Atomansvarighetslag (1968:45)

24 av 44 paragrafer (55 %) har ändrats i atomansvarighetslag (1968:45) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2018:1323). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-10-21


9 §

  Har atomskada i annat fall än som avses i 5-8 §§ orsakats av atomsubstans, vilken kom från atomanläggning i Sverige eller i annan konventionsstat eller vilken före atomolyckan varit under transport som avses i 7 §, åvilar ansvarigheten för skadan den anläggningsinnehavare som vid tiden för olyckan hade substansen i sin besittning.
Var substansen då icke i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som senast haft substansen i sin besittning. Har en anläggningsinnehavare genom skriftligt avtal övertagit ansvarigheten för sådan atomskada, åvilar ansvarigheten honom.
Om atomsubstansen före olyckan varit under transport och icke efter transporten varit i någon anläggningsinnehavares besittning, åvilar ansvarigheten den anläggningsinnehavare som när transporten upphörde var ansvarig enligt 6 eller 7 § för atomskada i följd av atomolycka under transporten. Lag (1982:1275)

10 §

  På ansökan av fraktförare, vilken utför sådan transport av atomsubstans som avses i 6 eller 7 §, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna, att fraktföraren i stället för innehavare av atomanläggning i Sverige skall vara ansvarig för atomskada i följd av atomolycka under eller i anslutning till transporten. Sådant förordnande får meddelas endast om anläggningens innehavare samtyckt därtill och fraktföraren visat att försäkring tecknats enligt 22-26 §§ eller att säkerhet ställs enligt 27 §. Har förordnande meddelats, gäller de bestämmelser i denna lag som avser innehavare av atomanläggning i stället för fraktföraren i fråga om atomolycka under eller i anslutning till transporten.

Har enligt lagen i annan konventionsstat motsvarande förordnande meddelats i fråga om skada för vilken innehavare av atomanläggning i den staten skulle vara ansvarig, har förordnandet vid tillämpningen av denna lag samma verkan som förordnande enligt första stycket. Lag (1982:1275)

12 §

  Innehavare av atomanläggning svarar ej enligt denna lag för
   1. skada på atomanläggningen eller på annan atomanläggning i dess omedelbara närhet, däri inbegripet annan atomanläggning under uppförande,
   2. skada på egendom som vid tiden för atomolyckan fanns inom anläggningsområdet och användes eller var avsedd att användas i förbindelse med en atomanläggning inom området.

Är innehavare av atomanläggning i annan konventionsstat ansvarig i anledning av atomolycka som inträffat under transport av atomsubstans, avgöres enligt anläggningsstatens lag, om ersättning skall utgå för skada på transportmedlet.

Angående ansvarighet för skada som avses i första eller andra stycket enligt andra skadeståndsregler än som innefattas i denna lag meddelas bestämmelser i 14 § andra stycket. Lag (1982:1275)

14 a §

  Bestämmelserna i 14 § tillämpas ej i den mån sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges förpliktelser enligt internationellt fördrag. Lag (1974:249)

15 §

  Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av rådets förordning (EG) nr 2027/97 av den 9 oktober 1997 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage, räddningstjänstlagen (1986:1102), luftfartslagen (2010:500) eller internationellt fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den skadelidandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt denna lag. Avser ersättningen skada som omfattas av ett med stöd av 3 § tredje stycket meddelat förordnande, har den ersättningsskyldige rätt att kräva tillbaka ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för skadan, om förordnandet inte meddelats.

Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konventionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersättning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmelserna i 3 § inte är berättigad till ersättning enligt denna lag, har han eller hon rätt att kräva tillbaka skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseende från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens ansvarighet inte längre än till dess substansen lossats från det transportmedel varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under transport av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande anläggningsinnehavarens ansvarighet inte förrän substansen lastats på det transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.

Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer inte den som själv svarar för skadan enligt 20 §.
Lag (2010:507)

17 §

  För innehavare av en atomanläggning i Sverige är ansvaret enligt denna lag begränsat till ett belopp som exklusive ränta och ersättning för rättegångskostnader
   1. motsvarar 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter för varje olycka, om innehavet avser en atomreaktor vars syfte är att utvinna energi, och
   2. motsvarar 300 miljoner särskilda dragningsrätter för varje olycka, om innehavet avser en annan atomanläggning än en sådan som avses i 1 eller om olyckan inträffar under transport av atomsubstans.

