Tullkungörelse (1973:1014)

22 av 72 paragrafer (31 %) har ändrats i tullkungörelse (1973:1014) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1986:87). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Tullkungörelse (1973:1014) upphävdes 1988-01-01 genom SFS 1987:1289


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-11-26


2 §

  Om avvikelser från tullförordningen (1973:979) och tulltaxan (1977:975) finns bestämmelser i frihandelsförordningen (1977:1194), förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna, förordningen (1980:5) om tullfrihet för varor från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina, förordningen (1975:1184) om tullfrihet eller tullnedsättning för varor från Färöarna, m. m., förordningen (1976:930) om tullfrihet för handvävd bomullsväv, förordningen (1982:321) om tullfrihet eller tullnedsättning för vissa fruktsafter och förordningen (1985:315) om frihandel i varuutbytet med Grönland.

Förordnande att tull inte skall utgå för varuslag som icke eller endast i ringa omfattning är föremål för tillverkning inom landet meddelas i förordningen (1984:446) om tullfrihet enligt 5 § tullförordningen (1973:979). Förordning (1986:87)


2 a §

  Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull inte skall tas ut för varuförsändelse som inkommer med post, när tullen och övriga införselavgifter för försändelsen sammanlagt understiger femtio kronor.
Avgiftsbefrielse får dock inte medges i fråga om spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror. Förordning (1983:952)

3 §

  Med varas normalpris förstås det pris som varan skulle betinga vid tidpunkt, som anges i 6 a§ tullagen (1973:670), vid försäljning i öppna marknaden mellan en säljare och en köpare som är oberoende av varandra.
Varan skall anses avlämnad till köparen på införselorten. Säljaren skall anses svara för kostnaderna för att sälja varan och avlämna den på införselorten och köparen för tull och andra avgifter för varan som utgår här i landet.

Om varan förvärvats genom köp anses det avtalade priset som normalpris.
Kan köpet antagas ha skett under andra förutsättningar än som sägs i första stycket skall priset dock justeras med hänsyn till dessa, om justeringen skulle påverka tullen i väsentlig grad eller kan göras på grundval endast av faktura eller annan handling rörande köpet eller leveransen. Har priset på vara av samma slag ändrats under tiden från dagen för köpavtalets ingående till tidpunkt, som anges i 6 a § tullagen (1973:670), skall hänsyn tagas till ändringen endast om tiden överstiger sex månader. Förordning (1978:666)


4 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

5 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

6 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

7 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

8 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

9 §

  har upphävts genom förordning (1980:748)

11 §

  Framställning om tullfrihet enligt 10 § första stycket 1 göres av beskickningen och enligt 10 § första stycket 2 av konsulatet utom i fall som avses i andra stycket. Handling som innehåller sådan framställning ges in i två exemplar till utrikesdepartementet. I utrikesdepartementet anges på handlingen vilken kategori varumottagaren tillhör. Ett exemplar av handlingen återställes till beskickningen eller konsulatet för att överlämnas till den tullmyndighet där varan skall förtullas.

Framställning om tullfrihet för olönat konsulat göres av konsulatschefen hos tullmyndigheten.

Framställning om tullfrihet enligt 10 § erfordras inte i fråga om kurirförsändelse eller konsulär post som avses i artikel 27 i den i 10 § första stycket 1 eller artikel 35 i den i 10 § första stycket 2 nämnda konventionen. Förordning (1982:399)


17 §

  Tullfrihet enligt 9 § 2--4 tullförordningen (1973:979) medges om den för vars räkning varan förtullas anmält hos tullmyndigheten att han skall använda sådan vara i sin verksamhet för ändamål som anges där.
Föreligger särskilda skäl får tullmyndigheten medge tullfrihet även om anmälan ej gjorts.

Tullfrihet enligt 9 § 5 tullförordningen medges om varan förtullas för försvarsmakten eller skall användas uteslutande för tillverkning av stridsvagn, annat pansrat stridsfordon, vapen eller ammunition för militärt bruk. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om sådan tullfrihet utom såvitt avser vara som förtullas för försvarsmakten. Förordning (1986:72)


19 §

  Bestämmelserna i 17 § första stycket och 18 § äger motsvarande tillämpning om tull sättes ned enligt 10 § första stycket tullförordningen (1973:979) eller vara förtullas för att användas för visst ändamål och sådan användning enligt tulltaxan (1977:975) medför lägre tull än som annars skulle ha utgått. Förordning (1977:1086)

20 §

  Tullfrihet medges för förnödenheter som medförs eller tas ombord på transportmedel i utrikes trafik, om de är avsedda för transportmedlet och kan anses motsvara transportmedlets behov. Behovet av drivmedel till motorfordon skall anses motsvara den kvantitet som ryms i tank med vilken tillverkare normalt utrustar fordonstypen, dock högst 400 liter.
Tullfrihet för drivmedel till motorfordon medges ej, om det finns anledning att anta att resans huvudsakliga syfte är att införa drivmedel till landet avgiftsfritt.

