Allmän ordningsstadga (1956:617)

17 av 34 paragrafer (50 %) har ändrats i allmän ordningsstadga (1956:617) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1992:1646). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Allmän ordningsstadga (1956:617) upphävdes 1994-04-01 genom SFS 1993:1617


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-28


2 §

  Allmän plats inom stadsplanelagt område får inte användas för upplag, avstjälpning, försäljningsstånd, ställningar och liknande utan polismyndighetens tillstånd. Sådan plats får inte heller i övrigt utan tillstånd av polismyndigheten användas på ett sätt som inte stämmer överens med det ändamål för vilket den har upplåtits eller anvisats eller som inte är allmänt vedertaget. Tillstånd krävs dock inte för försäljning på salutorg och liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

Innan tillstånd meddelas, skall polismyndigheten inhämta yttrande från den kommunala nämnd som kommunen har bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd inte meddelas.

Vid tillståndsprövningen skall polismyndigheten ta särskild hänsyn till gångtrafikens intresse och om tillstånd beslutas meddela de föreskrifter som behövs för att förhindra olyckshändelse.

I fråga om allmänna vägar gäller kravet på polismyndighetens tillstånd endast beträffande åtgärd som inte är reglerad i väglagen (1971:948).
Lag (1979:970)

7 §

  De ytterligare föreskrifter i avseende å den allmänna ordningen, som för kommun eller del därav finnas erforderliga och ej angå förhållanden, om vilka annorledes är bestämt, meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, i lokal ordningsstadga av kommun eller länsstyrelse i den ordning som föreskrivs i 23 §.

Vid meddelande av sådan föreskrift skall tillses att därigenom icke lägges onödigt tvång på allmänheten eller eljest göres obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Lag (1982:1171)

9 §

  Med offentlig tillställning avses tävling och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, cirkusföreställning, tivolinöjen, festtåg, marknad och mässa samt tillställning av annat slag, som anordnas för allmänheten och som inte avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.

Såsom offentlig skall anses jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar, eller vilken eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger tillträde eller de villkor under vilka tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning till vilken allmänheten har tillträde. Lag (1990:1185)

10 §

  Offentlig tillställning som utgör pornografisk föreställning får inte anordnas. Lag (1982:344)

11 §

  Därest det med hänsyn till krig, krigsfara eller andra sådana utomordentliga förhållanden eller farsot finnes påkallat, äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen förordna, att offentlig tillställning icke må hållas inom visst län eller del därav. Lag (1976:1003)

12 §

  Offentlig tillställning får inte anordnas på allmän plats utan tillstånd av polismyndigheten.

Sådant tillstånd fordras även i annat fall för offentlig danstillställning, cirkusföreställning, tivolinöjen och därmed jämförlig nöjestillställning, utomhusmarknad samt tävling och uppvisning i motorsport och professionell brottning.

Om det kan ske utan fara för ordning och säkerhet, får polismyndigheten befria en sammanslutning eller annan anordnare från skyldigheten att söka tillstånd enligt andra stycket beträffande tillställningar av ett visst slag. Lag (1990:1185)

16 §

  Anordnaren skall svara för att god ordning råder vid tillställningen.

Vid en offentlig tillställning, som äger rum inomhus eller utomhus inom inhägnat område, får sprit, vin eller starköl inte drickas annat än i samband med tillåten servering av sådana drycker. Polismyndigheten får dock, om särskilda omständigheter föreligger, medge att så sker. Sprit, vin eller starköl som inte får drickas vid tillställningen får inte heller förvaras i lokalen eller på platsen.

Polismyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs för att upprätthålla ordning och säkerhet vid tillställningen. Föreskrifterna får innefatta skyldighet för anordnaren att anlita förordnade ordningsvakter och annan personal. De får inte medföra att anordnaren belastas med onödiga kostnader eller att möjligheten att hålla tillställningen onödigtvis försvåras på annat sätt. Innan polismyndigheten meddelar föreskrifter om ordning och säkerhet, skall myndigheten samråda med anordnaren, om denne begär det och det inte är uppenbart obehövligt.

