Kungl. Maj:ts Smittskyddskungörelse (1968:234)

18 av 29 paragrafer (62 %) har ändrats i kungl. Maj:ts Smittskyddskungörelse (1968:234) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1988:59). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Kungl. Maj:ts Smittskyddskungörelse (1968:234) upphävdes 1989-07-01 genom SFS 1989:301


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-26


1 §

  Till allmänfarliga sjukdomar hänföres

svensk benämning             internationell benämning
grupp I (karantänssjukdomar)

1. pest                      pestis
2. kolera                    cholera asiatica
3. gula febern               febris flava
4. smittkoppor               variola
grupp II (huvudsakligen tarmsjukdomar)

5. tyfoid                    febris typhoides
6. paratyfoid                febris paratyphoides
7. salmonelladiarré          salmonellosis alia
8. bacillär dysenteri        dysenteria bacillaris
9. amöbadysenteri            dysenteria amoebica
grupp III (huvudsakligen sjukdomar i centrala nervsystemet)

10. meningokocksjukdom       meningitis meningococcica
                             et meningococcaemia
11. polio                    polimyelitis acuta
12. primär, icke varig       meningitis et meningoencephalitis
    hjärn- och hjärn-        serosa primaria
    hinneinflammation
grupp IV (huvudsakligen leversjukdomar)
   13. Weils sjukdom och andra leptospirosis
    leptospiroser
14. epidemisk gulsot         hepatitis epidemica
15. inokulationsgulsot       hepatitis ex inoculatione
grupp V (övriga akuta infektionssjukdomar)

16. difteri                  diphtheria
17. mjältbrand               anthrax
18. papegojsjuka och andra   ornithosis
    ornithoser
19. fläckfeber               febris exanthematica
20. återfallsfeber           febris recurrens
grupp VI (mycobakteriella sjukdomar)

21. tuberkulos               tuberculosis
22. lepra                    lepra
Förordning (1976:44)

3 §

  Om distriktsläkare får veta, att fall av allmänfarlig sjukdom inträffat eller misstänkes ha inträffat inom hans distrikt, skall han antingen själv eller genom distriktssköterska eller miljö- och hälsovårdsnämndens personal meddela nödvändiga föreskrifter för att hindra spridning av smitta, om sådana icke meddelats enligt 2 §. Han skall också se till att meddelade föreskrifter följes.

Distriktsläkaren skall bege sig till platsen för inträffat fall av allmänfarlig sjukdom, om det fordras för att fullgöra vad som sägs i första stycket. Detsamma gäller misstänkt fall av allmänfarlig sjukdom om besök på platsen kan anses påkallat för att utröna om sådan sjukdom föreligger. Förordning (1988:59)

5 §

  Om en läkare på sjukvårdsanstalt avser att skriva ut en patient som för smitta av allmänfarlig sjukdom, skall han före utskrivningen samråda med distriktsläkaren, stadsläkaren eller motsvarande läkare i den kommun, där patienten skall vistas. Lider patienten av tuberkulos, skall läkaren samråda även med tuberkulosdispensären på orten.

Skrivs patienten ut skall miljö- och hälsovårdsnämnden i vistelsekommunen och den läkare som utsetts enligt 2 § smittskyddslagen (1968:231) samt i förekommande fall tuberkulosdispensären underrättas. I underrättelsen skall anges de föreskrifter som patienten erhållit för att hindra spridning av smitta.

Den läkare som utsetts enligt 2 § smittskyddslagen (1968:231) betecknas i denna kungörelse smittskyddsläkare.

Socialstyrelsen kan beträffande viss sjukdom medge undantag från föreskrifterna i första och andra styckena. Förordning (1988:59)

6 §

  Till veneriska sjukdomar hänföres

svensk benämning                internationell benämning
 1. syfilis                     syphilis
   a) medfödd                   a) congenita
   b) förvärvad                 b) acquisita
2. gonorré                      gonorrhoea
3. mjuk schanker                ulcus molle
4. veneriskt lymfogranulom      lymphogranuloma venereum
5. infektion av HIV (Humant     AIDS (Acquired Immune
   Immunbrist Virus)            Deficiency Syndrome) virus
                                infection
6. klamydiainfektion            Chlamydia trachomatis infection
Förordning (1988:59)