När det gäller en atomanläggning för enbart framställning, behandling eller förvaring av obestrålat uran är ansvaret dock begränsat till ett belopp motsvarande 10 miljoner särskilda dragningsrätter för varje olycka. Detsamma gäller för atomolyckor som inträffar under transport av sådant uran. Vid en atomolycka som inträffar under transport av atomsubstans avser anläggningshavarens ansvar enligt denna lag för andra skador än skador på transportmedlet inte i något fall ett lägre sammanlagt belopp än 10 miljoner särskilda dragningsrätter.

För innehavare av en atomanläggning utanför Sverige bestäms ansvarsbeloppet enligt anläggningsstatens lag.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Omräkning från särskilda dragningsrätter till svenska kronor görs efter kursen den dag då atomolyckan inträffade. Vid omräkningen till kronor ska kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner. Lag (2018:1323)

18 §

  Om två eller flera anläggningsinnehavare är ansvariga för samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet med begränsning för var och en av dem till belopp som gäller för honom enligt 17 § första-tredje styckena. Om skadan har uppkommit under transport av flera partier atomsubstans på ett och samma transportmedel eller under tillfällig uppläggning i en och samma atomanläggning av flera partier atomsubstans under transport, är dock anläggningsinnehavarnas sammanlagda ansvar begränsad till det högsta belopp som gäller för någon av dem.

Ansvaret fördelas inbördes mellan anläggningsinnehavarna efter vad som är skäligt med hänsyn till varje anläggnings andel i skadans uppkomst och övriga omständigheter.
Lag (2018:1323)

19 §

  Om det ansvarsbelopp som gäller enligt 17 § första-tredje styckena eller 18 § första stycket inte räcker till gottgörelse åt dem som är berättigade till ersättning, nedsätts deras ersättningar och därpå belöpande ränta med samma kvotdel.

Om det efter ett inträffat skadefall kan befaras att nedsättning enligt första stycket fordras, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordna, att ersättning tills vidare ska betalas med endast viss kvotdel. Lag (2018:1323)

21 §

  Den som med stöd av 5, 6, 7, 8, 9 eller 15 § vill rikta ersättningsanspråk mot innehavare av atomanläggning eller mot den som meddelat försäkring mot hans ansvarighet skall vid äventyr av talans förlust anmäla sitt anspråk hos innehavaren inom tre år från den dag då han fick eller med iakttagande av skälig aktsamhet bort få kännedom om att han lidit skada som medför rätt till ersättning enligt denna lag och om den för skadan ansvarige eller, i fall som avses i 15 § första eller andra stycket, från den dag då ersättningsanspråk riktades mot honom.

Talan om ersättning skall väckas mot anläggningens innehavare eller dennes försäkringsgivare inom tio år från den dag då atomolyckan inträffade. Har skadan orsakats av atomsubstans som olovligen tillgripits, förlorats eller övergivits utan att åter ha tillvaratagits, får dock talan icke väckas efter det att tjugo år förflutit från dagen för tillgreppet, förlusten eller övergivandet. I fall, då det är nödvändigt för att uppfylla Pariskonventionens bestämmelser, föreskriver regeringen att den som lidit skada skall vara bevarad vid sin rätt till ersättning, trots att talan icke väckts vid svensk domstol inom här föreskriven tid. Regeringen anger därvid vad den skadelidande har att iakttaga för att rätten skall bestå.

Angående ersättning av staten i vissa fall, då anläggningsinnehavares ansvarighet upphört, meddelas bestämmelser i 32 §. Lag (1982:1275)

22 §

  Innehavare av atomanläggning i Sverige ska ha en försäkring för att täcka sitt ansvar för atomskada enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat intill det ansvarsbelopp som gäller för innehavaren enligt 17 § första och andra styckena. Försäkringen ska godkännas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Försäkringen får tas antingen
   1. så att försäkringsbeloppet täcker ansvaret för varje inträffande atomolycka, eller
   2. så att försäkringen vid varje tidpunkt gäller för anläggningen med avtalat försäkringsbelopp efter avdrag för ersättning som försäkringsgivaren har att betala på grund av försäkringen.

