Förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål

14 av 18 paragrafer (78 %) har ändrats i förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål sedan utfärdandet (t.om. SFS 1991:1419). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Förordning (1964:567) om personundersökning i brottmål upphävdes 1992-07-01 genom SFS 1992:289


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-25


1 §

  I beslut om personundersökning skall vid behov anges vilken behandlingsform undersökningen företrädesvis bör avse. Uppdraget att föranstalta om personundersökning skall lämnas till den frivårdsmyndighet som har sitt verksamhetsområde där den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig.

Underrättelse angående beslut om personundersökning skall av rätten utan dröjsmål tillställas åklagaren och den misstänkte.

Om utseende av personundersökare och beslut rörande uppdrag som förtroendeman skall frivårdsmyndigheten ofördröjligen underrätta rätten, åklagaren och den misstänkte.

Underrättelse angående förordnande att avgiva läkarintyg som avses i 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall tillställas socialstyrelsen. Förordning (1990:1024)

3 §

  Chefen för en frivårdsmyndighet skall ha tillsyn över och ansvara för personundersökningsverksamheten inom myndighetens verksamhetsområde.

Den frivårdsmyndighet som fått i uppdrag att föranstalta om en personundersökning är skyldig att se till att undersökningen blir utförd på ett tillfredsställande sätt. Frivårdsmyndigheten skall lämna den som fått i uppdrag att helt eller delvis utföra undersökningen de anvisningar som behövs.

Den som utför eller biträder vid utförandet av en personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråda med frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1024)

7 §

  Vid personundersökning skall i erforderlig utsträckning samråd ske med socialnämnd angående de åtgärder som kan främja den misstänktes anpassning i samhället. Sådant samråd skall alltid ske då skyddstillsyn med föreskrift om behandlingsplan kan komma i fråga. Avses annan än socialnämnden vara huvudman för behandlingen, skall samråd även ske med sådan huvudman. I den mån det är påkallat skall samråd ske även med arbetsförmedling. Förordning (1987:1011)

8 §

  Finner den som utför eller biträder vid utförandet av person undersökning anledning antaga, att den misstänkte är i behov av särskild vård eller behandling för sjukdom eller annan kroppslig eller själslig brist eller svaghet, och har ej beslut fattats om att anskaffa läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål eller om att verkställa rättspsykiatrisk undersökning skall han utan dröjsmål anmäla sina iakttagelser till rätten och frivårdsmyndigheten. Förordning (1990:1024)

9 §

  I samband med personundersökning och därefter intill dess frågan om påföljd för brottet blivit avgjord skall frivårdsmyndigheten, om så erfordras, söka bistå den misstänkte med att anskaffa bostad eller anställning eller med andra åtgärder, som kunna främja hans anpassning i samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling.

Finner den som utför eller biträder vid utförande av personundersökning att den misstänkte är i behov av förtroendeman eller eljest behöver stöd och hjälp, skall han utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten därom.

Till förtroendeman förordnas den som genom stöd och råd kan förväntas befordra vad som är till gagn för den misstänkte. Är skyddstillsyn ifrågasatt, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till förtroendeman. Förordning (1990:1024)

10 §

  Den som utför eller biträder vid utförandet av personundersökning skall i samråd med frivårdsmyndigheten upprätta förslag i påföljdsfrågan. Kan skyddstillsyn komma i fråga, skall han efter samråd med frivårdsmyndigheten föreslå övervakare och yttra sig om behovet av särskilda föreskrifter samt, i den mån så erfordras, förbereda tillämpningen av sådana föreskrifter. Förslag till behandlingsplan som avses i 28 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken skall alltid utformas i samverkan med den misstänkte, frivårdsmyndigheten och den som skall ansvara för behandlingen.

Den misstänkte bör lämnas tillfälle att yttra sig angående valet av övervakare och att sammanträffa med den som föreslås till sådan.

