Vägtrafikkungörelse (1972:603)

113 av 179 paragrafer (63 %) har ändrats i vägtrafikkungörelse (1972:603) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1999:485). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Vägtrafikkungörelse (1972:603) upphävdes 1999-10-01 genom SFS 1998:1276


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-10-24


1 §

  Denna kungörelse gäller trafik på väg.

I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse.

I förordningen (1990:1165) om säkerheten vid järnväg, tunnelbana och spårväg finns bestämmelser om spårvägstrafik.
Förordning (1995:142)

2 §

  I denna kungörelse används följande beteckningar med nedan angiven betydelse.

Beteckning              Betydelse
Accelerationsfält       Sådant längsgående fält av körbana som är
                        avsett endast för anslutande trafik
Axeltryck               Den sammanlagda statiska vikt som hjulen på en
                        hjulaxel överför till vägbanan
Bil                     Motorfordon som är försett med tre eller flera
                        hjul eller medar eller med band och som ej är
                        att anse som motorcykel eller moped. Bilar
                        indelas i personbilar, lastbilar och bussar
Boggi                   Två hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes
                        avstånd som är mindre än 2,0 meter
Boggitryck              Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
                        boggi överför till vägbanan
Bruttovikt på fordon    Den sammanlagda statiska vikt som samtliga hjul,
                        band eller medar på ett fordon vid ett visst
                        tillfälle överför till vägbanan
Buss                    Bil som är inrättad för befordran av flera än
                        åtta personer utöver föraren, även om bilen
                        dessutom är inrättad för annat ändamål
Bärighetsklass          Indelning av vägar som inte är enskilda med
                        avseende på tillåtet axel-, boggi- och
                        trippelaxeltryck samt tillåten
                        bruttovikt. Bärighetsklasserna utgörs av
                        bärighetsklass 1 (BK 1) och bärighetsklass 2
                        (BK 2)
Cykel                   1. Fordon som är avsett att drivas med tramp-
                        eller vevanordning och ej är lekfordon
                        2. Eldriven rullstol som föres av den åkande och
                        är konstruerad för en hastighet av högst 15
                        kilometer i timmen
Cykelbana               Väg eller del av väg som är utmärkt som
                        cykelbana med härför avsett vägmärke
Cykelfält               Särskilt körfält som genom vägmarkering anvisats
                        för cyklande och förare av moped klass II
Cykelöverfart           Del av väg som är avsedd att användas av
                        cyklande eller förare av moped klass II
            för att korsa körbana eller cykelbana
                        och som anges med vägmarkering eller
                        vägmärke. Cykelöverfart är bevakad om
                        trafiken regleras med trafiksignaler eller av
                        polisman och i annat fall obevakad.
Dolly            Släpkärra som är avsedd att vara styraxel
            för påhängsvagn och som är utrustad med
            kopplingsanordning (vändskiva) för på-
            hängsvagn
Efterfordon             Till bil, traktor, motorredskap eller
                        terrängmotorfordon kopplat fordon som ej är
                        släpfordon eller terrängsläp
Fordon                  Anordning på hjul, band, medar eller liknande
                        som är inrättad för färd på marken och ej löper
                        på skenor. Fordon indelas i motordrivna fordon,
                        släpfordon, terrängsläp, efterfordon, sidvagnar,
                        cyklar, hästfordon och övriga fordon
Gårdsgata         Väg eller vägsträcka som enligt lokal
            trafikföreskrift skall anses som gårdsgata
            och som är utmärkt som sådan med härför
            avsett vägmärke
Halvljus                Avbländat färdljus
Helljus                 Ej avbländat färdljus
Huvudled                Väg eller vägsträcka som är utmärkt som huvudled
                        med härför avsett vägmärke
Körbana                 Del av väg som är avsedd för trafik med fordon,
                        dock ej cykelbana eller vägren
Körfält                 Sådant längsgående fält av en körbana som anges
                        med vägmarkering eller, om vägmarkering ej
                        finns, är tillräckligt brett för trafik i en fil
                        med fyrhjuliga fordon och som ej är
                        accelerationsfält eller retardationsfält
Lastbil                 Bil som ej är att anse som personbil eller buss.
                        Lastbilar indelas i lätta lastbilar och tunga
                        lastbilar
Lastlängd        Avståndet från lastutrymmets främsta yt-
            tersta punkt till dess bakersta yttersta punkt
Lekfordon               Fordon som är avsett uteslutande för lek
Lätt lastbil            Lastbil med totalvikt av högst 3,5 ton
Lätt motorcykel         Motorcykel vars motor har en slagvolym av högst
                        125 kubikcentimeter och en effekt av högst
             11 kilowatt
Lätt terrängvagn        Terrängvagn med en tjänstevikt av
                        högst 2 000 kilogram

Maximilast för motor-   Skillnaden mellan fordonets totalvikt och
fordon, traktor, motor- tjänstevikt redskap, terrängfordon, släpfordon eller sid- vagn

Moped            Motorfordon, som är konstruerat för
            en hastighet av högst 45 kilometer i
            timmen och som har
            1. två eller tre hjul samt, om det
            drivs av en förbränningsmotor, har en
            slagvolym av högst 50 kubikcentimeter,
            eller
            2. fyra hjul och en massa utan last som
            understiger 350 kilogram samt
            a) om det drivs av en förbränningsmotor,
            denna har en slagvolym av högst 50
            kubikcentimeter, eller
            b) om det drivs av någon annan typ av
            motor, denna har en maximal nettoeffekt
            av högst 4 kilowatt.
            Vid beräkning av en mopeds massa skall
            i fråga om eldrivet fordon batterierna
            inte räknas in.
            Mopeder indelas i klass I och klass II
Moped klass I        Moped som inte hör till klass II
Moped klass II        Moped som inte hör till klass II
            Moped med pedaler som är konstruerad för
            en hastighet av högst 25 kilometer i timmen
            och som har en motor vars effekt inte överstiger
            1 kilowatt
Motorcykel        1. Motorfordon på två hjul eller tre symmetriskt
            placerade hjul som är konstruerat för en hastighet
            överstigande 45 kilometer i timmen eller, om det
            drivs av en förbränningsmotor, har en slagvolym
            överstigande 50 kubikcentimeter.
            2. Motorfordon på fyra hjul och med en massa
            utan last som är högst 400 kilogram eller 550
            kilogram för transportfordon och vars maximala
            nettomotoreffekt inte överstiger 15 kilowatt,
            dock inte moped.
            Vid beräkningen av en motorcykels massa skall i
            fråga om ett eldrivet fordon batterierna inte
            räknas in.
            Motorcyklar indelas i lätta och tunga motorcyklar
Motordrivet fordon      Fordon som för framdrivande är försett med
                        motor, dock ej flygplan eller sådan eldriven
                        rullstol som är att hänföra till cykel.
                        Motordrivna fordon indelas i motorfordon,
                        traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon
Motorfordon             Motordrivet fordon som ej är terrängmotor
                        fordon och som är inrättat
                        1. huvudsakligen för att självständigt användas
                        till person- eller godsbefordran eller
                        2. för annat ändamål än som anges under 1, om
                        fordonet ej är att anse som traktor eller
                        motorredskap Motorfordon indelas i bilar,
                        motorcyklar och mopeder
Motorredskap            Motordrivet fordon som är inrättat
                        huvudsakligen som arbetsredskap eller för
                        kortare förflyttningar av gods. Motorredskap
                        indelas i motorredskap klass I och motorredskap
                        klass II
Motorredskap klass I    Motorredskap som är konstruerat för en högsta
                        hastighet som överstiger 30 kilometer i timmen
Motorredskap klass II   Motorredskap som är konstruerat för en hastighet
                        av högst 30 kilometer i timmen
Motortrafikled          Väg eller vägsträcka som är utmärkt som
                        motortrafikled med härför avsett vägmärke
Motorväg                Väg eller vägsträcka som är utmärkt som motorväg
                        med härför avsett vägmärke
Parkering               Uppställning av fordon med eller utan förare,
                        dock ej uppställning för på- eller avstigning
                        eller på- eller avlastning av gods
Personbil               Bil som är inrättad huvudsakligen för befordran
                        av personer, dock högst förare och åtta
                        passagerare
Plankorsning            Korsning i plan mellan väg och sådan järnväg
                        eller språrväg som är anlagd på särskild banvall
Påhängsvagn             Släpvagn som är inrättad för att genom tapp med
                        vändskiva eller liknande anordning förenas med
                        bil, traktor eller motorredskap och som är så
                        utförd att chassiet eller karosseriet vilar
                        direkt på det dragande fordonet
Retardationsfält        Sådant längsgående fält av körbana som är avsett
                        endast för avfart
Sidvagn                 Fordon som är inrättat för att kopplas vid sidan
                        av tvåhjulig motorcykel eller cykel.
                        Tillkopplad sidvagn anses dock ej som särskilt
                        fordon
Skolskjuts              Fordon som användes vid skolskjutsning enligt
                        förordningen (1970:340) om skolskjutsning
Släpfordon              Fordon som är inrättat för koppling till bil,
                        motorcykel, moped klass I, traktor
            eller motorredskap och avsett för
                        person- eller godsbefordran eller för
                        att bära anordning för drivande av dessa
            fordon. Släpfordon indelas i släpvagnar
                        och släpslädar
Släpkärra        Släpvagn med oledad dragstång där den
            statiskt vertikala last som överförs till drag-
            fordonet inte överskrider 10 procent av
            släpvagnens totalvikt eller 1 000 kg
Släpsläde               Släpfordon på medar
Släpvagn                Släpfordon på hjul eller band
Spärrlinje              Annan längsgående heldragen linje på väg än som
                        avses i 51 §, 4.1.9.2, vägmärkesförordningen
                        (1978:1001)
Spärrområde             Av heldragen linje begränsat område av väg,
                        markerat med snedställda parallella streck
Temperaturkon-        Fordon med fast eller avtagbar överbygg-
trollerat fordon    nad som är särskilt utrustad för godsbefor-
            dran vid kontrollerad temperatur och vars
            sidoväggar inklusive isolering är minst
            45 millimeter tjocka
Terräng                 Område som ej är att anse som väg
Terrängfordon           Terrängmotorfordon och terrängsläp
Terrängmotorfordon      Motordrivet fordon som är inrättat huvudsakligen
                        för att självständigt användas till person-
                        eller godsbefordran i terräng.
                        Terrängmotorfordon indelas i terrängvagnar och
                        terrängskotrar
Terrängskoter           Terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst
                        400 kilogram
Terrängsläp             Fordon som är inrättat för att dragas av
                        terrängmotorfordon och ej är släpfordon
Terrängvagn             Terrängmotorfordon med en tjänstevikt över 400
                        kilogram. Terrängvagnar indelas i lätta
                        terrängvagnar och tunga terrängvagnar
Tjänstevikt på bil,     Sammanlagda vikten av fordonet i normalt, fullt
traktor, motorredskap   driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
eller tung terrängvagn till fordonet hörande karosseri, verktyg och
                        reservhjul som hör till fordonet, bränsle,
                        smörjolja och vatten, föraren
Tjänstevikt på motor-   Sammanlagda vikten av
cykel eller moped       fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick
                        utan sidvagn, verktyg som hör till fordonet,
                        bränsle, smörjolja och vatten
Tjänstevikt på släp-    Vikten av fordonet i normalt, fullt
fordon, terrängsläp     driftfärdigt skick vid användning av tyngsta
eller sidvagn           till fordonet hörande karosseri
Tjänstevikt på          Sammanlagda vikten av fordonet i
terrängskoter           normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning
eller lätt terrängvagn av tyngsta till fordonet hörande
                        karosseri,
                        verktyg som hör till fordonet, bränsle,
                        smörjolja och vatten
Totalvikt på bil,       Summan av fordonets tjänstevikt och den
traktor, motorredskap   beräknade vikten av det största antal personer
eller tung              utom föraren och den största mängd gods som
terrängvagn             fordonet är inrättat för

