skatt enligt första stycket skall inte tas ut på belopp under 100 kronor. Lag (1992:680)

8 §

  Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall preliminär A-skatt beräknas efter inkomstförmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.

Värdet av bilförmån skall beräknas enligt punkt 2 av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen (1928:370). Andra stycket andra meningen av nämnda anvisningspunkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket nedan. Värdet av förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje-femte styckena av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.
Förmånsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.

Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra och fjärde styckena kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragrafen.

Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt. Lag (1996:1338)

10 §

  Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskostnader, som lämnas vid sådan tjänsteresa som avses i punkt 3 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) och för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i nämnda punkt, endast till den del ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum eller, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften.

På ersättning för ökade levnadskostnader som lämnas vid sådan tjänsteresa för vilken rätten till avdrag för kostnaderna vid mottagarens inkomsttaxering anges i punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum. I den mån ersättning för ökade levnadskostnader under tjänsteresa utgår för längre tid än två år eller, i fall som avses i punkt 3 andra stycket sjunde och åttonde meningarna av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen, tre år på en och samma ort skall dock preliminär A-skatt beräknas på hela ersättningen såvida inte skattemyndigheten på ansökan av den som betalar ut ersättningen beslutar att vad som sägs i första meningen i detta stycke skall gälla även för viss längre tid.

I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i punkt 3 c första stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppet. I fråga om kostnadsersättning för drivmedel för resa med förmånsbil i tjänsten gäller att preliminär A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger de i punkt 3 c andra stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppen.

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens inkomsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som överstiger det avdragsgilla beloppet.

Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
      a) familjebidrag till den som tjänstgör inom totalförsvaret;
      b) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;
      c) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undantagen från beskattning i Sverige;
      d) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor;
      e) ränta på konto för klientmedel;
      f) ränta som ingår i belopp som redovisats enligt 3 kap. 22 § sista stycket lagen om sjävdeklaration och kontrolluppgifter;
      g) ersättning till en och samma idrottsutövare från en sådan ideell förening som avses 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring;
      h) förmån av fri resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag eller ersättning för kostnad för sådan resa; eller
      i) ränta eller utdelning för vilken kontrolluppgift skall lämnas enligt sådan förbindelse som avses i 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Lag (1996:1209)

11 §

  Preliminär A-skatt skall beräknas på det belopp, som återstår sedan från inkomsten avräknats dels avgifter, som den skattskyldige betalar för sådan pensionsförsäkring eller sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, dels avgifter, som den skattskyldige i samband med tjänsten betalar för egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäkring.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader i arbetet från inkomst som uppbärs av en fysisk person än ovan sagts får hänsyn tas vid beräkning av preliminär A-skatt endast om kostnaderna kan beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från arbetsgivaren under inkomståret. I sådant fall gäller bestämmelserna i tredje stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa en schablon för beräkning av en skattskyldigs kostnader i en viss verksamhet. Schablonen skall avse bestämda yrkesgrupper och grundas på de genomsnittliga kostnaderna inom respektive grupp.
Om en sådan schablon är tillämplig på den skattskyldige, skall kostnaderna beräknas enligt schablonen. Finns det inte någon schablon skall skattemyndigheten på framställning av arbetsgivaren bestämma hur kostnaderna skall beräknas. Har arbetstagarens kostnader beräknats enligt bestämmelserna i detta stycke skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om detta.

Utan hinder av andra stycket får skattemyndigheten på ansökan av arbetsgivaren besluta att vid beräkningen av preliminär A-skatt hänsyn inte skall tas till förmån av fri hemresa eller ersättning för kostnad för hemresa med allmänna kommunikationer till den del förmånen eller ersättningen inte överstiger avdragsgillt belopp enligt punkt 3 b av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1993:1516)

12 §

  För den som inte skall betala avgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § utgå enligt de grunder som där anges med beaktande av att skyldighet att betala sådana avgifter och rätt till avdrag för avgifterna inte föreligger.