Ansvar för skada under transport får täckas av särskild försäkring. Lag (2018:1323)

23 §

  I de fall som anges i 22 § andra stycket 1 ska försäkringsbeloppet motsvara minst det ansvarsbelopp som gäller för anläggningens innehavare enligt 17 § första och andra styckena. I de fall som anges i 22 § andra stycket 2 ska försäkringsbeloppet motsvara minst etthundra procent av ansvarsbeloppet i fråga om en sådan atomreaktor som avses i 17 § första stycket 1 och minst etthundratjugo procent av ansvarsbeloppet i andra fall. I försäkringsbeloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Om försäkringen har tagits på det sätt som anges i 22 § andra stycket 2 och det inträffar ett försäkringsfall som kan antas ensamt eller i förening med tidigare försäkringsfall medföra nedskrivning av försäkringsbeloppet under det ansvarsbelopp som gäller för anläggningens innehavare, ska innehavaren snarast ta en tilläggsförsäkring som åter bringar försäkringen upp till det försäkringsbelopp som innehavaren ansvarar för enligt första stycket. Lag (2018:1323)

27 §

  Försäkringsplikt enligt 22 § åvilar icke staten.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan från försäkringsplikten befria innehavare av atomanläggning som ställer betryggande säkerhet för sina förpliktelser enligt denna lag och motsvarande lagstiftning i annan konventionsstat samt visar att han på tillfredsställande sätt sörjt för reglering av uppkommande skador.

Vad som föreskrives i denna lag om försäkring äger motsvarande tillämpning i fråga om säkerhet som avses i andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag. Lag (1982:1275)

28 §

  Om den som enligt denna lag eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat är berättigad till ersättning av en innehavare av atomanläggning i Sverige visar att ersättningen inte kunnat fås ut av anläggningsinnehavarens försäkringsgivare, betalas ersättningen av staten.

Ersättning enligt första stycket betalas inte med högre belopp än som svarar mot det ansvarsbelopp som gäller för anläggningsinnehavaren enligt 17 § första och andra styckena. Lag (2018:1323)

29 §

  Åvilar ansvar för atomskada innehavare av här i riket eller i annan stat som tillträtt tilläggskonventionen belägen atomanläggning, vilken används för fredliga ändamål och vid tiden för atomolyckan fanns upptagen på den i artikel 13 i tilläggskonventionen nämnda listan, och är svensk domstol enligt 36 § behörig att pröva ersättningsanspråk mot anläggningsinnehavaren, ska, om det ansvarsbelopp som gäller enligt 17 § första-tredje styckena eller 18 § första stycket inte räcker till full ersättning eller om ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel på grund av förordnande enligt 19 § andra stycket, gottgörelse av statsmedel beredas för atomskada som uppkommit
   1. i Sverige eller annan stat som tillträtt tilläggskonventionen;
   2. på eller över det fria havet ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i Sverige eller i annan stat som tillträtt tilläggskonventionen; eller
   3. på eller över det fria havet i annat fall, om skadan tillfogats stat som tillträtt tilläggskonventionen eller medborgare i sådan stat, varvid dock ersättning för skada på fartyg eller luftfartyg betalas endast om detta vid tiden för atomolyckan var registrerat i stat som tillträtt tilläggskonventionen.

Vid tillämpning av första stycket likställs med medborgare i en stat som tillträtt tilläggskonventionen ett bolag, en förening eller ett annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning, som är hemmahörande eller annars etablerad i en sådan stat. Som medborgare i en annan stat som tillträtt tilläggskonventionen än Sverige räknas även den som enligt lagen i sådan stat är att anse som stadigvarande bosatt i den staten och i fråga om rätt till ersättning enligt tilläggskonventionen jämställs med medborgare i samma stat.
Lag (2018:1323)

30 §

  Ersättning av statsmedel enligt 29 § bestäms enligt de grunder som anges i 11 § första stycket, 12 och 13 §§ samt 17 § fjärde stycket.

