Förordning (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom

7 av 12 paragrafer (58 %) har ändrats i förordning (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom sedan utfärdandet (t.om. SFS 2010:574). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2021-06-24


1 §

  Den som har drabbats av kostnader eller förluster till följd av ett ingripande som en myndighet har gjort för att hindra spridning av en smittsam sjukdom kan få ersättning från staten enligt denna förordning om ingripandet skett enligt
   1. smittskyddslagen (2004:168),
   2. 9 kap. 15 § miljöbalken, eller
   3. livsmedelslagen (2006:804).
Förordning (2010:574)

2 a §

  Om en myndighet har låtit avliva ett sällskapsdjur, kan ägaren till djuret få en skälig ersättning för kostnaden och förlusten.
Förordning (1989:303)

4 §

  Kostnaden för undersökning på ett laboratorium av prov, som har tagits beträffande en sådan allmänfarlig sjukdom som avses i smittskyddslagen (2004:168) eller en sådan allvarlig smittsam sjukdom som avses i 9 kap. 15 § miljöbalken, eller vid misstanke om en sådan sjukdom, får ersättas i den mån kostnaden inte skall ersättas enligt nämnda lagar och det sammanlagda beloppet av vad en ersättningssökande i detta hänseende har fått vidkännas överstiger 1 000 kronor. Förordning (2004:256)

7 §

  Ersättning enligt denna förordning skall minskas med belopp som någon på grund av försäkringsavtal utfått eller har rätt att utfå.
Förordning (1989:303)

8 §

  Ersättning enligt denna förordning lämnas inte till den som avsiktligt eller genom grov vårdslöshet själv har orsakat förlusten. Detsamma gäller om någon medvetet har lämnat en oriktig uppgift till stöd för en ansökan om ersättning.

Dessutom får bestämmas att ersättning inte ska lämnas eller att ersättning ska lämnas med minskat belopp om en skadelidande i annat fall än som avses i första stycket
   1. har medverkat till skadan genom vållande eller försummelse,
   2. inte har följt de föreskrifter som en myndighet har meddelat om vad den skadelidande ska iaktta för att hindra spridningen av en smittsam sjukdom,
   3. inte har iakttagit sådan hygienisk standard vid tiden för skadans uppkomst eller närmast dessförinnan som skäligen kan fordras, eller
   4. döms till ansvar enligt livsmedelslagen (2006:804).
Förordning (2010:574)

9 §

  Frågor om ersättning enligt denna förordning prövas av kammarkollegiet.

En ansökan om ersättning skall göras skriftligen och ges in till länsstyrelsen i det län, där rörelsen drivs, eller, beträffande en anställd, där han har sitt hemvist. Vid framställningen skall fogas myndighetens beslut om ingripande och utredning angående den förlust som sökanden lidit samt den övriga utredning som sökanden önskar åberopa.

Länsstyrelsen skall se till att behövlig utredning görs och därefter med eget yttrande överlämna ansökningshandlingarna till kammarkollegiet.

Om en ansökan om ersättning inte har kommit in till länsstyrelsen eller kammarkollegiet inom sex månader från den dag då anspråket uppkom, lämnas inte någon ersättning. Om särskilda skäl föreligger, kan kammarkollegiet besluta att en ansökan får tas upp till prövning även om den har kommit in senare. Förordning (1989:303)

11 §

  Kammarkollegiets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Förordning (1995:281)

Whoops, looks like something went wrong.