Radiolag (1966:755)

27 av 29 paragrafer (93 %) har ändrats i radiolag (1966:755) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1995:633). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Radiolag (1966:755) upphävdes 1996-12-01 genom SFS 1996:844


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-26


1 §

  I denna lag förstås med

radiosändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,
rundradiosändning: radiosändning som är avsedd att tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse att lyssna på eller se sändningen,
trådsändning: ljud, bild eller annat meddelande som sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt anordnad ledare,
sändare: anordning för radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (trådsändare),
mottagare: anordning för mottagning av radiosändning eller trådsändning,
radioprogram: radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt,
reklam: ett radioprogram som är avsett att främja en näringsidkares avsättning av en vara, en tjänst eller någon annan nyttighet,
annonstid i televisionen: sändningstid i televisionen som inleds och avslutas av en särskild ljud- och bildsignatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,
annonstid i ljudradion: sändningstid i ljudradion som inleds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra,
rogramtjänst: ett samlat utbud av ljudradio- eller televisionsprogram som sänds under en gemensam beteckning.
Lag (1995:633)

2 §

  har upphävts genom lag (1993:603)

3 §

  har upphävts genom lag (1993:603)

3 a §

  har upphävts genom lag (1993:603)

4 §

  har upphävts genom lag (1993:603)

5 a §

  Om rätt att sända radioprogram i vissa lokala rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459) och i lokalradiolagen (1993:120).

Om rätt att sända radiotidningar i rundradiosändning finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiotidningar.

Om rätt att från radiosändare sända vidare televisionsprogram i radio- eller trådsändning från Finland finns särskilda föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Lag (1993:121)

6 §

  Programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.

Programföretaget får inte i programverksamheten mot vederlag eller annars på ett otillbörligt sätt gynna ett kommersiellt intresse.

Programföretaget får dock i fråga om någon som har bekostat ett program helt eller delvis lämna uppgift om vem bidragsgivaren är.

Programverksamheten skall som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.

Föreskrifterna i första och andra styckena gäller inte vad som sänds under annonstid i ljudradion eller televisionen eller annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV. Lag (1995:633)

6 a §

  Vad som föreskrivs i 6 § första stycket gäller inte programföretag vars tillstånd endast avser rätt att bedriva digitala ljudradiosändningar, om inte annat bestäms i avtal mellan regeringen och programföretaget. Lag (1995:633)

7 §

  Övriga villkor för programföretagets sändningsrätt skall tas in i ett avtal mellan regeringen och företaget. I detta avtal får det bestämmas om skyldighet för programföretaget att
   1. sända genmälen och beriktiganden,
   2. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,
   3. sända ett mångsidigt programutbud,
   4. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av programmen,
   5. på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och att
   6. sända redogörelse som avses i 17 § andra stycket.

I avtalet får det också bestämmas om skyldighet för programföretaget att
   1. inte sända reklam mot vederlag eller program som någon annan har bekostat helt eller delvis,
   2. endast under annonstid i televisionen sända reklam mot vederlag eller program mot betalning, och att
   3. om någon annan har bekostat ett program helt eller delvis, lämna uppgift om vem bidragsgivaren är. Lag (1991:1066)

7 a §

  Varje programföretag som sänder televisionsprogram skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor andel av programtjänsten som utgjorts av sådana televisionsprogram som avses i 13 § första stycket lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten. Om företaget inte fullgör sin skyldighet, får verket förelägga vite. Lag (1994:398)

8 §

  Under annonstid i televisionen får det endast förekomma
   1. reklam och andra program som någon har uppdragit åt programföretaget att sända,
   2. programföretagets reklam för egen kommersiell verksamhet, och
   3. programglimtar. Lag (1991:1066)

10 §

  Annonser som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden. Lag (1991:1066)

11 §

  En annons med reklam som sänds under annonstid i televisionen får inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under 12 år.

I annonser med reklam får det inte uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Lag (1991:1066)

12 §

  Programföretaget får inte diskriminera någon som begär att företaget skall sända en annons. Lag (1991:1066)

13 §

  Av en programtjänsts sändningstid per dygn får högst tio procent avse annonser under annonstid i televisionen. Denna andel beräknas särskilt för tiden mellan kl. 18.00 och kl. 24.00.

Inom en sändningstid av en timme mellan hela klockslag får annonser förekomma under högst åtta minuter eller, i rena undantagsfall, tio minuter.

