Förordning (2002:1060) om avfallsförbränning

7 av 21 paragrafer (33 %) har ändrats i förordning (2002:1060) om avfallsförbränning sedan utfärdandet (t.om. SFS 2011:1241). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Förordning (2002:1060) om avfallsförbränning upphävdes 2013-06-17 genom SFS 2013:253


Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-08-17


2 §

  Ordet avfall har i denna förordning samma betydelse som i 15 kap. 1 § miljöbalken.

Uttrycket farligt avfall har i denna förordning samma betydelse som i avfallsförordningen (2011:927).
Förordning (2011:1241)

4 §

  Bestämmelserna i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen gäller inte anläggningar där endast följande slag av avfall behandlas:
   1. vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall,
   2. vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den energi som alstras återvinns,
   3. vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa eller vid pappersproduktion, om avfallet förbränns på produktionsplatsen och den energi som alstras återvinns,
   4. träavfall, med undantag för träavfall som till följd av ytbehandling eller behandling med träskyddsmedel kan innehålla organiska halogenföreningar eller tungmetaller inklusive sådant träavfall från bygg- och rivningsverksamheter,
   5. korkavfall,
   6. radioaktivt avfall,
   7. djurkroppar i den mån inte annat följer av andra föreskrifter om djurkroppar,
   8. avfall som uppkommer vid prospektering eller utvinning av olje- och gasfyndigheter från offshoreplattformar och som förbränns på dessa, och
   9. kasserade sprängämnen som av säkerhetsskäl inte kan förbrännas i förbränningsanläggning som uppfyller kraven i denna förordning eller föreskrifter meddelade med stöd av förordningen.

Bestämmelserna i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen gäller inte heller experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år.
Förordning (2006:1113)

5 §

  De bestämmelser i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen som endast gäller farligt avfall ska inte tilllämpas på
   1. brännbart flytande avfall inklusive spillolja enligt definitionen i avfallsförordningen (2011:927), om
      a) massainnehållet av polyklorerade aromatiska kolväten, t.ex.
polyklorerade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenol (PCP), inte överstiger 2 milligram per kilogram,
      b) det i avfallet inte finns kadmium, nickel, krom, koppar, vanadin, bly, klor eller fluor i mängder eller i koncentrationer som kan medföra risk för skada på miljön eller fara för människors hälsa, och
      c) det effektiva värmevärdet uppgår till minst 30 megajoule per kilogram, och
   2. brännbart flytande avfall, om det i rökgasen från förbränningen av avfallet inte släpps ut andra ämnen eller ämnen i högre koncentrationer än vad som på samma sätt skulle släppas ut vid förbränning av sådan gasolja som avses i förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle.
Förordning (2011:1241)

6 a §

  Bestämmelser om krav på förbehandling för att få bränna avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter finns i 28 § avfallsförordningen (2011:927). För batterier finns det i 26 § samma förordning en bestämmelse om förutsättningar för att få bränna avfall som innehåller eller utgörs av batterier. Förordning (2011:1241)

7 §

  Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall i en förbränningsanläggning ska skaffa sig kunskap om vilka mängder av varje slag av avfall som tas emot för förbränning. Detta ska göras innan avfallet definitivt har tagits emot.

Verksamhetsutövaren ska se till att uppgifter om mängden i varje slag av avfall antecknas. Om det är möjligt, ska uppgifterna avse de avfallstyper som anges i bilaga 4 till avfallsförordningen (2011:927). Anteckningarna ska bevaras i minst två år och ska på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten. Förordning (2011:1241)

8 §

  Den som bedriver verksamhet med förbränning av avfall i en förbränningsanläggning ska i fråga om farligt avfall som tas emot för förbränning
   1. kontrollera de handlingar som krävs enligt
      a) avfallsförordningen (2011:927),
      b) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, och
      c) lagen (2006:263) om transport av farligt gods och föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen,
   2. skaffa sig information om den fysikaliska och, så långt det är möjligt, den kemiska sammansättningen av avfallet samt den information som i övrigt behövs för att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen,
   3. skaffa sig information om avfallets farliga egenskaper, om de ämnen med vilka avfallet inte får blandas och om de försiktighetsåtgärder som behöver vidtas vid hanteringen av avfallet,
   4. ta representativa prover, om det inte är olämpligt, för att säkerställa att avfallet överensstämmer med den information som avses i 2 och 3.

Dessa skyldigheter ska fullgöras innan avfallet definitivt har tagits emot. Prover som avses i första stycket 4 ska bevaras i minst en månad efter det att avfallet har bränts och ska på begäran lämnas till tillsynsmyndigheten.
Förordning (2011:1241)

18 §

  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om straff finns i 29 kap. miljöbalken.
Förordning (2011:36)