I fråga om folkpension och annan ersättning som utbetalas tillsammans med sådan pension får den utbetalande myndigheten eller inrättningen vid beräkning av preliminär A-skatt med frångående av bestämmelserna i denna lag ta hänsyn till att den skattskyldige kan vara berättigad till särskilt grundavdrag, om därmed bättre överensstämmelse kan uppnås mellan preliminär och slutlig skatt.
Skattemyndighets beslut med stöd av 3 § 2 mom. om preliminär skatt för den skattskyldige får dock inte frångås. Lag (1995:578)

12 a §

  För sjöman som avses i första stycket punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) skall preliminär A-skatt i fall som avses i 4 § 1 mom. och 40 § tas ut enligt de grunder som där anges samt med beaktande av att sjömannen har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § kommunalskattelagen samt med frångående av bestämmelserna i 2 § 4 mom. sista stycket skattereduktion enligt andra eller tredje stycket samma lagrum.
Lag (1996:1338)

14 §

  Vid beräkning av särskild A-skatt skall gälla vad som föreskrivs i 13 § 1 o ch 3 mom. om preliminär F-skatt.

Om det kan antas att en skillnad av någon betydelse uppkommer mellan utgående pr eliminär skatt beräknad enligt första stycket och beräknad slutlig skatt, skall särskild A-skatt beräknas med ledning av preliminär taxering. Särskild A-skatt skall också beräknas med ledning av preliminär taxering om den skattskyldige har avgett preliminär självdeklaration. Lag (1992:1177)

15 §

  Preliminär taxering skall ske i enlighet med de bestämmelser som skall till ämpas vid den årliga taxeringen året efter inkomståret. Vid debitering av den preliminära skatten skall hänsyn dock inte tas till sådan skatt som inte ingår i den slutliga skatten enligt 13 § 3 mom.

Vid den preliminära taxeringen skall hänsyn tas till de förhållanden som kan ant as komma att ligga till grund för taxering under året efter inkomståret. Lag (1992:680)

16 §

  Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär självdeklaration). Sådan taxering må dock åsättas ävenmed stöd av annan uppgift eller upplysning.

17 § 1 mom. Skattskyldig skall utan anmaning lämna preliminär självdeklarat ion:
   1. när han ansöker om skattsedel på preliminär F-skatt, eller
   2. om han har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt och den skatt som avses i 13 § 3 mom. enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, såvitt senast den 1 december året före inkomståret kan b edömas, kommer att överstiga motsvarande skatt enligt den årliga taxeringen året före inkomståret med minst en femtedel av sist nämnda skatt, dock minst 2 000 kronor. Lag (1992:680)

18 §

  Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1 december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då inte ägde kännedom om att han kommer att för inkomståret påföras slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året efter inkomståret, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den 1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs. Lag (1991:697)

19 §

  Efter anmaning av skattemyndighet är arbetsgivare, försäkringsbolag eller understödsförening skyldig att, arbetsgivaren beträffande namngiven, hos honom anställd person och bolaget eller föreningen beträffande namngiven person, till vilken utgives pension, livränta eller annan skattepliktig ersättning, lämna uppgift å löneförmån, pension, livränta eller annan ersättning, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomståret. Lag (1990:329)

20 §

  Finns det anledning att anta, att skattskyldig enligt 17 § 1 mom.
varit skyldig att utan anmaning avge preliminär självdeklaration, men har han inte avlämnat sådan deklaration inom föreskriven tid eller är avgive n deklaration ofullständig, får skattemyndigheten anmana den skattskyldige att avge sådan deklaration eller att fullständiga den avgivna deklarationen.

Den skattskyldige får också anmanas att avge en preliminär självdeklaration om d et finns anledning att anta att han bör betala särskild A-skatt. Lag (1992:680)

21 §

  Anmaning jämlikt 19 eller 20 § skall innehålla dels föreläggande för den anmanade att till skattemyndigheten avlämna deklaration eller annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem dagar efter delfåendet, dels ock underrättelse om påföljd som underlåtenhet att hörsamma anmaningen kan medföra. Lag (1990:329)

23 §

  har upphävts genom lag (1979:489)

25 §

  Vid debitering av preliminär F-skatt och särskild A-skatt med ledning av pr eliminär taxering skall iakttas:

att egenavgifter uträknas med ledning av bestämmelserna i lagen (1981:691) om so cialavgifter samt

att kommunal inkomstskatt uträknas med ledning av den skattesats, som för inkoms tåret gäller i beskattningsorten. Lag (1992:680)

26 §

  Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall debiteras i en post. Skattebeloppet avrundas till det närmast lägre hela krontal, som utan att öretal uppkommer är jämnt delbart med antalet uppbördsmånader under vilka skatten skall betalas.