I avtalet mellan regeringen och programföretaget får det bestämmas att högsta tillåtna sändningstiden för annonser under annonstid i televisionen skall vara kortare än vad som föreskrivs i första och andra styckena. Lag (1991:1066)

14 §

  Annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte understiga en minut, sedan sändningstiden för den särskilda ljud- och bildsignaturen har frånräknats. Lag (1991:1066)

15 §

  Annonser under annonstid i televisionen skall sättas in mellan programmen. Annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.

Utan hinder av första stycket första meningen får annonser avbryta ett program, om de sätts in
   1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,
   2. mellan delar i program, som består av olika avslutade delar och där varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter; annonser med reklam får dock inte förekomma under annonstiden omedelbart före eller efter en del av programmet som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år. Lag (1991:1066)

16 §

  Vad som föreskrivs i 8--15 §§ gäller inte annonser och liknande meddelanden i sökbar text-TV. Lag (1991:1066)

17 §

  Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i efterhand om ett programföretags rätt på grund av tillstånd enligt 5 § utövas i enlighet med denna lag och avtalet mellan regeringen och företaget.

Om det har bestämts i avtalet mellan regeringen och programföretaget, skall företaget sända redogörelse för beslut av Granskningsnämnden för radio och TV, i vilket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och företaget.

Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordförande skall vara eller ha varit ordinarie domare.

Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter.
Ärenden som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden eller en vice ordförande.
Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av de lagar som anges i sjätte stycket eller avtalet om programföretagets sändningsrätt.

Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV kommer fram skiljaktiga meningar tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken.

Ytterligare bestämmelser om uppgifter för Granskningsnämnden för radio och TV finns i närradiolagen (1982:459), lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och lokalradiolagen (1993:120). Lag (1994:398)

17 a §

  Om programföretaget bryter mot en bestämmelse i 9--11 §§, 13 § första eller andra stycket, 14 eller 15 §, får Granskningsnämnden för radio och TV förelägga programföretaget att följa bestämmelsen. Föreläggandet får förenas med vite.
Motsvarande gäller om programföretaget bryter mot en bestämmelse som tagits in i ett avtal med stöd av 7 § andra stycket eller 13 § tredje stycket. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart även om det överklagas. Lag (1994:398)

18 §

  Ett programföretag skall på uppmaning av Granskningsnämnden för radio och TV tillställa nämnden en sådan upptagning av ett program som avses i 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Om programföretaget inte rättar sig efter en sådan uppmaning, får nämnden förelägga vite.
Lag (1994:398)

19 §

  Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll.
Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses i första stycket endast om
   1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller annars av en rundradiosändning eller
   2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram.

I fråga om marknadsföring och efterfrågan av vara, tjänst eller annan nyttighet gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen (1995:450). Beträffande marknadsföring gäller också föreskrifterna i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobakslagen (1993:581) och produktsäkerhetslagen (1988:1604). Lag (1995:451)

20 §

  Yrkesmässig överlåtelse i detaljhandeln av televisionsmottagare skall av överlåtaren anmälas till Radiotjänst i Kiruna Aktiebolag inom den tid som regeringen bestämmer. Sådan anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställande av avgiftsplikten för innehavet av televisionsmottagaren.

Första stycket skall också tillämpas på yrkesmässig uthyrning av televisionsmottagare.

Vid överlåtelse som avses i första stycket är förvärvaren eller den som företräder honom skyldig att på begäran lämna överlåtaren de uppgifter som denne behöver för att kunna fullgöra sin anmälningsskyldighet.
Motsvarande gäller vid uthyrning som avses i andra stycket.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om anmälan och uppgiftsskyldighet enligt första-tredje styckena. Lag (1989:43)

21 §

  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sänder radioprogram utan erforderligt tillstånd.

Sändare som använts som hjälpmedel vid brott enligt första stycket kan förklaras förverkad. Bestämmelserna i 36 kap. brottsbalken skall därvid tillämpas. Lag (1993:603)

22 §

  Till böter döms den som
   1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet som avses i 20 § första eller andra stycket, eller
   2. uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter i en anmälan som avses i 20 § första eller andra stycket, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller
   3. vid fullgörande av den uppgiftsskyldighet som avses i 20 § tredje stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Lag (1993:603)

23 §

  Om tillstånd enligt 5 § ges ett utländskt programföretag, får regeringen besluta att 6--18 §§ inte skall tillämpas under förutsättning att programmen
   1. huvudsakligen skall tas emot i en annan stat,
   2. skall sändas från en viss angiven sändare här i landet,
   3. helt överensstämmer med en samtidig laglig rundradiosändning i den andra staten. Lag (1992:1428)

24 §

  Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande enligt 17 a § som har förenats med vite får överklagas hos kammarrätten.

Andra beslut enligt denna lag får inte överklagas. Lag (1994:398)