Förordning (2001:512) om deponering av avfall

32 av 58 paragrafer (55 %) har ändrats i förordning (2001:512) om deponering av avfall sedan utfärdandet (t.om. SFS 2020:698). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-09-26


2 §

  Med avfall, kommunalt avfall, hantera avfall, återvinna avfall, förbereda avfall för återanvändning, materialåtervinna avfall och bortskaffa avfall avses i denna förordning detsamma som i 15 kap. miljöbalken.

Med farligt avfall, icke-farligt avfall, avfallsproducent, mäklare, handlare, samla in separat, brännbart avfall, organiskt avfall, deponera avfall och deponi avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2020:614).
Förordning (2020:698)


3 §

  I denna förordning avses med

biologiskt nedbrytbart avfall: allt avfall som kan brytas ned utan tillgång till syre (anaerobt) eller med tillgång till syre (aerobt), och

flytande avfall: allt avfall i flytande form, inbegripet spillvatten men med undantag för slam. Förordning (2020:698)


3 a §

  Med inert avfall avses i denna förordning avfall som
   1. inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar, löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt på något annat sätt,
   2. inte bryts ned biologiskt eller inverkar på andra material som det kommer i kontakt med på ett sätt som kan orsaka skador på miljön eller människors hälsa, och
   3. har en total lakbarhet, ett totalt föroreningsinnehåll och en ekotoxicitet hos lakvattnet som är obetydlig och inte äventyrar kvaliteten på yt- eller grundvatten.
Förordning (2012:371)

3 b §

  Med underjordsförvar avses i denna förordning en permanent anläggning för lagring av avfall i en gruva eller någon annan djup geologisk hålighet. Förordning (2012:371)

3 c §

  I denna förordning avses med deponigas: gas som genereras från det deponerade avfallet, geologisk barriär: jord- eller berglager med egenskaper som förhindrar, bryter ned, fastlägger eller fördröjer transporten av ämnen och föreningar från en deponi till en mottagare (recipient),
lakvatten: vätska som efter att ha varit i kontakt med avfallet lämnar en deponi eller som innehålls i en deponi, och

sluttäckning: samlande term för en permanent övertäckning som kan bestå av utjämningsskikt, avjämningsskikt, tätskikt, dräneringsskikt och skyddsskikt. Förordning (2012:371)


3 d §

  I denna förordning avses med

aktiv fas: tiden från första tillfället då avfall tas emot vid en deponi till dess deponeringen upphört och aktiva åtgärder för kontroll och utsläppsbegränsning inte längre behövs,
driftfas: del av den aktiva fasen som omfattar tiden från första tillfället då avfall tas emot vid en deponi fram till dess att deponin är sluttäckt, och

efterbehandlingsfas: del av den aktiva fasen som omfattar tiden för aktiva åtgärder för utsläppsbegränsning och kontroll efter driftfasen. Förordning (2012:371)


3 e §

  I denna förordning avses med

direktiv 2008/98/EG: Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/851,
direktiv 1999/31/EG: rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/850, och

förordning (EU) 2017/852: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/852 av den 17 maj 2017 om kvicksilver och om upphävande av förordning (EG) nr 1102/2008.
Förordning (2020:698)


4 §

  Denna förordning ska inte tillämpas på
   1. användning av avfall för gödsel- eller jordförbättringsändamål såsom kompost, rötrest, avloppsslam, slam som kommer från muddringsverksamhet och liknande material,
   2. användning av lämpligt inert avfall för byggnadsändamål i deponier, vid restaurering eller för mark-, väg- eller utfyllnadsarbete,
   3. deponering av icke-farliga muddringsmassor på land längs små sund, kanaler eller vattenvägar som massorna har muddrats från,
   4. avfall som omfattas av förordningen (2013:319) om utvinningsavfall,
   5. lagring, slutförvaring och annat omhändertagande av
      a) använt kärnbränsle och kärnavfall enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, och
      b) radioaktivt avfall enligt strålskyddslagen (2018:396), och
   6. omhändertagande av djurkadaver i den mån inte annat följer av föreskrifter om omhändertagande av djurkadaver.
Förordning (2018:508)

5 §

  Bestämmelserna i 19-23 §§ gäller inte vid underjordsförvar.
Förordning (2008:724)

8 §

  Följande avfall får inte deponeras:
   1. flytande avfall,
   2. avfall som är explosivt, frätande, oxiderande, brandfarligt eller mycket brandfarligt enligt bilaga III till direktiv 2008/98/EG,
   3. sjukvårdsavfall och annat kliniskt avfall från medicinska eller veterinärmedicinska verksamheter som är smittfarligt enligt bilaga III till direktiv 2008/98/EG,
   4. avfall som utgörs av kemiska ämnen från forskning och utveckling eller undervisning (laboratorierester) och som inte är identifierade eller vars effekt på hälsan eller miljön är okända,
   5. hela begagnade däck som inte är cykeldäck och som har en diameter mindre än 1 400 millimeter,
   6. utsorterat brännbart avfall,
   7. organiskt avfall, och
   8. avfall som har samlats in separat i syfte att förberedas för återanvändning eller materialåtervinning.
Förordning (2020:698)

9 §

  Deponeringsförbudet i 8 § 1 gäller inte metalliskt kvicksilver som är kvicksilveravfall enligt artikel 2 i förordning (EU) 2017/852. Förordning (2020:698)