Bestämmelserna i 15 § första stycket första punkten och tredje stycket om rätt till återkrav mot innehavare av atomanläggning ska tillämpas på motsvarande sätt beträffande rätt att av staten kräva åter vad som betalats ut med anledning av atomskada för vilken ersättning av statsmedel lämnas enligt 29 §. Lag (2018:1323)

31 §

  Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som ska betalas till följd av en atomolycka, dels enligt 5-21 §§ samt 29 och 30 §§ av innehavare av atomanläggning och staten, dels enligt sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, är begränsat till ett belopp som exklusive ränta och ersättning för rättegångskostnader motsvarar
   1. 1 125 miljoner särskilda dragningsrätter, om innehavarens ansvar är begränsat till 1 000 miljoner särskilda dragningsrätter enligt 17 § första stycket 1, och
   2. 425 miljoner särskilda dragningsrätter i övriga fall.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses de av Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Förs talan om ersättning, ska de särskilda dragningsrätterna räknas om till svenska kronor efter kursen den dag då olyckan inträffade, om det inte för en viss olycka fastställs en annan dag genom överenskommelse mellan de stater som tillträtt tilläggskonventionen. Vid omräkning till svenska kronor ska kronans värde beräknas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella valutafonden tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Om det belopp som med tillämpning av första och andra styckena står till förfogande för ersättning av statsmedel enligt 29 och 30 §§ inte räcker för att ersätta skadorna, sätts ersättningarna och räntan på ersättningarna ned med samma kvotdel. Om det efter ett inträffat skadefall kan befaras att nedsättning fordras, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordna att ersättning tills vidare ska betalas med endast viss kvotdel.
Lag (2018:1323)

31 a §

  Om en innehavare av en atomanläggning här i landet är ansvarig för en atomskada för vilken ansvaret är begränsat enligt 17 § första stycket 2 eller andra stycket, och det sammanlagda beloppet av de ersättningar som ska betalas enligt de bestämmelserna och 18 § första stycket samt av statsmedel enligt 29-31 §§ eller annars enligt tilläggskonventionen inte räcker till full ersättning för uppkommen skada, betalas ytterligare ersättning för skada som har uppkommit
   1. här i landet,
   2. i Danmark, Finland eller Norge,
   3. annars ombord på ett fartyg eller ett luftfartyg som är registrerat i Sverige, Danmark, Finland eller Norge, eller
   4. på annat ställe, om skadan har tillfogats svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Ersättning enligt första stycket betalas också för skada i en annan stat som har tillträtt tilläggskonventionen i samma utsträckning som ersättning i den staten skulle betalas för atomskada som uppkommer i Sverige.

Det sammanlagda beloppet av de ersättningar som ska betalas till följd av en atomolycka, dels enligt 5-16 §§, 17 § första stycket 2 och andra-fjärde styckena, 18-21 §§ och 29-31 §§ av innehavare av atomanläggning och staten, dels enligt ett sådant avtal som avses i artikel 15 i tilläggskonventionen, dels av staten enligt första och andra styckena, är begränsat till sex miljarder kronor. I beloppet inräknas inte ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

I fråga om ersättning enligt första och andra styckena har 30 § motsvarande tillämpning.

Om det belopp som med tillämpning av tredje stycket står till förfogande för gottgörelse av statsmedel inte räcker till ersättning för skadorna, nedsätts ersättningarna och därpå belöpande ränta med samma kvotdel. Om det efter ett inträffat skadefall kan befaras att nedsättning fordras, kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordna att ersättning tills vidare ska betalas med endast viss kvotdel. Lag (2018:1323)

32 §

  Har atomskada, som uppkommit i Sverige i följd av atomolycka för vars skadeverkningar innehavare av atomanläggning i Sverige är ansvarig, yppats först efter det att anläggningsinnehavarens ansvarighet upphört enligt 21 § andra stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag men inom trettio år från dagen för olyckan, utges ersättning av staten. Också för skada som yppats innan ansvarigheten sålunda upphört utges ersättning av staten, om den skadelidande visserligen underlåtit att inom föreskriven tid väcka talan eller företaga annan preskriptionsavbrytande åtgärd men haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet.