Totalvikt på            Summan av fordonets tjänstevikt och den
motorcykel,             beräknade vikten av det största antal personer
terrängfordon utom      och den största mängd gods som fordonet är
terrängvagn,            inrättat för. I totalvikt för motorcykel ingår
släpfordon eller        ej sidvagns totalvikt
sidvagn

Traktor                 Motordrivet fordon med minst två hjulaxlar som
            är inrättat huvudsakligen för att dra annat
            fordon eller arbetsredskap och som är
                        konstruerat för en hastighet av högst 40
                        kilometer i timmen och endast med svårighet
            kan ändras till högre hastighet. En traktor
            får vara inrättad för transport av gods och
                        för befordran av passagerare

Trippelaxel             Tre hjulaxlar på ett fordon med ett inbördes
                        avstånd mellan den första och den tredje axeln
                        som är mindre än 5,0 meter
Trippelaxeltryck        Den sammanlagda statiska vikt som hjulen i en
                        trippelaxel överför till vägbanan
Tung lastbil            Lastbil med totalvikt över 3,5 ton
Tung motorcykel         Motorcykel vars motor har en slagvolym som
                        överstiger 125 kubikcentimeter eller en effekt
            som överstiger 11 kilowatt
Tung terrängvagn        Terrängvagn med en tjänstevikt över 2 000
                        kilogram
Utryckningsfordon       Fordon som i bilregistret är upptaget som
                        utryckningsfordon
Väg                     1. Sådan väg, gata, torg och annan led eller
                        plats som allmänt användes för trafik med
                        motorfordon,
                        2. led som är anordnad för cykeltrafik,
                        3. gång- eller ridbana invid led eller plats som
                        avses under 1 eller 2
Vägtrafikant            Var och en som färdas eller eljest uppehåller
                        sig på väg eller i fordon på väg
Övergångsställe         Del av väg som är avsedd att användas av gående
                        för att korsa körbana eller cykelbana och som
                        anges med vägmarkering eller vägmärke.
                        Övergångsställe är bevakat om trafiken regleras
                        med trafiksignaler eller av polisman och i annat
                        fall obevakat.
Förordning (1999:238)

3 §

  Kan i fråga om visst fordon eller viss fordonstyp ej med ledning av 2 § bestämmas till vilket slag av fordon som fordonet eller fordonstypen skall höra, prövas frågan av trafiksäkerhetsverket.

Finns skäl att hänföra visst fordon eller viss fordonstyp till annat slag av fordon än som skulle bli fallet med tillämpning av 2 §, prövar trafiksäkerhetsverket fråga härom. Förordning (1979:783)

4 §

  Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider eller som leder eller driver kreatur.

Som gående anses även den som åker skidor eller skridskor, den som för sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon och den som leder, skjuter eller drar sådant fordon eller cykel, moped, barnvagn eller rullstol.

En handikappad person som själv för rullstol anses som gående om han färdas med gångfart.

Bestämmelser för visst slag av fordon gäller även chassi till sådant fordon. Förordning (1985:380)

7 §

  Vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som meddelas genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal.
Innebär anvisningen avvikelse från trafikregel gäller anvisningen framför regeln.

Anvisning genom fast sken i trafiksignal äger giltighet framför sådan anvisning om stoppskyldighet eller skyldighet att lämna företräde som meddelas genom vägmärke.

Särskild anvisning för cyklande, förare av moped klass II eller gående äger för sådan trafik giltighet framför annan anvisning.
Förordning (1998:1261)

11 §

  Vägtrafikanter skall lämna fri väg för järnvägståg. De skall lämna fri väg också för spårvagn om inte dennas förare har väjningsplikt på grund av vägmärke om väjningsplikt. Förare av utryckningsfordon är dock inte skyldiga att lämna fri väg för spårvagn i fall som avses i 12 § första stycket.

Vägtrafikanter får inte bryta eller på annat sätt hindra militärkolonn, kolonn av fordon som tillhör räddningskåren, begravningsfölje, grupp av barn under ledares uppsikt eller annan procession. Förordning (1995:142)

20 §

  Fordon skall föras på den bana som är avsedd för fordonet. Förare av moped klass II skall använda cykelbana om sådan finns.

Om särskild försiktighet iakttas får dock
   1. fordon som används vid väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen föras på det sätt som omständigheterna kräver,
   2. cyklande och förare av moped klass II, när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge, använda körbanan även om det finns cykelbana, samt
   3. polismyndighets motorfordon som av polisen används i tjänsteutövning, föras på gång- eller cykelbana varvid fordonet inte får föras med högre hastighet än 30 km/tim.

Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 21 §.
Förordning (1998:1261)

21 §

  Vägrenen skall användas
   1. vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana saknas,
   2. vid färd med moped klass I,
   3. vid färd med fordon som är konstruerade för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, och
   4. av den som för hästfordon, rider eller leder eller driver kreatur.

Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan trafik, får vägrenen användas även vid färd med andra fordon.
Förordning (1998:1261)

22 §

  Cyklande och förare av fordon som är konstruerade för en hastighet av högst 30 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 30 kilometer i timmen skall under hänsynstagande till annan trafik och förhållandena i övrigt föra fordonet så nära högra kanten som möjligt av vägrenen eller av den bana som används.

Förare av andra fordon än som avses i första stycket skall föra fordonet i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet.

Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare, får fordonet föras i det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden. Förordning (1985:380)

23 §

  Andra fordon än cyklar eller mopeder klass II får föras i cykelfält endast för att korsa detta. Förordning (1998:1261)

24 §

  Ett fordon får inte med något hjul föras på spärrområde eller över en spärrlinje.

Undantag från detta får dock göras
   1. om det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder på vägen,
   2. om utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för fordonet eller
   3. om det i fordonets färdriktning löper en streckad linje omedelbart till höger om spärrlinjen.

I de fall som avses under 1 och 2 skall särskild försiktighet iakttas.
Förordning (1985:380)

25 §

  Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte föras i de körfält som ligger helt till vänster om körbanans mitt i färdriktningen.

Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet längst till vänster i färdriktningen.

Första och andra styckena gäller inte om trafiken på körbanan är enkelriktad. Förordning (1985:380)

26 §

  Om körfält för färd i samma riktning är skilda genom vägmarkering, skall hela fordonet föras inom ett av de avskilda fälten. Om det inte finns någon spärrlinje eller om det löper en streckad linje mellan fordonet och spärrlinjen, får man dock byta körfält.

Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält får endast de förare, som färdas i körfältet längst till höger, byta körfält. Andra förare får dock byta körfält om de skall stanna eller parkera eller om det behövs för att fordonet skall vara placerat i lämpligt körfält när det närmar sig en korsning. Förordning (1985:380)

28 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

29 §

  Utan att hinder av 22--27 §§ får fordon, som används i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, föras på det sätt omständigheterna kräver, om särskild försiktighet iakttas.
Förordning (1985:380)

30 §

  En förare som närmar sig en vägkorsning skall, där körbanan för hans färdriktning har två eller flera körfält, i god tid placera sitt fordon i körfältet längst till höger, om han skall svänga till höger, och körfältet längst till vänster, om han skall svänga till vänster. Om föraren avser att fortsätta rakt fram, skall han placera fordonet i det körfält som är lämpligast med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden. Förordning (1985:380)

33 §

  Före vägkorsning får cyklande eller förare av moped klass II, som ämnar färdas rakt fram eller svänga till vänster, oavsett bestämmelserna i 30 och 32 §§ hålla till höger på vägen. Cyklande eller förare av moped klass II som ämnar svänga till vänster skall i sådant fall fortsätta genom korsningen till dess motsatta sida och svänga först när så kan ske utan fara med hänsyn till den övriga trafiken.

Första stycket gäller ej i fråga om körfält som är avsett enbart för högersvängande trafik. Förordning (1998:1261)

36 §

  Förare skall vara särskilt försiktiga där korsande trafik kan förekomma. Förordning (1985:380)

37 §

  Förare som tänker köra in på en huvudled där accelerationsfält saknas har väjningsplikt mot varje fordon på huvudleden. Detsamma gäller förare som kör in på motorväg eller motortrafikled där accelerationsfält saknas. Väjningsplikten gäller dock inte där föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller motortrafikleden utan att byta körfält.

Förare har dessutom väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär hans egen kurs när han kommer in på en väg
   1. från parkeringsplats, fastighet, bensinstation eller från annat liknande område i anslutning till vägen,
   2. från stig, ägoväg eller annan liknande utfartsväg,
   3. från cykelbana, vägren, gågata, gårdsgata eller terräng eller
   4. efter att ha korsat en gångbana. Förordning (1993:1356)

40 §

  Innan en förare svänger i en vägkorsning eller annars lämnar eller korsar den körbana som han färdas på, skall han förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik eller för vägtrafikanterna på den körbana som han avser att köra in på. Förordning (1985:380)

47 §

  Den som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och fordon som han kör om.

Sker omkörningen till vänster, skall den som kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller olägenhet. Om körbanan har minst två körfält för färd i samma riktning, behöver den omkörande dock inte köra tillbaka till det högra körfältet, om han strax efter omkörningen avser att köra om ytterligare fordon och om det inte uppstår någon påtaglig olägenhet för upphinnande trafik. Förordning (1985:380)

48 §

  När en förare uppmärksammar att någon avser att köra om honom till vänster, skall han med iakttagande av 22 § hålla så långt till höger som möjligt. Han får inte öka hastigheten eller på något annat sätt försvåra omkörningen.

Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och körbanan är smal eller krokig eller har en icke obetydlig mötande trafik, skall föraren för att underlätta omkörning minska farten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta är möjligt. Förordning (1985:380)

50 §

  I följande fall får omkörning inte ske.
   1. Strax före eller i en vägkorsning, om inte
      a. omkörningen skall ske till höger,
      b. trafiken i vägkorsningen är reglerad av polisman eller genom trafiksignaler, eller
      c. det av vägmärken eller något annat förhållande framgår att förarna på den korsande vägen har väjningsplikt enligt 37 § eller lokal trafikföreskrift.
   2. Strax före eller i en plankorsning, om inte
      a. korsningen har bommar, eller
      b. trafiken i korsningen är reglerad genom sådana trafiksignaler som används i vägkorsningar.
   3. Där sikten vid backkrön eller i kurvor är skymd, om inte körbanan i färdriktningen har minst två körfält i vilka det inte får finnas mötande trafik.

Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om. Förordning (1985:380)

52 §

  Bestämmelserna i 45--49 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som förs i körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte heller då förare av fordon som förs i sådant körfält kör om fordon i andra körfält. Förordning (1985:380)

53 §

  I följande fall anses det inte som omkörning att fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält.
   1. Om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält.
   2. Om körbanan är indelad i körfält som är utmärkta med körfältsvägvisare.
   3. Om fordon har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning. Förordning (1985:380)

56 §

  Förare får starta från vägkant, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter. Detsamma gäller när förare stannar eller hastigt minskar farten.

När en förare uppmärksammar att någon annan avser att köra in i hans körfält skall han anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas.
Förordning (1985:380)

57 §

  En förare som färdas i accelerationsfält skall anpassa hastigheten till trafiken i det körfält som han avser att köra in i. Han skall lämna accelerationsfältet så snart det kan ske utan fara eller onödigt hinder.

En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det körfält som är bäst lämpat för detta. Om det finns retardationsfält skall han snarast möjligt köra in i det. Förordning (1985:380)

58 §

  När en förare avser att utföra någon sådan manöver som avses i 55, 56 eller 57 § skall han vara särskilt uppmärksam på den bakomvarande trafiken. Förordning (1985:380)

59 §

  Om en bussförare har gett tecken att han tänker starta från en hållplats vid en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller mindre, skall förare som närmar sig bussen sakta ner och, om det behövs, stanna så att bussen kan lämna hållplatsen.

Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att han undviker fara.
Förordning (1985:380)

61 §

  Förutom i andra fall, som angetts särskilt, skall förare hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet
   1. inom tättbebyggt område,
   2. när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller väderleksförhållandena,
   3. där korsande trafik kan förekomma,
   4. i skarpa kurvor,
   5. vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd,
   6. vid risk för bländning,
   7. vid möte med andra fordon på smala vägar,
   8. vid halt väglag,
   9. när fordonet närmar sig spårvagn, buss eller skolskjuts som stannats för passagerarnas på- eller avstigning,
   10. när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller bredvid vägen,
   11. när fordonet närmar sig kreatur på vägen,
   12. där vägarbete pågår,
   13. förbi en olycksplats. Förordning (1985:380)

62 §

  Förare får inte hindra andra förares körning genom att exempelvis utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet eller plötsligt bromsa. Förordning (1985:380)

64 §

  Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen.

Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön får kommunen föreskriva att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område skall vara 30 kilometer i timmen.

Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet).

Vägverket får dock föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 kilometer i timmen. Förordning (1998:37)

65 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

66 §

  Buss med en totalvikt över 3,5 ton får inte föras med högre hastighet än 90 kilometer i timmen. Tung lastbil får inte föras med högre hastighet än 80 kilometer i timmen. På motorvägar eller motortrafikleder får tung lastbil dock föras med 90 kilometer i timmen. Tung terrängvagn och motorredskap klass I får inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen.

Om det till ett motorfordon, ett motorredskap klass I eller en tung terrängvagn har kopplats ytterligare fordon får fordonen inte föras med högre hastighet än som anges nedan.

Fordon        Förutsättningar            Hastighet kilometer
                        i timmen
1. Motorfordon    a. Släpvagnen är försedd
med en        med effektiva bromsar som
släpvagn    kan manövreras från
        motorfordonets färdbroms,    

        b. släpvagnen har oledad
        dragstång och en totalvikt
        som inte överstiger 3,5 ton
        och är försedd med
        påskjutsbroms, eller
        c. släpvagnen har en totalvikt
        eller, när släpvagnen
        inte är lastad, en tjänstevikt
        som inte överstiger motorfordonets
        halva tjänstevikt, dock högst
        750 kilogram, eller
        d. släpvagnen är kopplad
        till en motorcykel            80
2. Bil med två    Släpvagnarna är utrustade med
släpvagnar    låsningsfria bromsar
          och utgörs av en dolly med
        tillkopplad påhängsvagn
        där dollyns vändskiva är vridbart
        lagrad kring en
        vertikal axel genom
        kopplingspunkten            80
3. Motorfordon    Släpvagnen är försedd med
med en släpvagn    effektiva bromsar som kan
vilka är för-    manövreras från motorfordonets
bundna genom     färdbroms och fordonen är
den gemensamma     särskilt inrättade för
lasten        ändamålet samt godkända
          vid sådan besiktning som
        föreskrivits för fordonståget        50
4. Motorredskap    Släpvagnen är försedd med
klass I eller    effektiva bromsar som kan
tung terräng-    manövreras från drag-
vagn med en     fordonets färdbroms            50
släpvagn
5. Motorfordon,    Släpvagnen har en bruttovikt
motorredskap    som inte överstiger
klass I eller    dragfordonets bruttovikt         40
tung terräng- vagn med en släpvagn i andra fall än 1, 3 eller 4
6. Motorfordon,    Släpvagnarna är försedda med
motorredskap     effektiva bromsar som
klass I eller     kan manövreras från drag-
tung terräng-    fordonets färdbroms            40
vagn med två    
släpvagnar i annat fall än 2
7. Bil, motor-    Fordonet är särskilt inrättat
redskap klass    för bärgning och bogsering
I eller tung    av skadade fordon            40
terrängvagn som drar ett fordon på minst fyra hjul, vars ena ända är upplyft genom en fast upphängnings- anordning på dragfordonet eller en särskild bogse- ringsanordning så att minst ett av det dragna fordonets övriga hjulpar rullar på vägen

8. Motorfordon, motorredskap klass I eller tung terrängvagn med ett eller flera fordon i andra
fall än 1-7                        30

Bil med dolly till vilken kopplats en påhängsvagn får framföras med högst 80 kilometer i timmen även om kraven i andra stycket 2 inte är uppfyllda, om dollyn och påhängsvagnen registrerats och tagits i bruk före den 1 januari 1999, ingår i ett fordonståg som är högst 24,0 meter långt och är försedda med effektiva bromsar som kan manövreras från bilens färdbroms.

