Tullag (1973:670)

31 av 72 paragrafer (43 %) har ändrats i tullag (1973:670) sedan utfärdandet (t.om. SFS 1986:477). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Tullag (1973:670) upphävdes 1988-01-01 genom SFS 1987:1070


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2021-01-28


4 §

  En vara, som skall förtullas, anges till förtullning vid införseln eller, om den sänds under tullverkets överinseende till ort inom tullområdet, vid ankomsten till denna ort. Förvaras en sådan vara på tullupplag eller tullager eller i frihamn, anges den till förtullning innan förvaringen upphör. En vara, som innehas med temporär tullfrihet, anges till förtullning innan den temporära tullfriheten upphör, om regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen inte föreskriver annat.

Har vara tagits om hand efter medgivande enligt 3 § andra stycket skall den som erhållit medgivandet ange varan till förtullning inom den tid som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer. Blir varan inom samma tid föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket, skall vad nu sagts om skyldighet att ange vara till förtullning ej gälla. Lag (1984:940)

5 §

  Den som anger en vara till förtullning eller som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig för varan.

Om tullskyldighet i särskilda fall föreskrivs i 39 och 40 §§.

Den som är tullskyldig skall utom tull erlägga annan införselavgift som uppbärs av tullverket.

Anträffas inte någon som är tullskyldig, skall tull och annan införselavgift tas ut av varan. Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen besluta att tull och annan införselavgift inte skall tas ut av varan. Lag (1984:940)

6 §

  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer var förtullning får ske. Lag (1976:532)

6 a §

  Vid förtullning skall, om annat ej föreskrives, författningar om tull och annan införselavgift tillämpas i den lydelse som gällde den dag då
   1. anmälan gjordes att få taga hand om varan enligt 3 § andra stycket,
   2. ansökan om temporär tullfrihet för varan gjordes eller sådan tullfrihet medgavs utan ansökan,
   3. varan i annat fall än som avses i 1 och 2 angavs till förtullning.

Generaltullstyrelsen kan medge undantag från första stycket 2.

Har åtgärd som avses i första stycket 3 ej vidtagits i föreskriven tid, tillämpas författningarna i den lydelse som gällde den dag då åtgärden bort senast vidtagas. Lag (1974:982)

8 §

  Tulldeklaration skall innehålla
   1. varas nummer enligt tulltaxan (1977:975) eller enligt statistisk varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och kort varubeskrivning, om sådan ej finns i de handlingar som bifogas deklarationen,
   2. tullsats och annan avgiftssats,
   3. avgiftspliktig kvanitet och avgiftspliktigt värde,
   4. grund för nedsättning av eller frihet från tull eller annan införselavgift,
   5. belopp som skall erläggas i tull eller annan införselavgift.

För kontroll av att vara får införas skall tulldeklaration lämnas de ytterligare uppgifter som generaltullstyrelsen bestämmer.

Tullmyndighet kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgift som avses i första stycket. Innebär medgivandet att den tullskyldige ej behöver lämna uppgift om varas nummer, kan tullmyndighet föreskriva att han skall lämna sådan beskrivning av varan, som behövs för varans förtullning. Lag (1977:976)

10 a §

  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer vilka uppgifter som skall lämnas för statistiskt ändamål i samband med att vara tas om hand enligt 3 § andra stycket. Lag (1976:532)

14 §

  Har den som är tullskyldig enligt 5 § första stycket i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen eller underlåtit att lämna uppgift som han varit skyldig att lämna och har detta föranlett att tull och annan införselavgift inte har fastställts eller har fastställts till för lågt belopp, sker eftertulltaxering. En sådan taxering får inte ske, om det belopp som avses är ringa eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att eftertulltaxering sker. Lag (1984:940)

18 §

  Generaltullstyrelsen får föreskriva att tull och annan införselavgift får betalas enligt särskild tullräkning.

Särskild tullräkning får utfärdas gemensamt för flera beslut. Räkningen skall betalas inom den tid som generaltullstyrelsen bestämmer, dock ej senare än en månad från den dag då räkningen utfärdades. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, generaltullstyrelsen får föreskriva att en särskild avgift skall erläggas för sådan räkning.

Särskild tullräkning får utställas på ombud som avses i 7 § andra stycket, om ombudet åtagit sig betalningsansvaret. Lag (1984:444)

20 §

  Ränta utgår på tull eller annan införselavgift som skall betalas
   1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,
   2. enligt beslut av generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrätten,
   3. i fall som avses i 40 §, när tull eller annan införselavgift undandragits,
   4. i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket tullförordningen (1973:979).

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt beslut erlagts med lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det överskjutande beloppet.

Ränta enligt första eller andra stycket utgår dock ej på belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta. Lag (1984:940)

22 §

  Har tullskyldig inbetalat tull eller annan införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 § tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas dock ej.

