Allmän prisregleringslag (1956:236)

8 av 23 paragrafer (35 %) har ändrats i allmän prisregleringslag (1956:236) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1984:414). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Allmän prisregleringslag (1956:236) upphävdes 1990-01-01 genom SFS 1989:978


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-27


1 §

  Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2 -- 9 §§ träda i tillämpning. Då kriget upphör, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession, som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen upphävas.

Har av annan orsak uppkommit fara för allvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu- eller tjänsteområde, äger Konungen förordna att vad i 2 -- 9 §§ stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga tillämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2 -- 9 §§ äger tillämpning, skola även däremot svarande stadganden i 10 - 22 §§ tillämpas. Lag (1973:301)

3 a §

  Har någon till myndighet som Konungen bestämmer gjort särskild utfästelse om högsta pris, som han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst, eller eljest om ordningen för försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst, må utfästelsen ej frångås utan myndighetens tillstånd. Lag (1973:301)

3 b §

  Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att den som yrkesmässigt säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss tjänst ej må utan tillstånd höja priset på förnödenheten eller tjänsten förrän viss tid efter det att han hos myndighet gjort anmälan om prishöjningen och skälen för den. Tiden må bestämmas till högst en månad.

Den som meddelat föreskrift enligt första stycket äger bestämma hos vilken myndighet anmälan skall göras och på vilken myndighet det skall ankomma att pröva fråga om tillstånd att vidtaga prishöjning utan hinder av föreskriften. Lag (1973:301)

10 §

  Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtligen begär eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskrift eller tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, så ock den som för förnödenhet eller tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan, uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att betala sådant högre pris, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till enahanda straff dömes den som uppsåtligen bryter mot 3 a, 5 eller 6 § eller mot föreskrift eller villkor som avses i 3 b, 4, 7 eller 9 §.
Lag (1973:301)

12 §

  Är brott som i 10 § sägs att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen avsett att bereda sig otillbörlig vinst av betydande storlek, om gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig art. Lag (1964:208)

17 §

  Har någon förövat gärning, som enligt 10 -- 13 §§ är belagd med straff, skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förpliktas att till kronan utgiva värdet av avtalat eller uppburet vederlag. Det värde som skall utgivas må dock nedsättas, om skäl därtill föreligger. Lag (1973:301)

18 §

  Allmänt åtal för brott som avses i 10 -- 13 §§ får väckas endast efter medgivande av myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1984:414)

20 §

  Talan mot beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 3 a, 3 b, 4 eller 8 § föres hos Konungen genom besvär. Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Lag (1973:301)