Bestämmelserna i första, andra och tredje styckena gäller dock inte om lägre hastighet är föreskriven för vägen.

Vägverket får föreskriva att en bil med två släpvagnar även i andra fall än som anges i andra stycket 2 får föras med en högre hastighet än 40 kilometer i timmen samt att ett motorredskap klass I får föras med en högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Föreskrifterna skall vara förenade med sådana villkor för fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Förordning (1999:238)

68 §

  När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i brådskande yrkesutövning gäller inte 64 § och 66 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 §§.
Förordning (1988:457)

71 §

  På en gångbana eller cykelbana får endast tvåhjuliga cyklar eller mopeder stannas eller parkeras.
Förordning (1998:1261)

73 §

  Fordon får inte parkeras på markerad hållplats för buss eller spårvagn. Om det saknas markering vid ett märke, som anger sådan hållplats, får fordon inte parkeras inom tolv meter på vardera sidan om märket. Där fordon inte får parkeras får det inte heller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för buss- eller spårvägstrafiken. Förordning (1985:380)

74 §

  Fordon får inte parkeras
   1. närmare än trettio meter från plankorsning,
   2. framför infart till fastighet eller eljest så, att trafik med fordon till eller från fastigheten väsentligt försvåras,
   3. på huvudled utom tättbebyggt område,
   4. på körbana bredvid annat fordon som stannats längs körbanans kant än tvåhjulig moped eller sådan tvåhjulig cykel eller motorcykel som inte har sidvagn,
   5. så att det hindrar tillträde till annat fordon eller så att detta ej kan föras från platsen,
   6. så att fordonet med något hjul står utanför parkeringsruta eller annan vägmarkering som anger var parkering skall ske.

Trots första stycket 3 får dock fordon som används av polisen vid trafikövervakning och av tullen vid punktskattekontroll eller fordon som stoppas vid sådan övervakning eller kontroll parkeras, om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och det finns anvisningar för andra trafikanter i syfte att undvika sådan fara.
Förordning (1999:485)

80 §

  En förare som möter eller kör om gående skall lämna den gående tid att vika åt sidan och låta honom använda tillräckligt utrymme på vägen.

När en förare korsar eller av något annat skäl för fordonet på gångbana, gågata eller någon annan väg som är avsedd för gående eller från en fastighetsutfart vid vägen in på körbanan eller vägrenen skall han lämna företräde åt de gående.

Förare som avser att köra förbi till höger om spårvagn eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare. Förordning (1985:380)

80 a §

  På cykelbanor skall cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare.
Förordning (1998:1261)

84 §

  När en förare närmar sig ett övergångsställe eller en cykelöverfart, skall han anpassa sitt körsätt så, att han inte tvingas stanna på övergångsstället eller överfarten. Förordning (1985:380)

85 §

  Om förbud mot omkörning strax före eller på övergångsställe eller cykelöverfart finns bestämmelser i 51 §. Förordning (1985:380)

86 §

  När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra vägtrafikanters uppmärksamhet.

Signaler får inte ges längre än nödvändigt. Förordning (1985:380)

87 §

  Förare som tänker starta från vägkant, vända, svänga, byta körfält eller på något annat sätt företa en icke oväsentlig ändring av fordonets placering i sidled skall till ledning för andra ge tecken med körriktningsvisare, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att sträcka ut armen.

Förare som tänker stanna eller hastigt minska farten skall till ledning för andra ge tecken med stopplykta, om sådan föreskrivits för fordonet, och i annat fall genom att höja armen.

Vid färd med motordrivna fordon som har utrustats med körriktningsvisare eller stopplykta skall tecken ges med dessa även om de inte är föreskrivna för fordonet.

Tecken skall ges i god tid före den avsedda manövern och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad. Förordning (1983:807)

89 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

90 §

  Vid färd med fordon skall lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända.

Vid färd med traktorer och motorredskap som har utrustats med strålkastare skall dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för fordonet.

Strålkastare och lyktor på mopeder, som framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor, behöver vara tända endast vid färd under mörker.

Används helljus behöver inte halvljus eller parkeringsljus vara tänt.
Inte heller behöver parkeringsljus vara tänt, när halvljus används.
Förordning (1983:807)

91 §

  Vid färd med motordrivna fordon skall halvljus användas, om inte annat följer av 92 eller 93 §. Förordning (1982:15)

92 §

  Helljus skall användas vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I, när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert.

Helljus får ej användas

på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst,
på sådant avstånd från mötande fordon att dess förare kan bländas,
vid möte med spårbundet trafikmedel eller fartyg som föres längs vägen,
om risk för bländning kan uppstå, eller

när fordonet föres på ringa avstånd bakom annat fordon.
Förordning (1998:1261)

93 §

  I stället för halvljus får vid färd med bil, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller då väderleksförhållandena eller liknande omständigheter medför att halvljuset behöver vara tänt.

I dimma eller vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus.

Ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förordning (1998:1261)

94 §

  Dimbakljus får användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga siktförhållanden och så att förare av bakomvarande fordon inte kan bländas. Förordning (1982:15)

95 §

  Saknas för visst slag av fordon föreskrifter om att fordonet skall vara utrustat med lyktor eller strålkastare, skall i mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter på den mot vägens mitt vända sidan fästas eller bäras, framtill en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och baktill en lykta som visar rött ljus bakåt. Om det är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt och bakåt från samma lykta.

Första stycket gäller inte vägtrafikant som avses i 4 § första och andra styckena. Förordning (1982:15)

96 §

  Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall på fordon som är utrustat med parkeringslyktor och baklyktor sådana lyktor vara tända när fordonet stannats eller parkerats, om inte annat föreskrivs i tredje stycket eller i 97 §.

Om fordonet inte är utrustat med parkeringslyktor eller baklyktor och annat inte föreskrivs i 97 §, skall i stället annan belysning som är föreskriven för fordonet vid färd vara tänd. Saknas särskilda föreskrifter om utrustning med lyktor eller strålkastare skall 95 § tillämpas. I övrigt får andra lyktor eller strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor inte vara tända.

Parkeras motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter brett, inom tättbeyggt område längs vägens kant, är det tillräckligt att parkeringslyktor och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om annat fordon inte är kopplat till fordonet. Förordning (1982:15)

98 §

  har upphävts genom förordning (1980:667)

99 §

  Lyktor eller strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas.

På fordon får under färd inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt. Detta gäller dock inte lykta som används för att ge tecken enligt 67 § 13.3.4 vägmärkesförordningen (1978:1001).

På fordon får inte användas andra lyktor eller strålkastare med blinkande ljus än körriktningsvisare och larmanordningar. Lyktor som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnade som varningsanordningar får dock användas i den utsträckning som Vägverket föreskriver. Förordning (1993:1356)

100 §

  Ett fordon får inte lastas så, att förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras eller så, att föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms. Inte heller får fordonet lastas så, att föreskrivna registreringsskyltar eller motsvarande skyltar inte går att avläsa. Förordning (1985:380)

104 §

  Under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleksförhållandena eller liknande omständigheter skall lasten vara tydligt utmärkt, om den i sidled skjuter ut mer än 40 centimeter utanför den yttersta tända lyktan eller strålkastaren framtill eller baktill på samma sida av fordonet. Utmärkningen skall ske framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vit reflexanordning samt baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röd reflexanordning. Som last räknas även redskap och utrustning på traktorer och motorredskap som inte är fast monterat på fordonet.

Lyktorna och reflexanordningarna skall anbringas så, att de i sidled befinner sig mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant.
Är lasten mer än 260 centimeter bred, skall dock lyktorna och reflexanordningarna anbringas på lastens yttersta kant.

Reflexanordningarna skall vara placerade så lågt, att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus. Förordning (1993:1356)

105 §

  Tävlingar med fordon på väg får inte ordnas utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Berör tävlingen mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen startar. I sådant fall skall länsstyrelsen inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser.

Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter utöver trafikregler som behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller av annat skäl. Förordning (1985:380)

106 §

  På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids eller, såvitt gäller punkt 5, underskrids.