Tullfrihet medges för proviant som medföres eller tages ombord på
   1. fartyg, andra än fritidsfartyg, eller luftfartyg för besättningens och passagerarnas behov, så länge transportmedlet står under tullkontroll enligt 51 § första stycket tullstadgan (1973:671),
   2. tåg i utrikes trafik, i den utsträckning som behövs för bespisning av passagerare under resa här i landet, om provianten förvaras i restaurangvagn eller liknande utrymme.

I fråga om fartyg i utrikes trafik som undergår reparation eller liknande åtgärd vid varv medges tullfrihet för förnödenheter och proviant som är avsedda för fartyget eller fartygets besättning och kan anses motsvara fartygets eller besättningens behov under tiden för åtgärderna. Förordning (1985:749)


21 §

  Tullfrihet medges för andra varor än spritdrycker, vin, starköl och tobaksvaror, om de
   1. förtullas för någon som
      a) utan att tidigare ha haft hemvist i Sverige flyttar in från utlandet eller
      b) har haft eller har hemvist i Sverige och flyttar in eller återvänder hit efter att ha vistats utomlands minst ett år,
   2. äges av den person för vilken de förtullas,
   3. prövas ej överstiga ägarens och hans hushålls behov,
   4. utgör hushållsförnödenheter eller har begagnats utomlands av ägaren eller medlem av hans hushåll, och
   5. skall begagnas här i landet av ägaren eller medlem av hans hushåll.

I fråga om motorfordon, fartyg och luftfartyg finns ytterligare bestämmelser i 22 §.

För husgeråd, heminredningsartiklar och kläder samt material för tillverkning av sådana föremål medges tullfrihet enligt första stycket, även om ägaren eller medlem av hans hushåll icke begagnat dessa, under förutsättning att föremålen förvärvats med anledning av äktenskap mellan ägaren och person som är bosatt här.

Med ägare enligt första och andra styckena jämställes den som innehar vara på grund av avbetalningsköp. Vid beräkning av utlandsvistelses längd enligt första stycket får tullmyndighet bortse från korta avbrott.
Förordning (1978:666)


22 §

  Tullfrihet som avses i 21§ medges för motorfordon, fartyg och luftfartyg, om transportmedlet under minst ett år innan ägaren flyttar in eller återvänder till Sverige dels har tillhört honom, dels har begagnats i utlandet av honom eller medlem av hans hushåll. Tullfrihet medges dock ej om ägaren inom tre år innan han flyttar in eller återvänder hit har angivit transportmedel av motsvarande slag till förtullning och tullfrihet som här avses har medgivits för transportmedlet.

Föreligger synnerliga skäl kan generaltullstyrelsen medge tullfrihet utan hinder av första stycket.

Överlåtes transportmedel som avses i första stycket tidigare än ett år efter det att transportmedlet har angivits till förtullning skall den som har medgivits tullfriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndigheten och betala den tull från vilken befrielse medgavs vid transportmedlets förtullning. Föreligger särskilda skäl kan generaltullstyrelsen medge undantag från skyldigheten att betala tull.
Förordning (1978:666)


23 §

  Tullfrihet medges för
   1. vara som mottagits i arv eller genom testamente och som utan handelssyfte införes för att brukas av arv- eller testamentstagaren eller hans familj,
   2. utmärkelsetecken och hedersgåva som myndighet eller offentlig institution i utlandet förlänat mottagaren,
   3. gåva med anledning av jubileum, statsbesök eller likartad särskild händelse till myndighet, institution eller sammanslutning,
   4. utställningsmedalj och annat föremål som deltagare i allmän tävlan i utlandet fått som pris eller som skall ställas upp av utländsk person eller sammanslutning som pris vid allmän tävlan här i landet,
   5. gåva till sjukhus eller allmän vårdanstalt,
   6. gåva till utländsk sjöman, om den mottages av företrädare för utländsk sjömansmissionsorganisation eller av utländskt konsulat,
   7. vara som kommer in till undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution för att användas i dess verksamhet, om den utgör gåva eller har lånats utan vederlag eller köpts för medel som skänkts från utlandet,
   8. vara som skänkts från utlandet till enskild person här i landet för hans eget eller hans familjs personliga bruk, om gåvans värde är högst 400 kronor och det är fråga om enstaka försändelse.

Tullfrihet enligt första stycket medges icke för spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror.

