Lag (1974:922) om kreditpolitiska medel

12 av 33 paragrafer (36 %) har ändrats i lag (1974:922) om kreditpolitiska medel sedan utfärdandet (t.om. SFS 1988:1392). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2021-03-06


1 §

  Kreditpolitiska medel enligt denna lag är likviditetskrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering. Lag (1988:1392)

6 §

  I fråga om likviditetskrav, utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får riksbanken
   1. begränsa användningen till ett eller flera slag av institut,
   2. undantaga visst institut, om särskilda skäl föreligger,
   3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut. Lag (1988:1392)

8 §

  Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femtiofem procent, av institutets förbindelser med de avdrag och undantag som riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5. Lag (1982:1258)

9 §

  Riksbanken anger
   1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),
   2. det procenttal som skall gälla för likviditetskravet,
   3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,
   4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enligt 3,
   5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas
   1. skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten,
   2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank och som avser kreditgivning till främjande av jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens långsiktiga utveckling,
   3. sådana obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande. Lag (1983:587)

11 §

  har upphävts genom lag (1988:1392)

12 §

  har upphävts genom lag (1988:1392)

13 §

  har upphävts genom lag (1988:1392)

15 §

  Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställs för
   1. utlämnade lån,
   2. beviljade men ej utlämnade lån,
   3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller för
   4. värdet av lös egendom, som finansbolag för att medverka till finansiering upplåter till nyttjande (leasingobjekt) sedan ett förordnande om utlåningsreglering har trätt i kraft.

Med lån jämställs likvider för fordringar som finansbolag förvärvar för att medverka till finansiering. Lag (1980:522)

17 §

  Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut. Från emissionskontroll undantas dock obligationer som bankinstitut utger och vars löptid är högst ett år. Lag (1979:1055)

25 §

  Förordnande om räntereglering kan avse andra kreditinstitut än finansbolag och, i fråga om inlåning, även annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänt begagnar. Lag (1980:522)

28 §

  Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpolitiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förordnande.
Uppgiftsskyldighet som sagts nu åligger även annan som kan omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas senast femton dagar före ändringen. Lag (1987:385)

30 §

  Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om
   1. likviditetskrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden, varvid räntesatsen för år får överstiga riksbankens diskonto med högst tre procentenheter,
   2. utlåningsreglering, ett belopp som för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden svarar mot ränta på det belopp med vilket utlåningen, garantiförbindelserna eller leasingobjektens värde överskridit den fastställda gränsen, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,
   3. emissionskontroll, högst två procent av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden,
   4. allmän placeringsplikt, ett belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,
   5. särskild placeringsplikt, högst fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,
   6. räntereglering, två gånger det belopp med vilket räntan avvikit från den ränta som skolat utgå enligt fastställd räntesats.

Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning ske mellan över- och underskott vid olika beräkningstidpunkter eller under två eller flera beräkningsperioder och räntan beräknas på det genomsnittliga underskottet. Lag (1988:1392)