Preliminär F-skatt och särskild A-skatt skall betalas med lika stora belopp senast den 10 i varje uppbördsmånad under uppbördsåret eller, vid debitering under inkomståret, i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av den månad då skatten debiteras. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Om skatten debiteras efter den 20 i en månad skall den betalas med lika stora belopp i var och en av de uppbördsmånader som återstår efter utgången av månaden efter den månad då skatten debiteras.

Preliminär F-skatt som inte uppgår till 2 000 kronor för uppbördsåret påförs inte. Lag (1994:1978)

27 b §

  Ett belopp som innehållits genom skatteavdrag på ersättning för arbete till ett handelsbolag och som inte kunnat gottskrivas bolaget enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas bolaget som inbetalning av sådan utgående mervärdesskatt som avses i 1 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200) för den sista redovisningsperioden under det kalenderår då det innehölls. Detta gäller även om beloppet inte har betalats in till skattemyndigheten.

Ett skattebelopp, som inte har innehållits men betalats in av den som betalat ut ersättningen i enlighet med ett beslut av skattemyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol, skall gottskrivas bolaget som inbetalning av utgående mervärdesskatt för den redovisningsperiod då ersättningen betalades ut.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om skattemyndigheten meddelat beslut om betalning enligt 52 a §.
Lag (1996:1404)

28 §

  Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående skatt skall betalas senast den 10 i uppbördsmånaden april året efter taxeringsåret. Lag (1994:1978)

29 §

  För visst år erlagd preliminär eller kvarstående skatt skall anses i första hand utgöra betalning av tilläggspensionsavgift för året. I fråga om erlagd tillkommande skatt skall motsvarande gälla beträffande tilläggspensionsavgift som ingår i den tillkommande skatten.

Tilläggspensionsavgift som ingår i slutlig skatt skall vara betald före den 1 oktober året efter taxeringsåret. Avgift som inte ingår i slutlig skatt skall vara betald inom åtta månader efter utgången av den månad, då underrättelse om debitering av avgiften meddelades den skattskyldige.

Har tilläggspensionsavgift, som ingår i slutlig eller tillkommande skatt, inte till fullo betalats inom den tid, som anges i andra stycket, skall den slutliga eller tillkommande skatten omdebiteras med uteslutande av avgiften. Sådant beslut skall delges den skattskyldige.
Lag (1984:669)

30 §

  Skall enligt 11 kap. 6 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring pensionspoäng för visst års inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas den skattskyldige trots att tilläggspensionsavgift för året inte till fullo betalas inom den tid som anges i 29 § andra stycket, får skattemyndigheten efter framställning från den skattskyldige medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala avgiften, om ömmande omständigheter föreligger.

Har här i landet bosatt skattskyldig avlidit och efterlämnat dödsbodelägare som vid hans död varit beroende av honom för sin försörjning och skall dödsboet efter dödsfallet betala kvarstående eller tillkommande skatt, får skattemyndigheten efter framställning från dödsboet medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att betala skatten, om ömmande omständigheter föreligger. Befrielse får avse skatt, som påförts den avlidne eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom. Befrielse får inte avse skatt som påförts på grund av eftertaxering och som rätteligen skulle ha betalats före dödsfallet.

Skattemyndigheten skall vidta den ändring av beslut om skattebefrielse som skattemyndighets eller domstols beslut om taxering föranleder.
Lag (1990:329)

31 §

  Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

Tillkommande skatt skall, om inte annat följer av 32 b §, betalas senast den 10 i den uppbördsmånad som skattemyndigheten bestämmer, dock inte tidigare än den 10 maj året efter taxeringsåret. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Lag (1994:1978)

32 §

  På tillkommande skatt skall skattskyldig betala ränta (respitränta). Räntebelopp som understiger femtio kronor påförs inte. Ränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Vid beräkning av ränta för tid som infaller efter utgången av det år då skatten debiteras tillämpas dock den räntesats som gäller för debiteringsåret. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal.

Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den tillkommande skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inte heller kvarskatteavgift och respitränta;

att ränta tas ut från och med den 19 september taxeringsåret om hela den kvarstående skatten betalts senast den 18 september samma år och i annat fall från och med den 11 april året näst efter taxeringsåret, dock att ränta på ö-skatteränta, restitutionsränta och skatt, som återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår i tillkommande skatt, skall tas ut från utgången av den månad, då beloppet utbetalts; samt

att ränta tas ut till och med den dag då skatten förfaller till betalning.