Den som inte följer de föreskrifter som polismyndigheten har meddelat får avvisas från tillställningen. Lag (1979:970)

17 §

  Den som anordnar en offentlig tillställning i vinningssyfte skall ersätta polisens kostnader för ordningshållning som föranleds av tillställningen. Detta gäller dock inte, om anordnaren är en sådan ideell förening som avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kommunalskattelagen (1928:370). Ersättningsskyldighet får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger.

Polismyndigheten beslutar om ersättningsskyldighet. Därvid får det högsta belopp som kan ha bestämts enligt 17 a § inte överskridas.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om hur polisens kostnader för ordningshållning skall beräknas. Lag (1979:970)

17 a §

  Beslut med anledning av ansökan enligt 14 § eller anmälan enligt 15 § skall meddelas skyndsamt. Beslutet skall innehålla de föreskrifter om ordning och säkerhet som polismyndigheten meddelar för tillställningen. Vidare skall beslutet innehålla uppgift om det högsta belopp som anordnaren kan komma att åläggas att betala i ersättning för polisens kostnader för ordningshållning. Lag (1979:970)

17 b §

  Om anordnaren inte har gjort ansökan enligt 14 § eller anmälan enligt 15 § eller inte har fullgjort ansöknings- eller anmälningsskyldigheten inom tid som anges i dessa paragrafer och beslut enligt 17 a § på grund därav inte har kunnat meddelas före tillställningen, skall polismyndigheten ålägga honom att ersätta polisens kostnader för ordningshållning som har föranletts av tillställningen, i den mån kostnaderna beror på anordnarens försummelse.
Detsamma gäller om anordnaren inte har följt de föreskrifter om ordning och säkerhet som har meddelats för tillställningen. Vad som sägs i denna paragraf gäller även i fråga om anordnare som inte är ersättningsskyldig enligt 17 §.

Om de kostnader som beror på anordnarens försummelse inte kan beräknas med tillräcklig säkerhet, skall polismyndigheten uppskatta dem till skäligt belopp.

Ersättningsskyldighet enligt första stycket får nedsättas eller efterges, om särskilda skäl föreligger. Lag (1979:970)

21 §

  Barn under femton år må ej medverka vid offentlig cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning. Länsstyrelsen äger dock medgiva undantag, om deltagandet kan anses icke menligt inverka på barnets andliga eller fysiska hälsa.

Vid offentlig tillställning må ej förekomma hypnotiska eller därmed likartade experiment, med mindre socialstyrelsen funnit det kunna ske utan våda.

Om filmförevisning vid offentlig tillställning, tävling med fordon på väg, tävling eller uppvisning med luftfartyg, gälla särskilda föreskrifter utöver bestämmelserna i denna stadga. Lag (1991:595)

22 §

  I lokal ordningsstadga må bestämmas vilka föreskrifter som i allmänhet skola meddelas beträffande tillträde till offentlig tillställning och den ordning som skall iakttagas vid sådan tillställning.

Föreskrifter och anvisningar för prövning av ansökan om tillstånd att anordna tävling eller uppvisning i motorsport samt om tid för och innehållet i sådan ansökan meddelas av Rikspolisstyrelsen i samråd med Vägverket. Lag (1992:1646)

23 §

  Lokal ordningsstadga antages av kommunfullmäktige på förslag av eller efter hörande av de myndigheter, vilkas verksamhetsområden beröras därav. Finner länsstyrelsen lokal ordningsstadga påkallad har länsstyrelsen att därom göra anmälan till fullmäktige.

Fullmäktiges beslut om antagande av lokal ordningsstadga skall underställas länsstyrelsens prövning. Vägras fastställelse, skola skälen därtill angivas. Underlåta fullmäktige att antaga lokal ordningsstadga av innehåll, som länsstyrelsen finner erforderligt, äger länsstyrelsen förordna i ämnet men skall i så fall underställa sitt beslut regeringens prövning.