Har skadestånd nedsatts enligt 19 § första stycket och, i förekommande fall, 31 § tredje stycket och 31 a § femte stycket eller enligt motsvarande bestämmelser i annan konventionsstats lag, nedsättes ersättningen av statsmedel enligt denna paragraf i samma mån.
Ersättningsskyldigheten bestämmes i övrigt som om anläggningens innehavare svarat för skadan. Anspråk på ersättning skall vid äventyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen kan förordna, att ersättning enligt denna paragraf skall utgå även för skada som uppkommit utom Sverige. Lag (1982:1275)

33 §

  Om det ansvarsbelopp som gäller enligt 17 § första och andra styckena eller 18 § första stycket eller motsvarande bestämmelse i annan konventionsstats lag och ersättning av statsmedel som betalas enligt 29-31 §§ eller i övrigt enligt tilläggskonventionen samt enligt 31 a § inte räcker till full ersättning för uppkommen skada, bereds gottgörelse av statsmedel enligt grunder som fastställs i särskild lag. Sådan gottgörelse lämnas i här avsedda fall även i tillägg till ersättning som betalas enligt 32 § för här i riket uppkommen skada, om sådan ersättning nedsatts enligt 32 § andra stycket första punkten. Gottgörelse som nu nämnts lämnas även i fall då ersättning tills vidare utgår endast med viss kvotdel på grund av ett förordnande enligt 19 § andra stycket, 31 § tredje stycket andra meningen eller 31 a § femte stycket andra meningen. Lag (2018:1323)

34 §

  Ersättning enligt 28, 29, 31 a eller 33 § utgår ej i anledning av atomolycka som avses i 11 § andra stycket. Lag (1982:1275)

37 §

  Talan i mål, som enligt 36 § får upptagas i Sverige, och talan mot staten enligt 28, 29, 31 a, 32 eller 33 § väckes vid rätten i den ort där atomolyckan inträffade. Är två eller flera domstolar behöriga, väckes talan vid någon av dem.

Finnes ej behörig domstol enligt första stycket, väckes talan vid Stockholms tingsrätt. Lag (1982:1275)

38 §

   Träder i kraft den dag regeringen bestämmer
Om en dom i ett mål om ersättning för en atomskada har meddelats i en annan konventionsstat och om domstolarna i den staten enligt Pariskonventionen är behöriga att pröva den tvist som domen gäller, ska domen, när den har fått laga kraft och kan verkställas i den stat där den meddelats, efter en ansökan verkställas i Sverige utan att en ny prövning sker av den sak som avgjorts genom domen. Det finns dock inte någon skyldighet att verkställa en utländsk dom, om det ansvarighetsbelopp som gäller för atomanläggningens innehavare därigenom skulle överskridas.

En ansökan om verkställighet görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver. Sökanden ska tillsammans med ansökan ge in
   1. domen i original eller i kopia som bestyrkts av en myndighet, och
   2. en förklaring av en behörig myndighet i den stat där domen meddelats, att domen avser ersättning enligt Pariskonventionen samt att den har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska en översättning till svenska ges in tillsammans med handlingen. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius publicus.

Om en ansökan om verkställighet bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft.

Vid handläggning i domstol av ett ärende om verkställighet tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.
Lag (2014:917)

39 §

  När atomsubstans sändes från atomanläggning i Sverige till mottagare utom riket eller till sådan atomanläggning från avsändare utom riket och transporten sker under sådana omständigheter, att anläggningens innehavare enligt 6 eller 7 § svarar för uppkommande skada, skall denne till fraktföraren lämna ett certifikat, som är utställt av försäkringsgivaren och innehåller uppgift om vem som är anläggningens innehavare och om dennes adress, om den atomsubstans och den transport som försäkringen avser samt om försäkringens belopp, art och varaktighet. Certifikatet skall vara försett med intyg av myndighet som regeringen bestämmer, att den däri nämnde anläggningsinnehavaren är innehavare av atomanläggning i Pariskonventionens mening. Den som utställt certifikatet svarar för att uppgifterna om anläggningens innehavare och hans adress samt om försäkringens eller säkerhetens belopp, art och varaktighet är riktiga.

Formulär till certifikat som avses i första stycket fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1982:1275)

41 §

  Har upphävts genom lag (1982:1275)