Förordning (1970:495) om utländska varumärken m.m.

3 av 7 paragrafer (43 %) har ändrats i förordning (1970:495) om utländska varumärken m.m. sedan utfärdandet (t.om. SFS 2008:513). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Förordning (1970:495) om utländska varumärken m.m. upphävdes 2011-07-01 genom SFS 2011:594


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-28


1 §

  Söker någon, som icke driver näring i Sverige, registrering av varumärke, skall av honom ej krävas sådant bevis (hemlandsbevis), som avses i 28 § varumärkeslagen (1960:644), om hans hemland är
   1. stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd i den lydelse som fastställts i Lissabon år 1958,
   2. stat som är ansluten till artiklarna 1-12 i Pariskonventionen i den lydelse som fastställts i Stockholm år 1967, eller
   3. någon av följande stater, nämligen Brasilien, Canada, Island, Folkrepubliken Kina eller Nya Zeeland.

Som hemland anses den stat, där näringsidkaren har ett verkligt industri- eller handelsföretag. Äger näringsidkaren ej sådant företag inom någon till Pariskonventionen ansluten stat, räknas som hemland den stat, där han är bosatt, eller, om han icke är bosatt inom någon konventionsstat, den bland dessa stater där han är medborgare.
Förordning (1979:677)

5 §

  Bestämmelserna i 66 § marknadsföringslagen (2008:486) ska tillämpas på en främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen eller till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror eller som är medlem av Världshandelsorganisationen. Förordning (2008:513)

7 §

  Till Madridöverenskommelsen är anslutna följande främmande stater och områden: Algeriet, Brasilien, Bulgarien, Cuba, Dominikanska Republiken, Egypten, Frankrike med departementen Guadeloupe, Guyana, Martinique och Réunion samt territorier på andra sidan haven, Irland, Israel, Italien, Japan, Demokratiska Folkrepubliken Korea, Libanon, Liechtenstein, Marocko, Monaco, Nya Zeeland, Polen, Portugal med Azorerna och Madeira, San Marino, Schweiz, Spanien, Sri Lanka, Storbritannien och Nordirland, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Turkiet, Tyska Demokratiska Republiken, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern samt Vietnam. Förordning (1980:317)