Ändras debitering av tillkommande skatt sker ny beräkning av ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på respitränta. Lag (1994:1978)

32 a §

  Skattemyndigheten får befria en skattskyldig helt eller delvis från skyldigheten att betala respitränta, om det finns synnerliga skäl.
Lag (1990:329)

32 b §

  Skall tillkommande skatt debiteras efter det att skattsedel på slutlig skatt har utfärdats för den skattskyldige men innan påföringen av slutlig skatt har avslutats för året skall ny skattsedel på slutlig skatt utfärdas vari även den tillkommande skatten tas upp. I fråga om sådan skatt gäller vad som föreskrivs i denna lag om betalning av kvarstående skatt och om arbetsgivares medverkan vid uppbörd av sådan skatt. Lag (1992:1661)

33 §

  För skattskyldig skall utfärdas skattsedel, särskild för preliminär skatt, för slutlig skatt och för annan tillkommande skatt än sådan som avses i 32 b §. Skattsedel skall dock inte utfärdas för preliminär skatt enligt 3 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1996:1404)

33 a §

  Skattsedel på preliminär A-skatt (A-skattesedel) skall utfärdas för skattskyldig som inte har tilldelats en F-skattesedel. En A-skattesedel skall även utfärdas för skattskyldig om skattemyndigheten beslutat om ett sådant villkor som avses i 33 b § andra stycket.

För handelsbolag som inte skall påföras någon slutlig skatt och som inte har tilldelats en F-skattesedel utfärdas en A-skattesedel efter ansökan. Lag (1996:1404)

33 b §

  Skattsedel på preliminär F-skatt (F-skattesedel) skall, om inte annat följer av 33 c §, efter ansökan utfärdas för en skattskyldig som bedriver eller som kan antas komma att bedriva näringsverksamhet.

Skattemyndigheten får besluta att en F-skattesedel utfärdas under villkor att den inte åberopas i ett anställningsförhållande. Av F-skattesedeln skall i sådant fall framgå att även en A-skattesedel har utfärdats.

I det fall som avses i andra stycket skall sådan arbetsgivare till den skattskyldige som skattemyndigheten känner till underrättas om beslutet.

F-skattesedel får inte utfärdas för en delägare i handelsbolag enbart på grund av intäkt som han åtnjuter i denna egenskap.
Lag (1996:1404)

33 c §

  För varje uppbördsår skall utan ansökan utfärdas en F-skattesedel för den som vid utgången av närmast föregående uppbördsår har en sådan skattsedel.

En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare utfärdad F-s kattesedel återkallad på grund av sådant missbruk som avses i 38 a § första stycket 3 förrän två år förflutit från återkallelsebeslute t.

En F-skattesedel får inte utfärdas för den som har fått en tidigare F-skattesede l återkallad på annan grund än som avses i andra stycket så länge grunden för återkallelsen finns kvar. En F-skattesedel får inte heller utfärdas för den som inte har haft någon F-skattesedel men för vilken de t skulle finnas grund för återkallelse av en sådan skattsedel.

Om det finns särskilda skäl får en F-skattesedel utfärdas trots vad som sägs i a ndra och tredje styckena. Lag (1992:680)

33 d §

  Till en A-skattesedel skall fogas ett skattekort. Till en F-skattesedel s kall fogas ett F-skattebevis. Om den skattskyldige har debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall inbetalningskort till ställas honom. Till en skattsedel på tillkommande skatt samt till en sådan skattsedel på slutlig skatt enligt vilken kvarstående skatt s kall betalas skall fogas inbetalningskort.

Om den skattskyldiges slutliga skatt består uteslutande av skatt på ränta eller utdelning för vilken preliminär skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. tredje stycket, behöver någon skattsedel på slutlig skatt inte utfärd as.

Skattsedel, skattekort, F-skattebevis och inbetalningskort skall upprättas i enlighet med formulär som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:680)

35 §

  Skattsedel på slutlig skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 31 augusti under taxeringsåret om grundläggande beslut om årlig taxering fattats senast den 15 augusti på grundval av förenklad självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I övriga fall skall skattsedel på slutlig skatt översändas till den skattskyldige senast den 15 december under taxeringsåret.

