Avfallsförordning (2001:1063)

22 av 62 paragrafer (35 %) har ändrats i avfallsförordning (2001:1063) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2011:821). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Avfallsförordning (2001:1063) upphävdes 2011-08-09 genom SFS 2011:927


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-08-18


4 §

  I denna förordning avses med

farligt avfall: sådant avfall som är markerat med en asterisk (*) i bilaga 2 till denna förordning eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning,
brännbart avfall: sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen startat,
organiskt avfall: sådant avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall,
insamling av avfall: uppsamling, sortering eller blandning av avfall för vidare transport,
återvinning av avfall: förfaranden som anges i bilaga 4 till denna förordning,
bortskaffande av avfall: förfaranden som anges i bilaga 5 till denna förordning,
deponering: bortskaffningsförfarande som innebär att avfall läggs på en deponi, och

direktiv 2002/96/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/112/EG. Förordning (2009:1213)

6 a §

  Med batteri avses i denna förordning en källa till elektrisk energi som består av en eller flera battericeller och där energin genereras genom direkt omvandling av kemisk energi.
Förordning (2008:838)

7 §

  En central tillsynsmyndighet som anges i 3 kap. 2 § miljötillsynsförordningen (2011:13) får inom sitt tillsynsområde meddela föreskrifter om att bestämmelserna om farligt avfall i denna förordning ska tillämpas också på slag av avfall som inte är farligt avfall enligt bilaga 2. Sådana föreskrifter får endast avse krav som behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt och endast avse avfall som har någon av de farliga egenskaper som anges i bilaga 3. Innan föreskrifterna meddelas, ska myndigheten höra övriga berörda tillsynsmyndigheter.

Länsstyrelsen får i det enskilda fallet besluta att ett visst avfall som omfattas av denna förordning inte ska anses som farligt avfall. En sådan dispens får ges endast om det finns särskilda skäl och innehavaren visar att avfallet inte har någon av de farliga egenskaper som anges i bilaga 3 till denna förordning. En kopia av länsstyrelsens beslut om dispens ska sändas till den ansvariga centrala tillsynsmyndigheten.
Förordning (2011:35)

10 a §

  Bestämmelser om miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar av planer och program finns i 6 kap. miljöbalken och förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Förordning (2005:357)

11 §

  Varje kommun skall skicka en kopia av sin avfallsplan till länsstyrelsen. När avfallsplanen ändras skall kommunen genast underrätta länsstyrelsen om ändringen.
Förordning (2004:556)

11 a §

  Varje länsstyrelse skall sammanställa de kommunala avfallsplanerna inom sitt område och överlämna sammanställningen till Naturvårdsverket.

Till sammanställningen skall fogas en analys av kapaciteten för avfallsbehandling inom länet. Analysen skall avse förutsättningarna för att i fråga om det avfall som uppkommer och som inte kan bli föremål för återanvändning behandla avfallet genom materialåtervinning, energiåtervinning, förbränning och deponering med prioritet i denna ordning. Om det behövs för att åtgärda en befintlig eller förutsebar kapacitetsbrist eller för att tydliggöra ett befintligt eller förutsebart kapacitetsöverskott när det gäller en viss behandlingsmetod, skall länsstyrelsen samråda med berörda kommuner, näringsidkare och andra länsstyrelser.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur sammanställningen i övrigt skall utformas.
Förordning (2004:556)

15 §

  Har upphävts genom förordning (2006:1183)

21 a §

  Varje kommun skall svara för att hushållsavfall som utgörs av farligt avfall samlas in och transporteras till en behandlingsanläggning.

Första stycket gäller inte om annat föreskrivits med stöd av 15 kap. 6 § miljöbalken. Förordning (2004:556)

21 b §

  Kommunen får meddela föreskrifter om hantering och sortering av hushållsavfall som utgörs av farligt avfall.
Förordning (2004:556)

21 c §

  Avfall som innehåller minst 0,1 viktprocent kvicksilver och som inte är slutligt deponerat i enlighet med tillstånd meddelat med stöd av miljöbalken eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken ska bortskaffas på det sätt som anges i D 16 i bilaga 5.

Första stycket gäller inte sådant avfall som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1102/2008 av den 22 oktober 2008 om exportförbud för metalliskt kvicksilver och vissa kvicksilverföreningar och kvicksilverblandningar och säker förvaring av metalliskt kvicksilver. Förordning (2008:15)

21 d §

  Från och med den 1 januari 2010 får Naturvårdsverket i det enskilda fallet medge dispens från förbudet i 21 c §, om föreskrivet bortskaffningsförfarande framstår som oskäligt. Om avfallet innehåller mer än 1 viktprocent kvicksilver får dispens medges endast om det finns synnerliga skäl eller om det är fråga om så små mängder avfall att föreskrivet bortskaffningsförfarande framstår som uppenbart oskäligt.
Förordning (2005:628)

23 §

  Den som innehar avfall som innehåller eller utgörs av elektriska eller elektroniska produkter ska
   1. sortera ut de elektriska och elektroniska produkterna och hantera dem skilt från annat avfall, och
   2. hantera de elektriska och elektroniska produkterna på ett sätt som främjar återanvändning av hela eller delar av produkterna och i övrigt underlättar återvinning eller annan hantering som är godtagbar från miljösynpunkt.