                                        BK 1            BK 2
1. Axeltryck
a. Axel som inte är drivande            10 ton          10 ton
b. Drivande axel            11,5 ton    10 ton
2. Boggitryck
      a. Avståndet mellan axlarna
är mindre än 1,0 meter                  11 ton          11 ton
b. Avståndet mellan axlarna är 1,0 meter eller större men
inte 1,3 meter                          16 ton          16 ton
c. Avståndet mellan axlarna
är 1,3 meter eller större men           18 ton          16 ton
inte 1,8 meter
      d. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller varje drivaxel är försedd med dubbelmonterade hjul och vikten
överstiger inte 9,5 ton på någon    19 ton        16 ton
av axlarna
      e. Avståndet mellan axlarna är
1,8 meter eller större            20 ton        16 ton
3. Trippelaxeltryck
      a. Avståndet mellan de yttre
axlarna är mindre än 2,6 meter          21 ton          20 ton
b. Avståndet mellan de yttre
axlarna är 2,6 meter eller större       24 ton          22 ton
4. Bruttovikt av fordon och fordonståg

a. Fordon på hjul                       Bil. 1          Bil. 2
b. Fordon på band eller medar           18 ton          18 ton
5. Axelavstånd mellan olika fordon i fordonståg

Avståndet mellan den sista axeln på ett av fordonen och den första axeln på ett tillkopplat fordon får inte understiga

a. om båda axlarna är enkelaxlar      3 meter     3 meter
b. om den ena axeln är en enkelaxel och den andra ingår i en boggi
eller trippelaxel              3 meter     4 meter
c. om axlarna ingår i var sin boggi      4 meter     4 meter
d. om den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trippelaxel
eller båda i en trippelaxel          5 meter     --
En väg hänförs till bärighetsklass 2 om inte vägverket beslutar att vägen skall hänföras till bärighetsklass 1.

Om det högsta tillåtna axeltrycket på en väg som inte är enskild är begränsat till 8 ton, får ett fordon inte föras på vägen om något boggitryck överstiger 12 ton eller något trippelaxeltryck överstiger 13 ton. På en sådan väg får ett fordon inte heller föras om fordonets bruttovikt eller, om fordonet ingår i ett fordonståg, den sammanlagda bruttovikten av fordonen överstiger de i bilaga 3 till denna kungörelse angivna värdena.

Under följande förutsättningar får ett fordonståg föras på väg som inte är enskild utan hinder av bestämmelserna i första stycket 5. Den sammanlagda vikten av axlarna i varje möjlig kombination av axlar inom fordonståget skall beräknas och de erhållna vikterna jämföras med värdena i bilagorna 1 respektive 2 till denna kungörelse. Vikten får då inte i något fall överstiga den bruttovikt som enligt dessa bilagor är den högsta tillåtna vid det axelavstånd som motsvarar avståndet mellan den första och sista axeln i axelkombinationen. Vid jämförelse med bilaga 1 skall de för släpvagnar angivna värdena gälla, om den tillåtna bruttovikten därigenom blir högre.

Bestämmelserna i första stycket 4 a och 5, för vägar med bärighetsklass 1 gäller inte fordon eller fordonståg som huvudsakligen används i internationell trafik förutsatt att följande längdmått och bruttoviktgränser inter överskrids 26 ton för treaxligt motorfordon 38 ton för fyraxligt fordonståg 40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg 44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container 16,5 meter för bil med påhängsvagn 18,35 meter för bil med släpvagn Förordning (1994:1393)

107 §

  Om motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon lastats så att lasten på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet eller om fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 260 centimeter, får fordonet eller därtill kopplat fordon endast föras på enskild väg.

Utan hinder av första stycket får dock föras

lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120 centimeter,
redskap som används i jordbruks- eller vägarbete, även om redskapets bredd överstiger 260 centimeter,
fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om lasten på någondera sidan skjuter mer än 20 centimeter utanför fordonet,
traktor med påmonterat redskap eller utrustning samt motorredskap vid kortare färd till eller från en arbetsplats eller för liknande ändamål, även om fordonets bredd, redskap eller utrustning inräknad, överstiger 260 centimeter. Förordning (1988:1086)

109 §

  Ett motordrivet fordon får inte föras på väg som inte är enskild, om längden av fordonet, lasten inräknad, överstiger 24,00 meter.

Ett fordonståg får inte föras på väg som inte är enskild, om längden av fordonståget, lasten inräknad, överstiger 25,25 meter. Längden får dock överstiga 24,00 meter endast om
      a) varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria bromsar och kopplingsanordningar som Vägverket föreskriver,
      b) varje ingående fordon uppfyller följande krav

största längd
fordon                    meter
motordrivet fordon            12,00
släpvagn utom påhängsvagn        12,00
ledbuss                    18,00
största bredd

fordon                    meter
alla fordon                2,55
påbyggnader för temperatur-
kontrollerade fordon            2,60
påhängsvagnar
   - avståndet mellan kopplingstappen och påhängsvagnens bakkant får vara högst 12,00 meter
   - det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje punkt på påhängsvagnens framkant får inte överskrida 2,04 meter,
      c) lastlängden för annat fordon än påhängsvagn inte överstiger 7,82 meter,
      d) varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan vända inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,50 meter och en inre på 5,30 meter och
      e) fordonståget uppfyller de vändningskrav som Vägverket föreskriver.

De dimensioner som anges i andra stycket b skall även omfatta avtagbara påbyggnader och standardiserade godsbehållare såsom containrar.

Fordon som registrerats före den 1 november 1997 och vars utförande därefter inte väsentligen förändrats, skall till utgången av år 2006 inte omfattas av bestämmelserna i andra stycket b, c och d. Förordning (1997:696)

111 §

  Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
   1. ett fordon som inte är inrättat för koppling till dragfordonet, eller
   2. två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet.

Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får inte överstiga dragfordonets bruttovikt.

Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon, om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till dragfordonet och
   1. kan bromsas effektivt, eller
   2. den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets bruttovikt.

Om det för ett motordrivet fordon gäller viss maximal släpvagnsvikt, får fordonet inte dra släpvagnar med högre vikt.
Förordning (1997:1299)

115 §

  På motorcyklar får passagerare tas med endast om motorcykeln är inrättad för det. Mer än en passagerare får dock inte tas med. I en sidvagn får inte flera passagerare tas med än vagnen är avsedd för och därutöver ett barn under 10 år.

En motorcykel eller en sidvagn som kopplas till den får användas för befordran av passagerare endast om föraren fyllt 18 år.

Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om förarens ålder.
Förordning (1998:987)

116 §

  Förare av motordrivet fordon skall behandla fordonet så, att det inte bullrar onödigt mycket. Han skall i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenheter. Förordning (1985:380)

117 b §

  Den som färdas med motorcykel eller moped skall använda skyddshjälm, om han fyllt 15 år.

Skyddshjälm behöver inte användas när fordonet inte är i rörelse eller vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller under liknande förhållanden eller när en moped framförs med tramp- eller vevanordning och avstängd motor.

Skyddshjälm behöver ej heller användas när medicinska hinder föreligger enligt läkarintyg som utfärdats före färden. Förordning (1983:807)

118 §

  Terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn samt tung terrängvagn med band eller medar får föras på andra vägar än enskilda endast i de fall som framgår av 119 och 123 §§. Förordning (1992:1757)

120 §

  Förare av terrängmotorfordon skall stanna fordonet innan han från terrängen kör ut på vägen. Trafikanter på vägen skall lämnas företräde.
Förordning (1985:380)

121 §

  När en terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar förs på annan väg än enskild väg eller på enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, får passagerare inte tas med i fordonet eller därtill kopplat fordon. Förordning (1992:1757)

122 §

  På annan väg än enskild väg eller på enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, får en terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar inte föras med högre hastighet än 20 kilometer i timmen. Förordning (1992:1757)

123 §

  Utan hinder av 118, 121 och 122 §§ får väg användas för färd av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning eller för att föra sjuka personer till läkare, eller sjukvårdsanstalt eller i annat jämförligt trängande fall. Detsamma gäller när terrängskoter, terrängsläp, lätt terrängvagn eller tung terrängvagn med band eller medar används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst. Förordning (1992:1757)

124 §

  Cyklande skall färdas efter varandra. När det kan ske utan fara eller olägenhet får de dock färdas i bredd. Förordning (1985:380)

125 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

126 §

  Cyklande och mopedförare skall hålla minst en hand på styret.

Mopedförare skall hålla båda fötterna på pedalerna eller fotstöden.
Förordning (1985:380)

127 §

  Cyklande och mopedförare får inte låta cykeln eller mopeden dras av annat fordon eller spårvagn. Mopedförare får inte heller dra eller skjuta annan vägtrafikant framför sig eller föra annat fordon vid sidan. Förordning (1998:1261)

128 §

  På cykel eller moped får inte flera personer färdas samtidigt än vad cykeln eller mopeden är byggd för.

När en cykel eller en moped klass II har lämpliga säten och effektivt skydd mot hjulekrarna, får dock på fordonet färdas ytterligare
   1. ett barn under 10 år, om den som styr fordonet har fyllt 15 år, eller
   2. två barn under 6 år, om den som styr fordonet har fyllt 18 år. Förordning (1998:1261)

130 §

  Cyklande eller förare av moped klass II som skall färdas ut på en cykelöverfart skall ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos fordon som närmar sig överfarten.
Förordning (1998:1261)

131 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

132 §

  Gående skall använda gångbanan eller vägrenen.

Om det inte finns någon gångbana eller vägren, får gående använda cykelbana eller körbana. Gående, som använder körbanan, bör gå längst till vänster i färdriktningen. Förordning (1985:380)

133 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

134 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

137 §

  De som går i trupp under uppsikt av ledare eller i procession skall om det är lämpligt använda vägrenen eller körbanans högra sida i färdriktningen. Om truppen består av barn som går högst två i bredd, skall om möjligt gångbanan, vägrenen eller cykelbanan användas.