En A-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Uppbär skattskyldig, som tidigare inte haft inkomst för vilken preliminär A-skatt skall betalas, sådan inkomst under inkomståret, skall han anmäla detta till vederbörande skattemyndighet. Denna skall sända en skattsedel till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1992:1661)

36 §

  En F-skattesedel skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

En F-skattesedel, som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, och skattsedel på tillkommande skatt skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske.
Lag (1994:1978)

36 a §

  Ett besked om debitering av särskild A-skatt skall översändas till den skattskyldige senast den 18 januari under inkomståret.

Ett besked om debitering av särskild A-skatt som grundar sig på preliminär taxering verkställd under inkomståret, skall översändas till den skattskyldige så snart det kan ske. Lag (1994:1978)

37 §

  Anmäler skattskyldig hos skattemyndighet sedan fem dagar har förflutit efter den tidpunkt som anges i 35 § första eller andra stycket eller i 36 § första stycket att han inte har fått den skattsedel som han skall ha, skall sådan skattsedel, som hade bort utfärdas, ofördröjligen tillställas den skattskyldige. Anmälan, som här avses, bör göras senast tio dagar efter nyssnämnda tidpunkt. Lag (1990:329)

38 §

  Skattskyldig har rätt att hos skattemyndighet få duplettskattsedel och ytterligare inbetalningskort. Begärda handlingar skall skyndsamt tillställas den skattskyldige. Lag (1990:329)

38 a §

  En F-skattesedel skall återkallas om innehavaren
   1. begär att skattsedeln skall återkallas,
   2. upphör att bedriva näringsverksamhet,
   3. inte iakttar villkor som meddelats med stöd av 33 b § andra stycket eller på annat sätt missbrukar sin F-skattesedel och missbruket inte är ringa,
   4. inte efterkommer föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i fråg a om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering och underlåtenheten inte är ringa,
   5. brister i redovisning eller betalning av preliminär eller slutlig skatt, skatt som skall innehållas genom skatteavdrag, sådana avgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller mervärdesskatt som uppbärs enligt mervärdesskattelagen (1994:203) och försummelsen inte är ringa,
   6. har meddelats näringsförbud,
   7. är i konkurs, eller
   8. är företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och företagets eller bolagets F-skattesedel har återkallats på grund av ett förhållande som kan hänföras till företagsledaren.

Återkallelse enligt första stycket 3--8 får underlåtas om det finns särskilda skäl.

Ett fåmansföretags eller ett fåmansägt handelsbolags F-skattesedel skall, om int e särskilda skäl talar emot det, återkallas också om en F-skattesedel inte får utfärdas för en företagsledare i företaget eller bolaget på grund av ett förhållande som avses i första stycket 3--5 eller 7. Lag (1994:484)

38 b §

  Om en F-skattesedel har återkallats, skall innehavaren efter föreläggande av skattemyndigheten överlämna F-skattesedeln och F-skattebeviset till myndigheten. Skattemyndigheten skall lämna uppgift om återk allelsen till sådana berörda uppdragsgivare som myndigheten känner till.

Om en F-skattesedel har återkallats skall skattemyndigheten i stället utfärda en A-skattesedel om det inte är obehövligt. Lag (1992:680)

40 a §

  Om det är uppenbart att ett arbete har utförts under sådana förhållanden att den som utfört arbetet är att anse som anställd hos den som betalar ut ersättningen för arbetet, skall denne skriftligen anmäla förhållandet till skattemyndigheten om den som tar emot ersättningen åberopar en F-skattesedel. Lag (1992:680)

42 §

  Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbetalningstillfälle före ingången av uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten. Lag (1986:474)

44 §

  Skattemyndigheten skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyldigheter enligt bestämmelserna i 39--43 §§.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall skattemyndigheten lämna besked i frågor, som angår skyldigheten att verkställa skatteavdrag, beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna i 39--43 §§. Sådana besked skall meddelas av den skattemyndighet som enligt 2 a § andra stycket har att fatta beslut rörande arbetsgivare.

Skattemyndigheten får på begäran av arbetsgivare lämna besked beträffande arbetstagares skatteavdrag. Lag (1991:1908)

44 a §

  Utför en arbetstagare, som har hemvist här i riket, arbete i en främmande stat med vilken Sverige har ingått överenskommelse för undvikande av att preliminär skatt tas ut i mer än en av staterna, eller utför en arbetstagare, som har hemvist i en sådan stat, arbete här i riket, får skattemyndigheten, utom i fall som avses i andra stycket, besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten.