Vad här stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller upphävande av lokal ordningsstadga. Lag (1976:1003)

24 §

  Då lokal ordningsstadga fastställts, skall länsstyrelsen på kommunens bekostnad ofördröjligen införa beslutet och stadgan i länets författningssamling. Det åligger kommunstyrelsen att ombesörja, att kungörelse om fastställelsen anslås samt införes i ortstidning och att tryckta exemplar av stadgan finns att tillgå för allmänheten.

Första stycket skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ändring eller upphävande av lokal ordningsstadga. Förordning (1977:926)

27 §

  Beslut som en polismyndighet eller en kommunal myndighet har meddelat på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos länsstyrelsen genom besvär.

I fråga om överklagande av en kommunal myndighets beslut i fall som avses i 2 och 23 §§ gäller dock vad som föreskrivs i 10 kap.
kommunallagen (1991:900).

Länsstyrelsens beslut om föreläggande av vite eller om ersättningsskyldighet enligt 17 och 17 b § överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Annat beslut av länsstyrelsen på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga överklagas hos regeringen genom besvär. Detsamma gäller socialstyrelsens beslut enligt 21 §.

Beslut som på grund av denna stadga eller lokal ordningsstadga meddelas av polismyndigheten, länsstyrelsen eller kammarrätten skall utan hinder av besvär lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas. Detta gäller dock inte beslut om ersättningsskyldighet enligt 17 eller 17 b §.
Lag (1991:1650)

28 §

  Den som bryter mot 2--6 §§ eller mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 7 § första stycket eller i reglemente eller taxa, som avses i 25 §, eller underlåter att följa en föreskrift eller ett förbud eller påbud som har meddelats med stöd av 2 eller 8 § döms till penningböter.

Om förseelsen har avsett en skyldighet av större vikt eller om avsevärd skada eller olägenhet har förorsakats genom förseelsen, döms till böter.
Till böter döms också den som har framkallat fara för personskada genom att bryta mot 2 § eller föreskrift som har meddelats med stöd av 2 §.

Om ett barn, som inte har fyllt femton år, handlar i strid mot 6 § första eller andra stycket, skall den som har vårdnaden om barnet straffas enligt första eller andra stycket denna paragraf. Detta gäller inte, om vårdnadshavaren har gjort vad som ankommer på honom för att förhindra förseelsen. Lag (1991:275)

30 §

  Vapen som har använts i strid med 6 § första eller andra stycket och ammunition som är avsedd för vapnet får förklaras förverkade, efter vad som kan anses skäligt.

Om en anordnare av offentlig tillställning har begått en överträdelse som avses i 29 §, får vad som har uppburits i avgifter eller i annan ersättning för bevistande av tillställningen förklaras förverkat efter vad som kan anses skäligt. Om vederlaget har utgått i annat än pengar och om vederlaget inte finns i behåll, får i stället värdet förklaras förverkat.

Spritdrycker, vin eller starköl, som påträffas hos den som förtär sådana drycker i strid med bestämmelse som har meddelats med stöd av 7 § första stycket skall, oavsett vem dryckerna tillhör, förklaras förverkade, om inte särskilda skäl talar mot det. Vad som har sagts nu gäller också i fråga om spritdrycker, vin och starköl som påträffas hos någon som vid tillfället var i sällskap med den som bröt mot bestämmelsen, om det är sannolikt att dryckerna var avsedda även för den senare.

Angående beslag av egendom, som kan antas vara förverkad enligt första eller andra stycket, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med den avvikelsen att bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid inte gäller i annat fall än då rätten utsatt sådan tid. I fråga om drycker som kan antas vara förverkade enligt tredje stycket gäller lagen (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. i tillämpliga delar. Lag (1982:1171)