Förordning (1957:232) om explosiva varor för försvarets behov m.m.

6 av 16 paragrafer (38 %) har ändrats i förordning (1957:232) om explosiva varor för försvarets behov m.m. sedan utfärdandet (t.om. SFS 1982:926). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Förordning (1957:232) om explosiva varor för försvarets behov m.m. upphävdes 1989-07-01 genom SFS 1988:1145


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-11-26


2 §

  Tillverkning av explosiva varor skall förestås av en därtill förordnad föreståndare. Vid anläggning av större omfattning må särskilda föreståndare förordnas för olika avdelningar. För föreståndare skall finnas vikarie. Föreståndare och vikarie förordnas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet efter sprängämnesinspektionens hörande.

Föreståndare är ansvarig för att verksamheten bedrives på behörigt sätt i tekniskt avseende samt att denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter och beslut efterföljas. Han skall, då tillverkning av explosiv vara pågår, själv eller genom vikarie öva tillsyn över tillverkningen. Föreståndare eller vikarie, som vid förfall för föreståndaren inträtt i dennes ställe, skall hava sin bostad i närheten av anläggningen där ej den centrala förvaltningsmyndigheten medgivit annat.

Vid tillverkning där flera än tre personer sysselsättas må ej såsom föreståndare eller vikarie förordnas annan än den som äger erforderliga teoretiska kunskaper och praktisk erfarenhet i sådan tillverkning, som skall förekomma vid fabriken, samt i övrigt prövas lämplig.

Vid annan tillverkning må såsom föreståndare eller vikarie förordnas lämplig person, som äger praktisk erfarenhet i den tillverkning varom fråga är. Förordning (1982:926)

3 §

  Tillverkning av explosiv vara må icke äga rum å plats, där tillverkningen kan medföra särskild fara för omgivningen. Erforderliga skyddsavstånd bestämmas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet i samråd med sprängämnesinspektionen och efter länsstyrelsens hörande.

Mot länsstyrelsens avstyrkande må tillverkning av explosiva varor ej äga rum inom tätbebyggt område eller tillverkning av sprängämnen, krut, sprängladdad ammunition eller sprängkraftiga tändmedel ske på mindre avstånd än 500 meter från offentlig byggnad, station å järnväg, som är upplåten till allmän trafik, eller hus, som ej står under ifrågavarande centrala förvaltningsmyndighets förvaltning och vari människor bo eller eljest varaktigt uppehålla sig, eller 200 meter från allmän väg eller från järnväg eller farled, som är upplåten till allmän trafik, eller från gränsen till fast egendom, som ej står under myndighetens förvaltning och vars ägare ej annat medgivit.

Andra stycket gäller inte där tillverkningen är av mindre farlig beskaffenhet eller skall ske i ringa omfattning eller där det finns synnerliga skäl för tillverkningen. Förordning (1982:926)

10 §

  Innan explosiv vara som icke godkänts av sprängämnesinspektionen enligt 4 § 1 mom. förordningen om explosiva varor införes till riket, skall vederbörande centrala förvaltningsmyndighet samråda med sprängämnesinspektionen angåpende de säkerhetsföreskrifter som i varje särskilt fall skola iakttagas. Förordning (1982:926)

11 §

  För fullgörande av de uppgifdter, som åvila sprängämnesinspektionen enligt denna förordning, äger inspektionen, med iakttagande av de särskilda bestämmelser som kunna vara meddelade av regeringen, vinna tillträde till lokal, där explosiv vara tillverkas eller förvaras, och till ställe, där sådan vara förbrukas.
Förordning (1982:926)

14 §

  Det åligger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet att i samråd med sprängämnesinspektionen meddela de föreskrifter och anvisningar beträffande tillämpningen av denna förordning som äro erforderliga. Förordning (1982:926)

16 §

  Kommer riket i krig eller inträder beredskapstillstånd äger vederbörande centrala förvaltningsmyndighet besluta om de undantag från denna förordning som finnas påkallade. Förordning (1982:926)