10 §

  Deponeringsförbudet i 8 § 8 gäller inte avfall som har producerats vid behandling av separat insamlat avfall, inbegripet sådan beredning före behandling som avses i R 12 i bilaga 1 till avfallsförordningen (2020:614), om deponering är den lämpligaste behandlingen enligt 15 kap. 10 § miljöbalken.
Förordning (2020:698)

10 a §

  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden enligt 8 § 6 och 7. Förordning (2020:698)

10 b §

  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 8 § 6 och 7 och om förutsättningar för dispenser enligt 10 a §. Förordning (2020:698)

12 §

  Bestämmelser om krav på förbehandling för att få deponera avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter finns i 4 kap. 2 § avfallsförordningen (2020:614). För batterier finns det i 4 kap. 4 § samma förordning en bestämmelse om förutsättningar för att få deponera avfall som innehåller eller utgörs av batterier.
Förordning (2020:698)

13 §

  Har upphävts genom förordning (2020:698)

15 §

  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om förutsättningar som avfall måste uppfylla för att få deponeras i de olika deponiklasserna enligt
   1. artikel 6 i direktiv 1999/31/EG,
   2. punkt 8 i bilaga 1 till direktiv 1999/31/EG,
   3. bilaga 2 till direktiv 1999/31/EG, och
   4. punkt 6 i bilaga 3 till direktiv 1999/31/EG.
Förordning (2020:698)

15 a §

  Om Naturvårdsverket inte har föreskrivit annat med stöd av 15 §, får på deponier
   1. för inert avfall endast inert avfall deponeras, och
   2. för icke-farligt avfall endast icke-farligt avfall och inert avfall deponeras. Förordning (2020:698)

15 b §

  Avfall får inte spädas ut eller blandas enbart i syfte att uppfylla förutsättningar för att få deponeras.
Förordning (2020:698)

15 c §

  Tillsynsmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från föreskrifter om gränsvärden som meddelats med stöd av 15 §. Förordning (2020:698)

15 d §

  Tillsynsmyndigheten ska lämna uppgifter till Naturvårdsverket om hur många dispenser som getts varje år.
Förordning (2020:698)

15 e §

  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om förutsättningar för dispenser enligt 15 c § och om uppgiftslämnande enligt 15 d §. Förordning (2020:698)

17 §

  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om vilka åtgärder som verksamhetsutövaren måste vidta enligt artikel 11 i direktiv 1999/31/EG i samband med att avfall tas emot för deponering. Förordning (2012:371)

29 §

  Verksamhetsutövaren ska föra ett register med uppgifter om
   1. det deponerade avfallets
      a) vikt i kilogram,
      b) egenskaper,
      c) ursprung, och
      d) leveransdatum,
   2. avfallsproducentens identitet eller, när det är fråga om kommunalt avfall som transporteras bort av kommunen eller den som kommunen anlitar, avfallstransportörens identitet, och
   3. i vilken del av deponin som avfallet har placerats och i fråga om farligt avfall ska avfallets exakta placering i deponin registreras.

På begäran av Naturvårdsverket ska verksamhetsutövaren ge verket möjlighet att ta del av den information som anges i första stycket. Förordning (2020:698)


30 §

  Under deponins aktiva fas ska verksamhetsutövaren mäta deponins struktur, sammansättning och sättningsbeteende samt provta och mäta lakvatten, grundvatten, ytvatten och deponigas.

Naturvårdsverket får meddela närmare föreskrifter om provtagning och mätning samt om sådana riktvärden eller gränsvärden som anges i punkt 4 c i bilaga 3 till direktiv 1999/31/EG. Förordning (2012:371)


30 a §

  Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter som avses i 13 §, 15 § första stycket, 15 a § tredje stycket, 17 § eller 30 § andra stycket ska verket höra
   1. Havs- och vattenmyndigheten, om föreskrifterna har betydelse för havs- eller vattenmiljön, och
   2. Sveriges geologiska undersökning, om föreskrifterna har betydelse för grundvattenmiljön. Förordning (2011:631)

33 §

  Under deponins efterbehandlingsfas ska verksamhetsutövaren se till att det i minst 30 år eller den längre tid som tillsynsmyndigheten bestämmer vidtas de åtgärder för underhåll, övervakning och kontroll som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

Bestämmelser om säkerställande av att de skyldigheter som gäller för deponeringsverksamhet fullgörs finns i 15 kap. 35 § miljöbalken. Förordning (2016:801)


34 §

  En deponi och den verksamhet som bedrivs vid en deponi ska vara förenlig med kommunens avfallsplan enligt 15 kap. 41 § miljöbalken. Förordning (2016:801)

35 §

  Bestämmelser om tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet finns i 9 kap. miljöbalken, förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt miljöprövningsförordningen (2013:251).
Förordning (2013:264)

40 §

  Om tillsynsmyndigheten bedömer att de åtgärder som anges i anpassningsplanen eller avslutningsplanen är tillräckliga för att följa bestämmelserna i denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen, ska myndigheten godkänna planen. Det som sägs i 31 § andra stycket om tillståndsmyndighet ska här i stället avse tillsynsmyndigheten.

Om tillsynsmyndigheten bedömer att en åtgärd enligt planen kräver ett sådant tillstånd som avses i 9 kap. 6 § miljöbalken, ska myndigheten ange detta i sitt beslut. Om åtgärderna inte bedöms vara tillståndspliktiga, ska tillsynsmyndigheten i sitt beslut ange när åtgärderna ska vara genomförda. Förordning (2013:264)


43 §

  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken.
Förordning (2020:698)


45 §

  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § och 23 kap. 1 § miljöbalken.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga länsstyrelsens beslut om dispens enligt 13 §.
Förordning (2011:631)