När en trupp eller procession använder vägren, körbana eller cykelbana under annan tid än under dagsljus med klar sikt, skall den i täten ha minst en lykta som mot vägens mitt visar vitt eller gult ljus framåt och i kön minst en lykta som mot vägens mitt visar rött ljus bakåt.
Förordning (1985:380)

138 §

  På en gårdsgata gäller följande bestämmelser.
   1. Fordon får inte föras med högre hastighet än gångfart.
   2. Fordon får inte parkeras på någon annan plats än särskilt anordnad parkeringsplats.
   3. Förare av fordon skall lämna företräde åt gående.

Bestämmelserna i 132 § gäller inte på en gårdsgata.
Förordning (1993:1356)

139 §

  På motorväg samt på påfartsväg och avfartsväg till sådan väg får ej förekomma annan trafik än med motorfordon som på väg utan lutning kan och får framföras med en hastighet av minst 40 kilometer i timmen.

Mopeder får inte föras på motorväg. Förordning (1998:1261)

142 §

  På motorväg eller påfartsväg eller avfartsväg till sådan väg får fordon inte stannas eller parkeras annat än på särskild anvisad parkerings- eller rastplats.

Trots första stycket får buss i linjetrafik stannas vid särskilt anordnad hållplats. I samband med trafikövervakning eller punktskattekontroll får fordon stannas eller parkeras på särskilt anordnad kontrollplats eller på plats i anslutning till vägarbete, om polisman eller tulltjänsteman som utför punktskattekontroll ger anvisning därom.
Förordning (1999:485)

143 §

  har upphävts genom förordning (1985:380)

144 §

  Bestämmelserna i 139--142 §§ gäller i tillämpliga delar även trafik på motortrafikled samt påfartsväg och avfartsväg till sådan väg.
Förordning (1985:380)

145 §

  har upphävts genom förordning (1981:65)

147 §

  Särskilda trafikregler för en viss väg eller vägsträcka eller för samtliga vägar inom ett visst område meddelas genom lokala trafikföreskrifter utom i de fall som avses i 151 och 154 §§.

Nedan angivna myndigheter får meddela lokala trafikföreskrifter om följande.

Föreskrifter                                 Myndigheter
1. Förbud mot trafik med fordon av visst     Kommunen
slag eller fordon med last av viss beskaffenhet eller, i särskilt miljö- känsliga områden av tätorter, med sådana dieseldrivna bussar med en totalvikt över 3,5 ton eller dieseldrivna tunga lastbilar som inte enligt bilavgasförordningen (1991:1481) tillhör en viss miljöklass

2. Körriktning                               Kommunen
3. Förbud mot provkörning eller sådan        Kommunen
övningskörning som avses i 4 kap. 1 § körkortslagen (1998:488) och i 4 kap. 1-4 §§ körkortsförordningen (1998:980)

4. Väjningsplikt med avvikelser           I fråga om vägar avsedda för
från 37 eller 38 § eller om stopplikt          genomfartstrafik och i fråga om
i vägkorsningar                     stopplikt för samtliga vägar i
                         en korsning med en väg avsedd för
                         genomfartstrafik -- länsstyrelsen.
                         I fråga om övriga vägar --
                         kommunen
5. Att väjningsplikt eller stopplikt         I fråga om vägar avsedda
skall gälla i stället för bestäm-            för genomfartstrafik -
melserna i 57 § första stycket               länsstyrelsen. I fråga om
                                             övriga vägar - kommunen
5 a. Avvikelser från bestämmelserna om         Kommunen
färdhastighet i 64 § första stycket eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 § andra stycket, om det är motiverat med hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön

6. Begränsning av färdhastighet till lägre   I fråga om vägar avsedda för
hastighet än som följer av 64 § tredje       genomfartstrafik - läns-
stycket eller 66 § eller föreskrifter        styrelsen. I fråga om övriga
som har meddelats med stöd av 64 §         vägar - kommunen
fjärde stycket, om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, fram- komligheten eller miljön

7. Förbud att stanna eller parkera fordon    Kommunen
eller tidsbegränsning, avgiftsplikt eller andra villkor för pakering

8. Stannande eller parkering med av-         Kommunen
vikelser från 69 eller 71 §, 72 § 2, 5 eller 6, 73 § eller 74 § 3 eller 4

9. Att en viss väg eller vägsträcka          I fråga om vägar avsedda
skall anses som huvudled, motorväg eller     för genomfartstrafik -
motortrafikled                               länsstyrelsen. I fråga om
                                             övriga vägar - kommunen
9 a. Att en viss väg eller vägsträcka          Kommunen
eller samtliga vägar inom ett visst område skall anses som gårdsgata

10. Axeltryck, boggitryck, trippel-          I fråga om vägar avsedda
axeltryck eller bruttovikt med avvikelser    för genomfartstrafik -
från 106 §                                   länsstyrelsen. I fråga om
                                             I fråga om övriga vägar --
                                             kommunen
11. Inskränkning till mindre bredd eller     I fråga om vägar avsedda
längd på fordon, fordonståg eller last       för genomfartstrafik - än
som tillåts i 107 eller 109 §                länsstyrelsen. I fråga om
                                             övriga vägar - kommunen
12. Undantag från 118, 121 eller 122 §       I fråga om vägar avsedda
                                             för genomfartstrafik -
                                             länsstryrelsen. I fråga om
                                             övriga vägar - kommunen
13. Andra särskilda åtgärder för             Kommunen
reglering av trafiken

Länsstyrelsen får också meddela lokala trafikföreskrifter för transport av farligt gods och för sådana tävlingar som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 105 §.

Kan ett beslut av kommunen inte avvaktas utan olägenhet, får i stället polismyndigheten meddela föreskriften. Förordning (1998:987)

148 §

  Om föreskrifter enligt 147 § andra stycket utformas så att huvudleder kommer att korsa varandra, skall väjningsplikt eller stopplikt regleras särskilt i korsningen. Särskild reglering behövs dock inte om väjningsplikten följer av 37 §.

För att underlätta för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får lokala trafikföreskrifter om parkering innefatta särskilda bestämmelser för de boende. Om det behövs av särskilda skäl får genom sådana bestämmelser vissa parkeringsplatser inom området reserveras för de boende. Frågor om tillstånd att parkera enligt föreskrifterna prövas av kommunen. Förordning (1985:380)

148 a §

  Kommunen skall under beredningen av ärenden om lokala trafikföreskrifter enligt denna kungörelse och föreskrifter enligt 64 § andra stycket samråda med polismyndigheten och, i ärenden som har principiell betydelse, med Vägverket. Vidare skall statlig väghållningsmyndighet eller enskild väghållare som berörs beredas tillfälle att yttra sig. Förordning (1998:37)

149 §

  I fråga om enskild väg som inte i större utsträckning används av allmänheten för trafik får lokala trafikföreskrifter meddelas endast efter medgivande av vägens ägare. Medgivande behövs dock inte om föreskrifterna avser
   1. färdhastighet,
   2. reglering av trafiken i korsning med järnväg eller spårväg,
   3. reglering av trafiken vid vägens anslutning till väg som inte är enskild eller till enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, eller
   4. reglering av trafiken vid tävling som länsstyrelsen har lämnat tillstånd till enligt 105 §.

Den som meddelar beslut om sådana lokala trafikföreskrifter, som inte får meddelas utan medgivande av vägens ägare, föreskriver också om utmärkning med vägmärken. Förordning (1985:380)

150 §

  En väg får förklaras för motorväg eller motortrafikled endast om den är fri från korsningar i samma plan med andra vägar och är så inrättad, att fordon inte lämpligen kan föras in på eller från vägen annat än vid vägens ändpunkter eller vid särskilt anordnade påfartsvägar och avfartsvägar. En väg får förklaras för motorväg endast om den är uppdelad i två körbanor, en för trafiken i vardera riktningen.
Körbanorna skall vara skilda genom en skiljeremsa eller på något annat sätt. Påfartsvägar och avfartsvägar hör till motorvägen eller motortrafikleden i den omfattning som länsstyrelsen eller kommunen bestämmer för varje fall. Förordning (1985:380)

151 §

  I fråga om enskild väg skall ägaren av vägen avgöra, om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana fordon får äga rum. Förbud mot färd med sådana fordon skall utmärkas med vägmärke eller på annat tydligt sätt.

Om väghållningsmyndighetens befogenhet att meddela föreskrifter, varigenom trafik med motordrivna fordon på enskild väg eller del därav förbjuds eller inskränks, finns bestämmelser i 41 § väglagen (1971:948).
Förordning (1997:718)

152 §

  Lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 64 § andra och fjärde styckena samt föreskrifter enligt 41 § väglagen (1971:948) tas in i en för ändamålet avsedd liggare.
Liggaren förs av kommunen gemensamt för samtliga myndigheter som har till uppgift att meddela föreskrifterna. Föreskrifterna skall anges med utgångspunkt i vägbeteckning, gatunamn eller annan benämning. Dock får sådana föreskrifter som är tillfälliga i stället anges i tidsföljd.