Bestämmelserna i 22 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning, om tullfrihet medgivits för motorfordon, fartyg och luftfartyg som mottagits i arv eller genom testamente. Förordning (1983:952)


27 §

  Tullfrihet medges för
   1. naturalier samt anatomiska, etnografiska och arkeologiska föremål, om varorna är avsedda för viss samling och icke skall återförsäljas,
   2. kulturhistoriskt föremål, målning, ritning eller teckning, annan bild, skulptur, mönster, modell, gipsavgjutning eller annan avbildning, om varan är avsedd för viss offentlig samling eller för viss undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution,
   3. varor, som är avsedda för viss undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution, om
      a) varorna är hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxan (1977:975),
      b) varorna skall användas huvudsakligen i undervisnings- eller forskningsarbete utan kommersiellt syfte,
      c) varor av fullt motsvarande vetenskapligt värde icke tillverkas inom landet, och
      d) värdet av varorna i sändning till samma anstalt eller institution uppgår till sammanlagt minst 2000 kronor,
   4. vara som är av undervisningskaraktär eller av vetenskaplig eller kulturell karaktär, om varan är avsedd som hjälp åt allvarligt handikappade och förtullas för institution eller organisation för handikappades välfärd.

Användes vara, för vilken medgivits tullfrihet enligt första stycket 3, huvudsakligen i annat arbete än som sägs i första stycket 3 b, skall anstalten eller institutionen anmäla det till tullmyndigheten och betala tull för varan, om generaltullstyrelsen ej för särskilt fall medger annat. Förordning (1982:399)


33 §

  Tullfrihet medges för vara som är svensk eller förtullats i Sverige, om varan återinföres utan att ha bearbetats i utlandet och anges till förtullning inom tio år efter utförseln från Sverige. Vara anses ej ha bearbetats, om den åtgärd som vidtagits icke höjt varans värde eller endast inneburit att bristfällighet som upptäckts i utlandet avhjälpts i syfte att få varan i användbart skick.

Har vara som är svensk eller förtullats i Sverige reparerats i utlandet får den återinföras mot tull som beräknas efter fem procent av reparationskostnaden, om varan inom ett år efter utförseln från Sverige anges till förtullning för den för vilken utförseln skett.

Har vara reparerats i utlandet, får den införas i utbyte mot svensk eller i Sverige förtullad vara av samma slag mot tull som beräknas efter fem procent av ett belopp som motsvarar reparationskostnaden, om den reparerade varan förtullas för någon som har tullmyndighetens tillstånd.
Förordning (1986:72)


48 §

  Den längsta tid för vilken temporär tullfrihet får medges är för vara
   1. för vilken finnes passersedel, utfärdad under medverkan av garant som regeringen godkänt, den tid passersedeln gäller,
   2. som avses i 40 § 6, 14 dagar,
   3. som är införd i exportvagnsförteckning, den tid varan får stå kvar i förteckningen,
   4. i övrigt, ett år.

Tullmyndighet får för särskilt fall medge utsträckning av tiderna i första stycket. Förordning (1977:561)


55 §

  Kan det i fall som avses i 17 § tredje stycket tullförordningen (1973:979) ej visas att den vara som använts eller återutförts har förtullats, medges restitution, om varan till mängd och beskaffenhet motsvarar den vara för vilken restitution begäres eller vara som framställts med användande av den vara för vilken restitution begäres.
Handelsrestitution medges dock endast om särskilda skäl föreligger.

I fall som avses i 17 § tredje stycket tullförordningen får restitution icke medges, om den vara för vilken restitution begäres angivits till förtullning eller, såvitt avser vara som tagits hem, anmälts till hemtagning, sedan förutsättningarna för restitution inträtt i övrigt.
Förordning (1977:561)


68 §

  Vid tillämpning av bestämmelserna om tullrestitution skall vara som införts tullfritt enligt

frihandelsförordningen (1977:1194),
förordningen (1971:963) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna,
förordningen (1975:1184) om tullfrihet eller tullnedsättning för varor från Färöarna, m. m.,
förordningen (1976:930) om tullfrihet för handvävd bomullsväv,
förordningen (1980:5) om tullfrihet för varor från Bulgarien, Rumänien och Folkrepubliken Kina,
förordningen (1982:321) om tullfrihet eller tullnedsättning för vissa fruktsafter och

förordningen (1985:315) om frihandel i varuutbytet med Grönland likställas med vara som är svensk. Förordning (1985:644)


70 §

  Tull utgår inte för oförtullad vara som överlåts till tullverket eller förstörs under kontroll av myndighet eller annan som tullmyndighet godkänt. Förordning (1982:399)