Råder det tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut och träffar riksskatteverket överenskommelse med behörig myndighet i den främmande staten om var detta skall ske, får riksskatteverket besluta att skatteavdrag enligt denna lag får underlåtas, om avdrag för preliminär skatt på grund av arbetet görs i den främmande staten. Lag (1992:100).

Jämkning av preliminär skatt

45 § 1 mom. Sedan skattsedel på preliminär skatt har utfärdats, får, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära skatten och den motsvarande slutliga skatten minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt därigenom kan antas uppkomma, genom jämkning föreskrivas ändrade grunder för uttagande av den preliminära skatten. Vid jämkning av preliminär A-skatt för en juridisk person får dock hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till delägare. Jämkning skall göras bland annat i följande fall, nämligen
   1. då skattskyldig gör sannolikt eller det annars för myndigheten framstår såsom troligt, att den preliminära skatten till följd av ändring i inkomst eller i avdrag för omkostnader i förvärvskälla eller beträffan de allmänna avdrag eller av annan anledning kommer att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller
   2. då genom ändring i inkomstförhållandena eller av annat skäl ändrad skatteform synes påkallad.

I fall, som avses i första stycket 1, bör såvitt angår preliminär A-skatt jämkning göras bara då på grund av jämkningen preliminär skatt skulle tas ut med minst en femtedel högre eller lägre belopp än som utan jämkning skulle betalas. Jämkning av preliminär F-skatt eller särskild A-skatt i nyss angivna fall bör göras bara då påräknelig skatt med minst en femtedel över-eller under tidigare antagna skatten, dock med minst 2 000 kronor. Jämkning av skatteavdrag från dagpenning från arbetslöshetskassa får ske endast vid arbetslöshet där dagpenning har betalats för längre tid än en månad o ch skatteavdrag enligt tabell skulle medföra ett avsevärt överuttag av preliminär skatt. Jämkning av skatt för sådan mottagare av dagpenning som debiterats preliminär F-skatt eller särskild A-skatt skall i första hand avse den debiterade skatten.

Oavsett vad som sägs i föregående stycke, får jämkning verkställas om skillnaden mellan slutlig och annars utgående preliminär skatt skulle bli mer betydande eller det föranleds av särskilda omständigheter.

Jämkning skall, om det inte finns särskilda skäl, i första hand ske av preliminär skatt på sådan ersättning som utgör den skattskyldiges huvudsakliga inkomst av arbete och därefter på andra inkomster än ränta och utde lning. Om särskild A-skatt har debiterats, skall dock jämkning som leder till en lägre preliminär skatt i första hand avse den sä rskilda A-skatten.

I fråga om preliminär skatt på ränta och utdelning får jämkning ske även om skattsedel avseende annan preliminär skatt inte har utfärdats.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att yttra sig , om detta inte uppenbarligen är obehövligt.

Jämkning får inte verkställas efter inkomstårets utgång med mindre den preliminära skatten därigenom nedsätts. Ansökan om sådan jämkning skall av skattskyldig inges före utgången av april månad året efter inkomståret. Lag (1992:1177)

47 §

  Har genom skatteavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat beslut om jämkning skall inbetalas under den närmast följande uppbördsmånaden, skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som har innehållits för mycket. Lag (1979:489)

50 §

  Ansökan om anstånd enligt 48 § 2 mom. skall ges in till skattemyndigheten eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Sådan ansökan bör göras snarast möjligt och senast inom en månad efter utgången av först infallande uppbördsmånad, som anståndet skall avse. Har ansökningen inte inkommit inom tre månader efter tjänstgöringens slut, får ansökningen inte prövas.

Beslut om anstånd skall skyndsamt meddelas den skatteskyldige utan kostnad för denne.

I fråga om anstånd avseende kvarstående skatt skall bestämmelserna i 46 § 3 mom. andra och tredje styckena samt 47 § tillämpas.
Lag (1995:751)

51 §

  Sedan anstånd har meddelats, får den av anståndet omfattade skatten inte indrivas under tiden för anståndet.

Är skattskyldig berättigad att få tillbaka för mycket erlagd skatt, får denna tagas i anspråk för betalning av skatt, som avses med anståndet.