Föreskrifter som inte skall utmärkas genom vägmärken införs i ortstidning.

Vägverket, länsstyrelsen och polismyndigheten skall skyndsamt underrätta kommunen om föreskrifter som de har meddelat.
Kommunen skall skyndsamt tillställa länsstyrelsen, polismyndigheten samt väghållningsmyndigheten och, om väghållningsmyndigheten är kommunal, Vägverket utdrag ur liggaren som innehåller föreskrifterna i fråga. Länsstyrelsen behöver dock inte underrättas om tillfälliga föreskrifter.
Ägare av enskilda vägar underrättas på motsvarande sätt.
Länsstyrelsen underrättar Statens räddningsverk om lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.

Lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig myndighet och föreskrifter enligt 64 § fjärde stycket skall kungöras i författningssamling. Detsamma gäller i fråga om lokala trafikföreskrifter som har meddelats av kommunen och som inte skall utmärkas genom vägmärken. Andra lokala trafikföreskrifter kungörs i författningssamling om det av särskilda skäl bedöms lämpligt. Av lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar följer att föreskrifter som skall kungöras av länsstyrelsen eller polismyndigheten skall tas in i länets författningssamling.
Föreskrifter som skall kungöras av kommunen tas in i författningssamlingen för det län inom vilket kommunen är belägen.

Statens räddningsverk sammanställer och publicerar fortlöpande lokala trafikföreskrifter som avser transport av farligt gods.
Förordning (1998:37)

154 §

  Föreskrifter för en viss vägsträcka om förbud mot trafik med fordon av visst slag eller mot omkörning, om påbjuden eller förbjuden körriktning, lägre hastighet än som annars gäller eller om stannande och parkering får meddelas av
   1. polismyndigheten om det behövs i samband med trafikövervakning eller trafikolyckor, eller
   2. den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs på grund av vägarbete eller liknande arbete,
   3. Tullverket om det behövs i samband med punktskattekontroll.

Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av axeltryck, boggitryck eller bruttovikt eller om tillfälligt förbud mot trafik med fordon av visst slag får meddelas av den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs på grund av tjällossning eller liknande förhållanden.

Föreskrifter för en viss väg om tillfällig begränsning av den hastighet som annars är tillåten får meddelas av polismyndigheten eller den myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom området, om det behövs för att förebygga trafikolyckor med klövvilt. Förordning (1999:485)

155 §

  Även om föreskrifter har meddelats enligt 147, 151 eller 154 § eller enligt 41 § väglagen (1971:948) med förbud eller inskränkning i rätten att trafikera en viss väg, får vägen användas
   1. av polis- och tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterskor, barnmorskor eller veterinärer i yrkesutövning,
   2. för transport av sjuka personer till läkare eller sjukvårdsanstalt,
   3. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst,
   4. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen, eller
   5. i andra med 1--4 jämförliga trängande fall.

När fordon används av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterska, barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning gäller inte föreskrifter om färdhastighet som har meddelats enligt 147 eller 154 §.
Förordning (1988:457)

155 a §

  Fordon som används vid brådskande utryckning för räddningstjänst eller av polis- eller tullpersonal, personal vid kustbevakningen, läkare, distriktssköterska, barnmorska eller veterinär i brådskande yrkesutövning har förtur till överfart med färja som enligt väglagen (1971:948) är väganordning. Sådan förtur gäller även för bussar i linjetrafik, taxi- eller hyrbilar i yrkesmässig trafik samt för fordon avsedda för skolskjuts och färdtjänst när de används för detta ändamål.
Förordning (1988:457)

156 §

  Fordon som används av polisen vid trafikövervakning eller av tullen vid punktskattekontroll eller som stoppas vid sådan övervakning eller kontroll får stannas eller parkeras trots förbud som meddelats genom lokal trafikföreskrift. Detsamma gäller i fråga om fordon, som används
   1. i trafikövervakning som avses i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning,
   2. av polis- eller tullpersonal vid tjänsteutövning,
   3. av personal vid kustbevakningen i tjänsteutövning,
   4. i väghållningsarbete eller liknande arbete på eller vid vägen,
   5. av statlig brandkår eller kommunal räddningskår vid räddningstjänst.

Undantagen enligt 1-5 gäller endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas. Förordning (1999:485)

156 a §

  Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna kungörelse i de fall som framgår av andra stycket. Är särskilt föreskrivet om avgift gäller i stället de föreskrifterna.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag                    Avgiftsklass
- Tävlingar som går genom flera län (105 §)    6
- Tävlingar som går genom ett och samma län    4
- Undantag för tung transport (159 §)        3
Undantag för bred transport (159 §)        
- om bredden är högst 450 cm            2
- om bredden är större än 450 cm        3
Undantag för lång transport (159 §)
- om längden är högst 35 m            2
- om längden överstiger 35 m            3
Vid ärenden om undantag för tung, bred eller lång transport som kräver skyndsam behandling tas
dubbel avgift ut    
- Övriga undantag (159 §)            4
- Vissa undantag för rörelsehindrade
(159 a § första stycket 2)            1
- Godkännande av viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar (166 § tredje
stycket andra meningen)                1
Förordning (1998:203)

157 §

  Länsstyrelsen utfärdar före mars månads utgång varje år en kungörelse om vägar och lokala trafikföreskrifter i länet. Kungörelsen behöver endast uppta sådana vägar och föreskrifter som är av större allmänt intresse.

Kungörelsen införs i länets författningssamling och sänds till trafiksäkerhetsverket, Försvarsmakten och de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. Förordning (1994:663)

158 §

  Hos länsstyrelsen skall det för allmänheten finnas tillgänglig en karta över de allmänna vägar inom länet som är tillåtna för trafik med motordrivna fordon. Kartan skall vara upprättad i lämplig skala.

Kopior av kartan skall före juni månads utgång varje år sändas till trafiksäkerhetsverket och de myndigheter som har hand om väg- eller gatuhållningen. Om någon ändring i den senast översända kartan inte har gjorts eller om ändringarna har liten omfattning, behöver endast anmälan om detta göras. Förordning (1991:1217)

159 §

  I nedan angivna fall får undantag medges av följande myndigheter.

Bestämmelser              Undantaget rör            Myndighet
20 § första stycket       En kommun                 Kommunen
64 § första stycket       En kommun                 Kommunen
eller föreskrifter      Ett län            Länsstyrelsen
som har meddelats         Mer än ett län            Vägverket
med stöd av 64 § andra stycket

64 § tredje stycket       Tävlingar på väg          Länsstyrelsen
eller föreskrifter som    Övriga fall               Vägverket
har meddelats med stöd av 64 § fjärde stycket

66 § eller 67 §           Ett län                   Länsstyrelsen
första stycket            Mer än ett län            Vägverket

69 eller 71 § eller       En kommun                 Kommunen
72 § 2, 5 eller 6,        Mer än en kommun inom     Länsstyrelsen
73 §, 74 § 3 eller 4      ett län
                          Mer än ett län            Vägverket

99 § andra eller                                    Vägverket
tredje stycket

106, 107 eller            En kommun                 Kommunen
109-111 §                 Mer än en kommun          Den statliga väg-
                                                    hållningsmyndig-
                                                    heten i den region
                                                    där färden påbörjas
115 §                     En kommun                 Kommunen
                          Mer än en kommun inom     Länsstyrelsen
                          ett län
                          Mer än ett län            Vägverket

117 a § första eller                                Vägverket
andra stycket eller 117 b § första stycket

118, 121 eller 122 §      Ett län                   Länsstyrelsen
                          Mer än ett län            Vägverket

128-130 §                 En kommun                 Kommunen
                          Mer än en kommun inom     Länsstyrelsen
                          ett län
                          Mer än ett län            Vägverket

139-144 §                 Tillståndsprövning som
                          avser lång, bred eller
                          tung transport
                          a) avseende en kommun     Kommunen
                          b) avseende mer än en     Den statliga väg-
                          kommun                    hållningsmyndig-
                                                    heten i den region
                                                    där färden påbörjas
                          c) Övriga fall            Vägverket

147 § andra stycket 1     En kommun                 Kommunen
                          Mer än en kommun
                          a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg-
                          prövning som avser lång,  hållningsmyndig-
                          bred eller tung tran-     heten i den region
                          sport                     där färden påbörjas
                          b) övriga fall            Länsstyrelsen
                          Mer än ett län
                          a) i fråga om tillstånds- Den statliga väg-
                          prövning som avser lång,  hållningsmyndig-
                          bred eller tung transport heten i den region
                                                    där färden påbörjas
                          b) Övriga fall            Vägverket

147 § andra stycket       En kommun                 Kommunen
2-5, 7-9 eller 13         Mer än en kommun inom     Länsstyrelsen
                          ett län
                          Mer än ett län            Vägverket

147 § andra stycket       En kommun
6 eller 12                a) vägar avsedda för      Länsstyrelsen
                          genomfartstrafik
                          b) övriga vägar           Kommunen
                          Mer än en kommun inom     Länsstyrelsen
                          ett län
                          Mer än ett län            Vägverket

147 § andra stycket 10    En kommun                 Kommunen
eller 11                  Mer än en kommun inom     Den statliga väg-
                          ett län                   hållningsmyndig-
                                                    heten i den region
                                                    där färden påbörjas

Föreskrifter enligt                                 Länsstyrelsen
147 § andra stycket om transport av farligt gods

Föreskrifter enligt       Ett län                   Den myndighet som
154 § andra stycket                                 meddelat före-
                                                    skriften
                          Mer än ett län            Vägverket
Utom i fråga om undantag från 106, 107, 109 eller 139--144 § eller från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun skall undantag avse ett visst ändamål.