6 a §

  Bestämmelserna i 16 § andra stycket och 28 § smittskyddslagen (1968:231) tillämpas beträffande infektion av HIV. I fråga om sådan infektion gäller också uppgiftsskyldighet som anges i 18 § nämnda lag för
   1. myndigheter som genom sin verksamhet får kännedom om uppgifter av betydelse för smittskyddsverksamheten,
   2. personal inom enskild hälso- och sjukvård som i sin yrkesutövning står under tillsyn av socialstyrelsen. Förordning (1987:271)

7 §

  Läkare som konstaterar eller misstänker venerisk sjukdom hos någon som han undersöker eller behandlar skall upplysa patienten om sjukdomens art och smittfarlighet samt meddela honom föreskrifter om sjukdomens behandling och om åtgärder för att hindra spridning av smitta.

Är den sjuke på grund av sjukdom eller psykisk utvecklingsstörning ur stånd att taga vård om sig i detta hänseende skall läkaren lämna den som har vård om patienten underrättelse om sjukdomen och de föreskrifter som meddelats. Om läkaren med hänsyn till omständigheterna anser det påkallat får han lämna sådan underrättelse även i annat fall, om den sjuke ej fyllt 18 år.

Läkaren skall också söka få uppgift av den sjuke om vem som smittat honom och till vem han kunnat överföra smitta. Förordning (1977:807)

8 §

  Om en läkare konstaterar venerisk sjukdom, skall han senast följande dag skriftligen anmäla detta till smittskyddsläkaren. Anmälan skall ges in i två exemplar. I anmälan skall lämnas uppgift om de två första och de fyra sista siffrorna i den sjukes personnummer och om hans hemortslän. Om den sjuke vid infektion av HIV tillhör en riskutsatt grupp skall denna grupp anges i anmälan. Några andra uppgifter om den sjukes identitet får inte lämnas. En särskild anmälan skall göras med uppgift om namn och adress på den person som den sjuke uppgivit sig ha varit i förbindelse med på sådant sätt att smitta kunnat överföras. Uppgift om denna person behöver dock inte lämnas om läkaren finner att denne utan anmaning kommer att låta undersöka sig utan dröjsmål. Kommer undersökningen inte till stånd skall detta genast anmälas till smittskyddsläkaren.

Har läkaren själv undersökt någon som uppgivits enligt 7 § tredje stycket eller har denne styrkt att han blivit undersökt av annan läkare skall uppgift om de två första och de fyra sista siffrorna i den undersöktes personnummer och om hans hemortslän lämnas till smittskyddsläkaren.

Om en läkare sedan anmälan enligt första stycket gjorts erhåller uppgift som avses i 7 § tredje stycket skall han genast anmäla detta till smittskyddsläkaren. Förordning (1987:271)

9 §

  Om en läkare har anledning misstänka att den som lider av venerisk sjukdom underlåter att följa läkarens föreskrifter om behandling skall han anmäla detta skriftligen till smittskyddsläkaren. Detsamma gäller om den sjuke avbryter behandlingen hos en läkare utan att styrka att han får behandling av en annan läkare.

En anmälan som avses i första stycket skall också ske, om den sjuke inte låter sig tas in på sjukhus fastän läkaren finner att han inte kan behandlas i öppen vård utan fara för att smitta sprids. I anmälan skall läkaren ange de omständigheter på vilka han grundar sin uppfattning.
Förordning (1986:1409)

11 §

  När smittskyddsläkaren mottagit en anmälan som avses i 8 eller 9 § skall han vidta de åtgärder som behövs för att den anmälde skall bli undersökt och vid behov behandlad av en läkare eller intagen på sjukhus.
Följs inte en anmaning som avses i smittskyddslagen (1968:231) eller är det fråga om sådant fall att anmaning får underlåtas skall smittskyddsläkaren underrätta länsstyrelsen därom.

Vistas den som anmaningen avser inom annat landstingsområde skall en avskrift av anmaningen tillställas smittskyddsläkaren i det landstingsområdet. Om anmaningen inte följs eller det är fråga om sådant fall att anmaning får underlåtas, skall ärendet överlämnas till smittskyddsläkaren. Det ankommer på denna läkare att vidta ytterligare åtgärder.

