Förordning (1956:492) om skyldighet att anmäla omhändertagande för samhällsvård av utlänning m.m.

2 av 5 paragrafer (40 %) har ändrats i förordning (1956:492) om skyldighet att anmäla omhändertagande för samhällsvård av utlänning m.m. sedan utfärdandet (t.om. SFS 1980:493). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Förordning (1956:492) om skyldighet att anmäla omhändertagande för samhällsvård av utlänning m.m. upphävdes 2012-03-01 genom SFS 2012:27


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-10-24


1 §

  Har någon, som ej är svensk medborgare, här i riket omhändertagits för samhällsvård enligt barnavårdslagen (1960:97) och kan behovet av omhändertagandet antagas bli varaktigt, skall vederbörande kommun inom fjorton dagar efter den dag, då omhändertagandet skedde, till länsstyrelsen inkomma med anmälan därom. Vid anmälan skall fogas bestyrkta avskrifter av dels utredningsprotokoll, till vilket formulär fastställs av chefen för socialdepartementet, dels tillgängliga handlingar till styrkande av utlänningens medborgarrättsliga ställning, dels ock, om omhändertagandet föranletts av sjukdom, intyg av legitimerad läkare om sjukdomens art och sannolika varaktighet.

Är utlänningen dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare, skall såsom varaktigt behov anses endast sådant behov, som kan antagas vara minst ett år. Förordning (1980:493)

3 §

  Sedan anmälan inkommit, åligger det länsstyrelsen att utan dröjsmål granska handlingarna samt pröva, huruvida framställning om utlänningens hemsändande bör göras hos regeringen.

Har fall av omhändertagande, som avses i denna förordning, annorledes än genom anmälan kommit till länsstyrelsens kännedom, skall länsstyrelsen jämväl, efter erforderlig utredning, pröva, huruvida framställning som nyss sagts bör göras. Förordning (1980:493)