Skall en fråga om undantag enligt denna paragraf prövas av kommunen, men kan inte kommunens beslut avvaktas utan olägenhet, ankommer det i stället på polismyndigheten att pröva frågan. Polismyndigheten prövar också frågor om undantag från lokala trafikföreskrifter om transport av farligt gods, när länsstyrelsens beslut inte kan avvaktas utan olägenhet.

I fråga om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande och parkering finns bestämmelser i 159 a §. Förordning (1998:37)

159 a §

  Frågor om undantag för rörelsehindrade från sådana bestämmelser eller lokala trafikföreskrifter som avser stannande eller parkering prövas,
   1. när undantaget skall gälla generellt för en person, av den kommun där sökanden är folkbokförd eller, om sökanden inte är folkbokförd i riket, där han vistas, samt
   2. när undantaget skall gälla för ett visst ändamål, av kommunen eller, om undantaget berör mer än en kommun inom ett län, av länsstyrelsen eller, om undantaget berör mer än ett län, av länsstyrelsen i något av de län som berörs.

Även utan medgivande enligt första stycket får ett fordon stannas och parkeras utan hinder av förbud som har meddelats genom lokala trafikföreskrifter när det används för transport av sjuka och rörelsehindrade. Detta undantag gäller dock endast om omständigheterna kräver det och särskild försiktighet iakttas.

Trafiksäkerhetsverket får meddela föreskrifter om hur i annan stat utfärdade parkeringstillstånd för rörelsehindrade skall gälla här i riket. Förordning (1991:772)

160 §

  Undantag får föreskrivas eller medges, om det behövs av särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten, skada på vägen eller någon annan avsevärd olägenhet.

Generella undantag enligt 159 § första stycket från lokala trafikföreskrif-ter om parkering i en kommun får endast medges näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i arbetet eller dem som bor i ett område om det behövs för att underlätta för dem att parkera inom området.

Undantag från 107 eller 109 § får endast medges för fordon eller fordonståg som transporterar eller är avsedda att transportera last, som inte utan risk för onödiga kostnader eller skador kan delas i två eller flera dellaster och som på grund av sina dimensioner inte kan fraktas utan att bestämmelserna i 107 eller 109 § överskrids.

Meddelas undantag från 20 § första stycket eller 111 §, skall högsta tilllåtna hastighet fastställas. Även i övrigt får undantag förenas med särskilda villkor. Förordning (1997:696)

162 §

  Vägverket får meddela föreskrifter om undantag enligt 106, 107, 109--111 §§ eller från lokala trafikföreskrifter som har meddelats enligt 147 § andra stycket 10 eller 11. Rikspolisstyrelsen får meddela föreskrifter om sådan trafikövervakning som avses i 142 § andra stycket.

Föreskrifter i övriga frågor meddelas av trafiksäkerhetsverket. Därvid får föreskrivas att viss utrustning skall vara av en typ som har godkänts av verket eller någon annan myndighet. Förordning (1989:938)

162 a §

  Vägverket får beträffande färja som avses i 155 a § meddela föreskrifter om förtur i andra fall än som anges där. Förtur får dock endast medges trafikanter som på grund av fast bosättning utnyttjar färjleden under större delen av året eller andra trafikanter om det finns särskilda skäl. Förordning (1987:217)

163 §

  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet anordnar tävling med fordon på väg utan tillstånd enligt 105 § eller i strid mot ett sådant tillstånd. Förordning (1999:252)

164 §

  Till penningböter döms
   1. förare av utryckningsfordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte lyder anvisning som avses i 6§,
   2. annan än gående som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 7 §,
   3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 8, 9 eller 11 §, 12 § andra stycket, 13 § andra eller tredje stycket, 14 § andra eller tredje stycket, 15-18 §, 20 § första stycket eller 21 § första stycket, 22 § första eller andra stycket, 23 §, 24 § första stycket, 25-27, 30 eller 32 §, 34 § såvitt där hänvisas till bestämmelserna i 30 och 32 §§, 37-39, 42, 45-51, 56, 57 eller 59 § första stycket, 62 eller 63 §,
   4. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 64 § eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 §,
   5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 66, 67 eller 70 §, 72 § första stycket 6, 74 § första stycket 3, 75, 78-80 a, 82-84, 86, 87, 90-96, 99, 100 eller 102-104 §,
   6. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 106 §,
   7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 107 eller 109-113 §,
   8. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot 114 §,
   9. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 115 §,
   10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 116-118, 120-122 eller 127 §,
   11. förare och passagerare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 128 §,
   12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 132 § första stycket eller 135 §,
   13. ledare för en trupp eller en procession som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 137 §,
   14. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 139-142 eller 144 §,
   15. ägare av fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommit på honom för att hindra att fordon brukas i strid mot lokal trafikföreskrift enligt 147 § som rör fordons axel-, boggi- eller trippelaxeltryck eller bruttovikt,
   16. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra lokala trafikföreskrifter än sådana som rör stannande eller parkering eller som belagts med straff i 2 eller 15,
   17. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot sådant förbud mot trafik med motordrivet fordon som avses i 151 § första stycket och som utmärkts med vägmärke eller på annat tydligt sätt,
   18. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot andra föreskrifter än sådana som rör stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande arbete enligt 154 § eller
   19. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av denna kungörelse för tillämpningen av 66 § andra stycket, 102-104, 113, 117 a eller 117 b §.

I fall som avses i första stycket 6, 8 eller 15 döms även föraren till penningböter, om han kände till eller bort känna till hindret mot att bruka fordonet. Den som i sådant fall brukar någon annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och döms i ägarens ställe. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar annan förare än ägaren har utsett.

För medverkan till gärning som avses i första stycket 6, 8 eller 15 eller andra stycket döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Har ett motorfordon stannats eller parkerats i strid mot 74 § första stycket 3 eller en föreskrift enligt 154 § som inte rör stannande och parkering på grund av vägarbete eller liknande arbete och är det inte utrett vem som förde fordonet, döms i stället ägaren till penningböter. Ägaren är dock fri från straff, när omständigheterna gör sannolikt att fordonet var frånhänt honom genom brott.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som ankommer på honom för att se till att den som är under femton år använder bilbälte eller särskild skyddsanordning när detta är föreskrivet i 117 a § döms till penningböter. Denna bestämmelse gäller dock inte förare i yrkesmässig trafik.
Förordning (1999:252)

165 §

  Den som innehar ett fordon på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år har samma skyldigheter som ägaren har enligt 4 a § och döms i ägarens ställe. Förordning (1999:252)

166 §

  I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller en kommun tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av ett oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om skyldighet och ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrättningen. Har Vägverket på begäran av samfundet eller inrättningen godtagit en viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestämmelserna på denne.
Förordning (1999:252)

167 §

  Ansvar enligt denna kungörelse inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter, föreskrifter enligt 64 § andra eller fjärde stycket eller 154 § får dömas ut endast om föreskrifterna utmärkts i enlighet med vägmärkesförordningen (1978:1001) och i övrigt tillkännagivits i enlighet med 152 §.

Ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter som har meddelats av en statlig myndighet och av föreskrifter enligt 64 § fjärde stycket får dock dömas ut även om föreskrifterna inte har införts i liggare enligt 152 § första stycket.

Om ansvar för överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av 41 § väglagen (1971:948) finns bestämmelser i 71 § samma lag. Förordning (1998:37)

168 §

  Framföres fordon i strid mot denna kungörelse eller föreskrift som meddelats med stöd därav, skall polisman hindra fortsatt färd som ej kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

Har på fordon tagits så stor last eller sådant antal passagerare, att maximilasten för fordonet eller det vid fordonets färd på vägen tillåtna högsta axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket överskridits eller att fordonets bruttovikt eller i fråga om fordonståg den sammanlagda bruttovikten överstigit den vikt som var tillåten vid färden, skall polisman, även i annat fall än som avses i första stycket, hindra fortsatt färd, om maximilasten överskridits med mer än 20 procent eller axel-, boggi- eller trippelaxeltrycket eller bruttovikten med mer än 10 procent och ej särskilda skäl föranleder annat. Förordning (1991:103)

169 §

  Beslut enligt denna kungörelse av polismyndighet eller myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen inom ett område får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas vidare.

Beslut enligt denna kungörelse av Rikspolisstyrelsen eller får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller beslut som Vägverket har fattat i första instans.

De statliga väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana föreskrifter. Förordning (1992:1756)

170 §

  Ett beslut enligt 148 § andra stycket tredje meningen eller sådana beslut enligt 159 § första stycket som avser prövning av en fråga om generella undantag från lokala trafikföreskrifter om parkering inom en kommun får inte överklagas.

Om överklagande av andra beslut av en kommun enligt denna kungörelse finns bestämmelser i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor.
Förordning (1991:1607)