Är uppgifterna om den som skall anmanas ofullständiga eller föreligger särskilda skäl, skall smittskyddsläkaren i stället för att själv anmana sända över den inkomna anmälan för vidare handläggning till motsvarande läkare i det landstingsområde, där den anmaningen avser vistas.

Om en smittskyddsläkare i ett ärende har underrättat berörd socialnämnd, polismyndighet och skyddskonsulent enligt 28 § första stycket smittskyddslagen, skall han i det fall han överlämnat ärendet till annan smittskyddsläkare meddela nämnda myndigheter till vilken smittskyddsläkare ärendet har överlämnats. Förordning (1986:1409)

12 §

  har upphävts genom förordning (1981:682)

13 §

  har upphävts genom förordning (1981:682)

14 §

  Läkare som skall meddela sådan kostnadsfri undersökning och behandling som avses i 19 § smittskyddslagen (1968:231) förordnas av hälso- och sjukvårdsnämnden. Förordning (1988:59)

15 §

  Ersättning för läkemedel vid behandling i öppen vård av venerisk sjukdom i andra fall än då behandlingen meddelats enligt 19 § första stycket smittskyddslagen (1968:231) utbetalas av socialstyrelsen. I sådana fall skall läkare förse receptet med anteckning om att kostnaden bestrids av statsmedel. Förordning (1988:59)

18 §

  Finner en läkare på en sjukvårdsanstalt att någon som är intagen på anstalten och för vars vård han ansvarar lider av annan anmälningspliktig sjukdom än venerisk sjukdom skall han anmäla sjukdomsfallet enligt 19 §.
Om läkaren vet att en annan läkare anmält sjukdomen är han inte skyldig att göra anmälan.

Intas någon som misstänks lida av karantänssjukdom på sjukvårdsanstalt, skall den läkare som svarar för vården ofördröjligen underrättasmittskyddsläkaren, socialstyrelsen och statens bakteriologiska laboratorium genom telefonsamtal. Smittskyddsläkaren skall underrättas på samma sätt när ett flertal patienter som misstänks lida av annan anmälningspliktig sjukdom än karantänssjukdom eller venerisk sjukdom intas på sjukvårdsanstalt. Förordning (1981:682)

19 §

  En anmälan som avses i 17 § första stycket och 18 § första stycket skall göras skriftligen senast dagen efter det sjukdomen konstaterats.
Anmälan inges

av distriktsläkare i landstingskommun i ett exemplar till vardera miljö- och hälsovårdsnämnden och smittskyddsläkaren,
av stadsläkare i kommun som tillhör landstingskommun i ett exemplar till smittskyddsläkaren,
av läkare på sjukvårdsanstalt i ett exemplar till smittskyddsläkaren samt i ett exemplar till vardera miljö- och hälsovårdsnämnden och distriktsläkaren i den sjukes hemort, dock att anmälan till distriktsläkare inte behövs i kommun, där stadsläkare finns, samt

av annan läkare i tre exemplar till smittskyddsläkaren.

Utöver vad i första stycket sägs skall ett exemplar av anmälan alltid sändas till statens bakteriologiska laboratorium. Förordning (1988:59)

23 §

  Om en läkare finner att någon som han undersöker eller behandlar för smitta av annan allmänfarlig sjukdom än tuberkulos utan att vara sjuk, skall han, om smittbäraren inte isoleras på sjukvårdsanstalt, skriftligen anmäla förhållandet till smittskyddsläkaren, där smittbäraren stadigvarande vistas.

När en smittbärare skrivs ut från sjukvårdsanstalt skall meddelande lämnas enligt 5 § andra stycket.

Socialstyrelsen kan beträffande viss sjukdom medge undantag från anmälningsplikten enligt första stycket. Styrelsen kan vidare meddela föreskrifter om skyldighet för smittskyddsläkaren att föra register över smittbärare och om skyldighet för distriktsläkare och stadsläkare att göra anmälningar till registret. Förordning (1981:682)

25 §

  har upphävts genom förordning (1981:682)

25 a §

  Finns i en kommun flera distriktsläkare bestämmer hälso- och sjukvårdsnämnden vem av dem som skall fullgöra de uppgifter som enligt smittskyddslagen (1968:231) och denna kungörelse ankommer på distriktsläkaren. Förordning (1988:59)