På belopp som återbetalas utgår ränta. Ränta utgår även på ränta enligt 20 § som återbetalas. Vid ränteberäkningen tillämpas bestämmelserna i 20 a § första stycket. Räntan för visst kalenderår skall dock beräknas efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår.
Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket, ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att erlägga till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1986:477)

25 §

  Tillstånd att inrätta tullupplag och tullager meddelas av generaltullstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, av annan tullmyndighet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får bestämma den längsta tid under vilken oförtullad vara får förvaras på tullupplag och tullager. Lag (1976:532)

26 §

  Tillstånd att inrätta frihamn meddelas av regeringen.

I frihamn får oförtullad vara förvaras utan tidsbegränsning.

I den utsträckning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen bestämmer får i frihamn bedrivas industriell verksamhet och detaljhandel. Lag (1976:532)

38 §

  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen meddelar de bestämmelser som behövs för att tullmyndighet skall kunna kontrollera person- och varutrafiken till och från tullområdet och inom detsamma samt undersöka transportmedel och lagerlokal eller annat utrymme som nyttjas i samband med varutrafiken.
Lag (1976:532)

39 §

  Om en oförtullad vara går förlorad, när den införs till tullområdet eller sänds under tullverkets överinseende inom detta, är fraktföraren tullskyldig för varan. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, är den som befordrat varan tullskyldig för den.

Om en oförtullad vara går förlorad, när den förvaras på tullupplag eller tullager eller i exportbutik eller frihamn är innehavaren av upplaget, lagret, exportbutiken eller frihamnen tullskyldig för varan.

Om en oförtullad vara går förlorad, när den innehas med temporär tullfrihet, är den som åtnjuter den temporära tullfriheten tullskyldig för varan.

Den som visar att förlust av en vara inte beror på fel eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarar är inte tullskyldig enligt första--tredje styckena. Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen eller avgiften.

I fråga om tullskyldig som avses i första--tredje styckena gäller bestämmelserna i 7--16 §§ i tillämpliga delar. Lag (1984:940)

40 §

  Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 § tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från tullen eller avgiften eller medge befrielse från tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt 2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf får inte prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande sätt. Lag (1985:1094)

40 a §

  Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om. Lag (1985:1094)

40 c §

  Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte tulltillägg. Lag (1985:1094)

40 d §

  Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den tid som föreskrivits. Lag (1985:1094)

40 e §

  Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit. Lag (1985:1094)

40 i §

  Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som uppkommer vid beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten. Lag (1985:1094)

40 j §

  Om betalningsskyldighet för tull eller annan införselavgift inte längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet. Lag (1985:1094)

40 k §

  I fråga om tulltillägg och förseningsavgift tillämpas 17--19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena. Lag (1985:1094)

41 §

  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter
   1. att lämna uppgift eller handling enligt 7-9 §§ eller 10 § första stycket, eller
   2. att göra anmälan enligt 11 §,
dömes för tullförseelse till böter, om ej underlåtenheten är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av tullmyndighet. Lag (1974:982)

43 §

  I frågor som avses i 45 § första stycket utom sådana som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över vara föres det allmännas talan hos besvärsmyndighet av den tjänsteman (allmänt ombud) vid generaltullstyrelsen som regeringen utsett. Lag (1976:532)

44 §

  Beslut, som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen har meddelat enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen, får överklagas hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull, annan införselavgift, ränta, restavgift, tulltillägg eller förseningsavgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om besvärstiden därigenom blir längre. Lag (1985:1094)

45 §

  Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätt genom besvär, när det är fråga om
   1. fastställelse av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,
   2. temporär tullfrihet,
   3. restitution av tull eller annan införselavgift,
   4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
   5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,
   6. förhandsbesked,
   7. ränta eller restavgift,
   8. tulltillägg eller förseningsavgift,
   9. kostnad som avses i 30 § andra stycket eller 37 §,
   10. föreläggande samt
   11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat föhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom besvär. Lag (1985:1094)

48 §

  Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om
   1. tull eller annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,
   2. han, till följd av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas,
   3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som väsentligt avviker från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att få rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra besvär till den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även för beslut i fråga om tulltillägg och förseningsavgift. Lag (1985:1094)

49 §

  Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är fråga om fastställelse av tull eller annan införselavgift eller om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift föremål för prövning av kammarrätten eller har frågan avgjorts av generaltullstyrelsen genom beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva målet. Har frågan prövats av kammarrätten eller av regeringsrätten skall målet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär som anförts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet skall vidare handläggas av generaltullstyrelsen. Lag (1985:1094)

50 §

  Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12--16 §§ och beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt i övrigt om tullmyndighets beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs. Lag (1985:1094)

53 §

  Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, generaltullstyrelsen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur vara skall anges till förtullning och betalning skall ske i vissa fall, när vara införes till tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg. Lag (1976:532)

56 §

  har upphört att gälla genom lag (1976:532)