Om ett batteri är inbyggt eller på annat sätt ingår i en annan vara och batteriet med lätthet kan avlägsnas från den andra varan, ska batteriet vid tilllämpningen av första stycket 1 avlägsnas från den andra varan.

Bestämmelser om skyldighet för producenter att ta hand om avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter finns i förordningen (2000:208) om producentansvar för glödlampor och vissa belysningsarmaturer, förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter och förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier. Förordning (2008:838)

23 a §

  Den som yrkesmässigt hanterar avfall som innehåller eller utgörs av batterier ska se till att avfallet inte bränns eller deponeras utan att
   1. vätskor och syror har avlägsnats från batterierna för att hanteras skilt från batteriavfallet i övrigt, och
   2. de åtgärder har vidtagits som är möjliga och lämpliga för att nå de mål för särskilt omhändertagande och återvinning som anges i 8 § förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier. Förordning (2008:838)

24 §

  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om sådan yrkesmässig verksamhet som syftar till att genom demontering, sortering eller andra förbehandlande åtgärder säkerställa att återvinning eller bortskaffande av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter kan ske på ett sätt som är lämpligt från hälso- och miljösynpunkt.

Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter om återvinning och bortskaffande av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter som behövs till följd av bilaga II till direktiv 2002/96/EG. Förordning (2005:211)

25 §

  Avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter får återvinnas, fragmenteras, förbrännas, deponeras eller bortskaffas på annat sätt endast om
   1. produkterna har förbehandlats i en sådan verksamhet som anges i 24 §, och
   2. den förbehandlande verksamheten har personal eller system för kvalitet eller miljöledning som certifierats av ett organ vars kompetens för uppgiften har styrkts genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Certifieringen ska avse den kompetens eller det system för kvalitet eller miljöledning som behövs med hänsyn till det ändamål som anges i 24 § och de föreskrifter som meddelats med stöd av 24 §.

Första stycket gäller inte om förbehandling skett utanför Sverige på ett sätt som motsvarar kraven i direktiv 2002/96/EG.

Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från kravet på certifiering. Förordning (2011:821)

40 §

  För gränsöverskridande transporter finns bestämmelser om transportdokument i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall.
Förordning (2007:381)

42 a §

  I fråga om hantering av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter får Naturvårdsverket meddela föreskrifter om skyldighet för den som bedriver en verksamhet som avses i 24 eller 42 § att, utöver det som följer av 42 §, föra anteckningar som gör det möjligt att bedöma hur hanteringen bidrar till att nå de mål som anges i bilaga 3 till förordningen (2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Förordning (2009:1213)

46 §

  Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om dispens från dumpningsförbud enligt 15 kap. 33 § miljöbalken. En sådan dispens ska avse visst slag och viss mängd avfall samt tiden, platsen och sättet för dumpningen.
Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om ansökan om dispens. Förordning (2011:633)

47 §

  Havs- och vattenmyndigheten får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för tillämpningen av 15 kap. 31-33 §§ miljöbalken. Innan Havs- och vattenmyndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Naturvårdsverket, Tullverket, Kustbevakningen och Sveriges geologiska undersökning.
Förordning (2011:633)

49 §

  Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk får inom sina ansvarsområden meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2011:633)

50 §

  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken.
Förordning (2011:35)

53 §

  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 § miljöbalken.


Övergångsbestämmelser

2001:1063
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002 då renhållningsförordningen (1998:902) och förordningen (1996:971) om farligt avfall upphör att gälla.
   2. Följande gäller för verksamheter som påbörjats före den 1 januari 2002 och som inte omfattas av tillstånd enligt renhållningsförordningen (1998:902) eller förordningen (1996:971) om farligt avfall, om tillståndsplikt införs till följd av denna förordning. Verksamheterna får fortsätta att bedrivas till och med den 31 december 2002 utan hinder av att tillståndsplikten införs. Därefter får verksamheten bedrivas endast om den som bedriver verksamheten gett in en ansökan om tillstånd till tillståndsmyndigheten senast den 31 december 2002 och tillståndsmyndigheten inte beslutar något annat.
   3. Följande gäller för verksamheter som påbörjats före den 1 januari 2002 och som inte har tillstånd eller har anmälts enligt renhållningsförordningen (1998:902) eller förordningen (1996:971) om farligt avfall, om anmälningsplikt införs till följd av denna förordning. Verksamheten får fortsätta att bedrivas till och med den 31 december 2002 utan hinder av att anmälningsplikten införs. Därefter får verksamheten bedrivas endast om den som bedriver verksamheten senast den 31 december 2002 gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten.
   4. Tillstånd, beslut, dispenser, medgivanden, villkor eller registreringar som avser verksamheter, hanteringar eller andra åtgärder skall fortsätta att gälla, om de har meddelats genom beslut enligt bestämmelser i renhållningsförordningen (1998:902), förordningen (1996:971) om farligt avfall eller motsvarande bestämmelser i andra förordningar eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av sådana bestämmelser.
Besluten skall anses meddelade med stöd av motsvarande bestämmelser i avfallsförordningen, om det inte följer något annat av förordningen eller av föreskrifter meddelade med stöd av förordningen. Besluten om mellanlagring, bortskaffande eller återvinning, som inte avser ställande av säkerhet, skall anses meddelade med stöd av förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, om inte något annat följer av den förordningen eller av föreskrifter meddelade med stöd av den förordningen. Förordning (2002:613)