Den misstänkte skall underrättas om förslaget i påföljdsfrågan och om vad det innebär. Detta bör företrädesvis ske vid personligt sammanträffande med den misstänkte. Förordning (1990:1024)

11 §

  Över personundersökningen skall det lämnas en skriftlig berättelse med utlåtande om de åtgärder, som kan anses lämpliga för att främja den misstänktes anpassning i samhället och öka hans möjligheter till personlig utveckling. Har personundersökaren och frivårdsmyndigheten olika uppfattningar i påföljdsfrågan skall även frivårdsmyndighetens ståndpunkt redovisas. Berättelsen skall innehålla uppgifter i de hänseenden som anges i ett av kriminalvårdsstyrelsen fastställt formulär samt undertecknas av personundersökaren och frivårdsmyndigheten.

Förslag till sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a § brottsbalken skall bifogas berättelsen som bilaga. Det skall framgå om den misstänkte har godkänt planen.

Berättelsen skall av frivårdsmyndigheten avlämnas till rätten i tre exemplar. Berättelsen skall av rätten tillställas åklagaren och den misstänkte i god tid före huvudförhandlingen. Förordning (1990:1024)

12 §

  Frivårdsmyndighet, åt vilken uppdragits att föranstalta om personundersökning, och den som enligt frivårdsmyndighets förordnande utfört eller biträtt vid utförande av sådan undersökning äro skyldiga att på anmodan av rätten fullständiga undersökningen samt att på kallelse inställa sig vid rätten för att i fall av behov gå denna till handa med upplysningar. Sådan inställelseskyldighet må även åläggas förtroendeman. Förordning (1990:1024)

13 §

  Läkarintyg som avses i 7 § lagen om personundersökning i brottmål skall innehålla uppgifter i de hänseenden som föreskrivs av rättsmedicinalverket efter samråd med socialstyrelsen. Intyget skall avlämnas till rätten i tre exemplar.

Framgår av läkarintyg angående misstänkt som är häktad att han företer tecken till sjukdom, skall rätten genast sända en kopia av intyget till häktet. Förordning (1991:1419)

14 §

  Den som enligt frivårdsmyndighetens förordnande har utfört eller biträtt vid utförande av personundersökning har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget har krävt. Har uppdraget utförts som ett tjänsteåliggande, utgår inte någon ersättning vid sidan om tjänsten. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen.

Läkare, som enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål har förordnats att avge läkarintyg angående misstänkt, har rätt till skälig ersättning för arbete och utlägg som uppdraget har krävt. Om det finns särskild anledning att göra experimentalpsykologisk undersökning, har läkaren rätt till ersättning för sina utlägg härför. Arvode för läkarintyg skall utgå med högst sexhundrafemtio kronor.

Domstolsverket fastställer taxa som skall tillämpas i fall som avses i 10 § andra stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål.

Ersättningen bestäms av rätten eller, när personundersökning utförts eller läkarintyg avgetts i ett nådeärende, av justitiedepartementet.

Förtroendemän har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare. För inställelse enligt 12 § utgår ersättning och förskott enligt vad som gäller i fråga om vittnen. Förordning (1991:1405)

15 §

  Upphör förordnande av förtroendeman på grund av bestämmelse i 4 § sista stycket lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, skall domstolen eller, i fall som avses i 4 § sista stycket 1 nämnda lag, förundersökningsledaren utan dröjsmål underrätta frivårdsmyndigheten, förtroendemannen och den misstänkte därom. Förordning (1990:1024)

16 §

  Misstänkt, som kallats att inställa sig hos den som utsetts att verkställa personundersökning eller att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, får tillerkännas ersättning av allmänna medel för inställelsen samt förskott enligt bestämmelserna i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m. m. Sådan kostnad betalas av staten. Vad som sagts nu gäller dock endast om det är uppenbart att den misstänkte ej själv kan svara för kostnaden. Ersättningen bestämmes av rätten eller, om personundersökningen eller läkarintyget avser ärende om nåd, av chefen för justitiedepartementet eller den han bemyndigar därtill. Förordning (1982:806)

17 §

  Chefen för frivårdsmyndigheten får överlämna uppgifter som enligt denna förordning ankommer på frivårdsmyndigheten åt någon annan tjänsteman vid myndigheten. Förordning (1990:1024)

18 §

  har upphävts genom förordning (1990:1024)