Har anstånd medgetts, tas dröjsmålsavgift enligt 58 § ut endast på den del av skatten som inte har betalats senast vid anståndstidens utgång.
Lag (1992:624)

52 §

  Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 10 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. I uppbördsmånaden januari får betalning i stället ske senast den 15. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.

Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.

Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt.

Skatten anses betald den dag när inbetalningskort eller gireringshandlingar kom in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Lag (1994:1978)

52 a §

  Om det är sannolikt att preliminär A-skatt som har betalats av en juridisk person kommer att överstiga den slutliga skatt som den juridiska personen skall betala, får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet tillgodoräknas den juridiska personen såsom inbetalning enligt 52 § första stycket av preliminär skatt som den juridiska personen har innehållit.

Om preliminär skatt som kan beräknas överstiga den motsvarande slutliga skatten har betalats av ett handelsbolag får skattemyndigheten, efter särskild ansökan, besluta att det överskjutande beloppet skall tillgodoräknas handelsbolaget enligt första stycket eller delägare såsom betalning av hans preliminära skatt. Lag (1996:1404)

56 §

  Preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, som skattskyldig har inbetalt ut över debiterat belopp, skall avräknas på senare under uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A-skatt i den mån den inte betalas.

Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket. Lag (1992:680)

57 §

  Den som för det särskilda konto som avses i 52 § redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Lag (1993:894)

57 a §

  har upphävts genom lag (1993:894)

59 §

  Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (1995:578)

60 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

61 §

  För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör.
Lag (1990:329)

62 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

63 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

64 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

65 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

66 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

67 §

  har upphävts genom lag (1993:894)

69 a §

  Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i främmande stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där.

Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret.

På skatt som överförs enligt andra stycket skall ö-skatteränta inte betalas.

Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas.

Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:100)

70 §

  har upphävts genom lag (1990:1317)

72 §

  Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet. Lag (1990:329)

72 a §

  har upphävts genom lag (1990:329)

73 §

  Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll.

Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering. Lag (1990:329)

74 §

  har upphävts genom lag (1990:329)

75 §

  Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att dra av. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbet stagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra 30 procent av den ersättning på vilken skatte avdrag skulle ha gjorts.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdr ag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får inte åläggas handelsbolag.

Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgiva ren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillko mmande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet.

Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom. Lag (1992:680)

75 a §

  Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet.

Om arbetsgivaren inte följer en anmodan att betala beloppet, får det tas ut i den ordning som föreskrivs i fråga om indrivning av skatt.
Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken.

Arbetsgivare eller arbetstagare, som är skyldig att betala mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, skall också betala dröjsmålsavgift på beloppet. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag hade gjorts.

Om arbetsgivare efter omprövning eller överklagande av skattemyndighets beslut har funnits inte vara ansvarig för arbetstagares skatt, skall skattemyndigheten till arbetsgivaren återbetala skatt, som han har betalat för arbetstagaren, samt betald dröjsmålsavgift. På beloppet beräknas restitutionsränta. I fråga om ränteberäkningen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 69 § 2 mom.

Står arbetsgivare i skuld för restförd skatt eller arbetstagares skatt, för vilken betalningsskyldighet har ålagts honom, har han dock rätt att få ut endast vad som överstiger det obetalda skattebeloppet och dröjsmålsavgift. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall, om indrivningskvitto överlämnas till arbetsgivaren, nämnda förhållanden anmärkas på indrivningskvittot. Lag (1996:131)

75 b §

  Har ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3--5 mom. i tillämpliga delar. Lag (1990:329)

75 c §

  Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, får betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs.

I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betalning smottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet.

Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 7 5 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbetet, samt för dröjsmåls avgift som belöper på skattebeloppet.

Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt denna paragraf, om betalningsmottag aren har debiterats preliminär F-skatt för uppbördsåret eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven tid. Lag (1992:1177)

75 e §

  En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § andra stycket får söka beloppet åter av den som har utfört arbetet. En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § tredje stycket får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § eller, om betalningsskyldigheten ålagts enligt 75 §, av den som utfört arbetet.

På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 §.
Lag (1992:680)

76 §

  Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av arbetstagaren. Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten.

Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:299)

77 §

  En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt.

Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 § 1 mom . första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha fattats i enlighet med deklarationen.

Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses besl ut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan.

Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten.

Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt denna par agraf får drivas in hos arbetsgivaren. Lag (1992:680)

77 a §

  Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.

Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.

Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:660)

77 b §

  Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet.

Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 § första stycket motsvarande tillämpning.

Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1996:660)

77 c §

  Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 77 a eller 77-b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt.
Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld enligt denna lag. Lag (1996:660)

78 b §

  Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav betalat skattebelopp, får redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §.

Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1338)

79 §

  har upphävts genom lag (1996:660)

79 a §

  har upphävts genom lag (1996:660)

80 §

  har upphävts genom lag (1996:660)

81 §

  har upphävts genom lag (1996:660)

82 §

  har upphävts genom lag (1980:173)

83 §

  Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller

underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, 38 b § första stycket eller 54 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller

fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § 1 mom. första stycket eller 78 §,
får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite.

Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten.

Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller i lagen (1990:325) om självdeklaratioäven vitets lämplighet bedömas. Lag (1992:680)

84 §

  Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige eller arbetsgivaren överklagat ett beslut framgår av 99 § 1 mom.

Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats får skattemyndigheten besluta i frågan i den ordning och inom den tid som gäller för omprövning.

Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp.

Om omprövning enligt första eller andra stycket leder till att den skattskyldige eller arbetsgivaren skall betala ett högre belopp gäller bestämmelserna om tillkommande skatt i tillämpliga delar på det belopp som ytterligare skall betalas. Lag (1990:1317)

85 §

  Om en fråga som avses i 84 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan.
Lag (1990:1317)

86 §

  Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut.

Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

En begäran om omprövning av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet.

Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Lag (1991:1908)

87 §

  Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1990:1317)

88 §

  Trots bestämmelsen i 85 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1317)

89 §

  Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut enligt denna lag, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges eller arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid som anges i första stycket
   1. om slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande skatt tillgodoräknats med för lågt belopp,
   2. om det föreligger annan felaktighet än som sägs under 1 till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel,
   3. om det föreligger motsvarande felaktighet som anges under 1 och 2 i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, eller
   4. om belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Lag (1990:1317)

90 §

  Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren får, utom i fall som avses i 92 §, inte meddelas efter utgången av året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Lag (1990:1317)

91 §

  Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 90 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 92--94 §§ (efterprövning). Lag (1990:1317)

92 §

  Efterprövning får ske
   1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
   2. om en arbetsgivare har gjort avdrag för preliminär eller kvarstående skatt men inte redovisat och betalat in det innehållna beloppet,
   3. om en arbetsgivare utan skälig anledning har underlåtit att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Lag (1990:1317)

94 §

  Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 1 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha debiterats eller skatten felaktigt restituerats, har gått ut.

Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 2 och 3 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut.

Har skattskyldig beviljats anstånd med betalning av skatt i avvaktan på kammarrätts eller regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får i fall som avses i 92 § 3 efterprövning ske inom en tid av ytterligare högst två år, räknat från utgången av det kalenderår, då domstolens beslut meddelades.

Om den skattskyldige eller arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering.
Lag (1990:1317)

95 §

  Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats eller en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift göra den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Lag (1990:1317)

96 §

  Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten av skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av 97 §. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11--13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Överklagandet skall vara skriftligt. Lag (1990:1317)

97 §

  Föreläggande vid vite eller beslut om revision enligt 78 § 2 b mom. får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom.
första stycket eller 55 § 2 mom. andra stycket får överklagas.
Lag (1996:652)

98 §

  Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit in före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Överklagande av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324).

Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt denna lag även om det inte gått honom emot. Lag (1991:1908)

100 §

  Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 89, 90 och 94 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades.

Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas ändring till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades.

Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt. Lag (1990:1317)

101 §

  Bestämmelserna i 6 kap. 10--19 och 21--23 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig gäller även arbetsgivare.

I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lag (1990:1317)

102 §

  Överklagande av länsrättens beslut om preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldighet att verkställa skatteavdrag. Lag (1994:469)

103 §

  En begäran om omprövning enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324) eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller av ett beslut som rör taxering inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt, som omprövningen eller överklagandet rör.

Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1990:1317)

104 §

  har upphävts genom lag (1992:680)

105 §

  Regeringen äger förordna att uppgift som enligt denna lag tillkommer skattemyndighet må fullgöras av annan myndighet.
Lag (1990:1317)

106 §

  De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen. Lag (1990:1317)