Fordonsförordning (2002:925)

56 av 136 paragrafer (41 %) har ändrats i fordonsförordning (2002:925) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2008:1108). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-08-20


1 kap. 3 §

  I följande författningar finns bestämmelser i nedan angivna ämnen, nämligen
   1. om undantag från denna förordning i militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap,
   2. om färdskrivare i förordningen (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter och förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m.,
   3. om taxameter i yrkestrafikförordningen (1998:779),
   4. om motorfordons beskaffenhet och utrustning för begränsning av utsläpp av avgaser och andra ämnen i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening.

Bestämmelser om vilken kontroll enligt denna förordning som ett fordon skall ha gått igenom för att få tas i bruk första gången finns i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.
Förordning (2004:868)

1 kap. 7 §

  Om den som äger ett motordrivet fordon som är registrerat i vägtrafikregistret, eller den som innehar det under sådana omständigheter som sägs i 6 §, inte har fyllt 18 år och en förmyndare för honom eller henne har registrerats i vägtrafikregistret, tillämpas bestämmelserna om ägaren i denna förordning på förmyndaren. Förordning (2006:1063)

2 kap. 6 §

  Med de undantag som anges i andra stycket skall ett nytt fordon, som har godkänts enligt nedanstående EG-direktiv (ramdirektiv), är försett med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv, och som är åtföljt av ett giltigt intyg om överensstämmelse i enlighet med de mallar som finns i bilagor till ramdirektiven, i fråga om fordonets konstruktion och funktion anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen och som gäller fordons beskaffenhet och utrustning.
   1. Rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2006/28/EG.
   2. Rådets direktiv 74/150/EEG av den 4 mars 1974 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 807/2003.
   3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två- och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/30/EG.
   4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/67/EG.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte
   1. fordon som är konstruerade för vänstertrafik,
   2. fordon som är utrustade med hastighetsmätare som har brittisk standard, eller
   3. fordon som tillverkas i små serier.
Förordning (2006:437)

2 kap. 7 §

  Ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av ett giltigt godkännande enligt ett särdirektiv till ramdirektiv 70/156/EEG, 2002/24/EG eller 2003/37/EG och som är försett med ett typgodkännandemärke om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet skall vad avser beskaffenheten anses stämma överens med kraven i denna förordning och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.
Förordning (2004:1362)

3 kap. 1 §

  I detta kapitel avses med
   - etappvis typgodkännande: det förfarande genom vilket det intygas att en fordonstyp som inte är färdigbyggd, eller en fordonstyp som byggs med en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper, uppfyller de tilllämpliga tekniska kraven i direktiv 70/156/EEG eller 2003/37/EG eller i särdirektiv till dessa ramdirektiv,
   - fordonstyp: fordon som inte skiljer sig från varandra i fråga om tillverkare, tillverkarens typbeteckning eller väsentliga konstruktions- eller formgivningsaspekter som chassi eller bottenplatta (gäller uppenbara och grundläggande skillnader) och motor (inre förbränning, el eller hybrid),
   - teknisk tjänst: en organisation som har utsetts för att utföra provning och inspektion för godkännandemyndighetens räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion. Förordning (2004:1362)

3 kap. 3 §

  Förfarandet med EG-typgodkännande tillämpas för fordon av kategori M1 som har en inre förbränningsmotor, för mopeder, motorcyklar och trehjuliga motorcyklar samt för traktorer.
Förordning (2004:1362)

3 kap. 4 §

  I fråga om EG-typgodkännande delas fordon in i kategorier enligt följande:
   1. EG-motorfordon: Ett fordon som är avsett att användas på väg, oavsett om det är färdigbyggt eller inte, och som har minst fyra hjul och är konstruerat för en maximihastighet över 25 kilometer i timmen.
Dock undantas spårbundna fordon, jordbruks- och skogsbrukstraktorer, mopeder, motorcyklar och motorredskap.
   2. Kategori M: EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för persontransport.

Kategori M1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med högst åtta sittplatser utöver förarplatsen.

Kategori M2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som inte överstiger 5 ton.

Kategori M3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för persontransport, med mer än åtta sittplatser utöver förarplatsen och en högsta vikt som överstiger 5 ton.
   3. Kategori N: EG-motorfordon som har minst fyra hjul samt är konstruerade och byggda för godstransport.

Kategori N1: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som inte överstiger 3,5 ton.

Kategori N2: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 12 ton.

Kategori N3: EG-motorfordon som är konstruerade och byggda för godstransport, med en högsta vikt som överstiger 12 ton.

För dragfordon som har utformats för att kopplas samman med en påhängsvagn eller en släpkärra skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara dragfordonets vikt i körklart skick plus den vikt som motsvarar den största statiska vertikala belastning som påhängsvagnen eller släpkärran för över till dragfordonet samt, i tillämpliga fall, den största vikten av dragfordonets egen last.
   4. Kategori O: Släpvagnar (inklusive påhängsvagnar).

Kategori O1: Släpvagnar med en högsta vikt som inte överstiger 0,75 ton.

Kategori O2: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 0,75 ton men inte 3,5 ton.

Kategori O3: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 3,5 ton men inte 10 ton.

Kategori O4: Släpvagnar med en högsta vikt som överstiger 10 ton.

För påhängsvagnar och släpkärror skall den vikt som ligger till grund för klassificeringen vara den statiska vertikala belastning som påhängsvagnens eller släpkärrans axel eller axlar för över till marken då den kopplas till dragfordonet med maximal last.
   5. Traktorer: Jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul eller band, och med motor, som har minst två axlar, som är konstruerade för en maximal hastighet om lägst 6 kilometer i timmen, vars främsta funktion är som dragfordon och som konstruerats särskilt för att dra, skjuta, frakta eller driva viss utbytbar utrustning avsedd att användas inom jord- eller skogsbruk, eller för att dra släpvagnar avsedda att användas inom jord- eller skogsbruk.
En traktor kan utrustas för transport av last i jordbruks- eller skogsbrukssammanhang eller med passagerarsäten.

Kategori T1: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd på den av axlarna som är närmast föraren inte understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 1 000 millimeter.

Kategori T2: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som understiger 40 kilometer i timmen, vars minsta spårvidd understiger 1 150 millimeter, vars vikt i olastat och körklart tillstånd överstiger 600 kilogram och vars markfria gång inte överstiger 600 millimeter. När värdet på traktorns tyngdpunkt i höjdled (mätt från marken), delat med medelvärdet för axlarnas minsta spårvidd, är större än 0,90 begränsas emellertid den konstruktionsmässiga maximihastigheten till 30 kilometer i timmen.

Kategori T3: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen, vars vikt i olastat och körklart tillstånd är högst 600 kilogram.

Kategori T4: Hjultraktorer konstruerade för sådana särskilda ändamål som anges i tillägg 1 i kapitel B i bilaga II till direktiv 2003/37/EG och för en maximal hastighet av 40 kilometer i timmen.

Kategori T5: Hjultraktorer konstruerade för en maximal hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.

Kategori C1: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T1.

Kategori C2: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T2.

Kategori C3: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T3.

Kategori C4: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T4.

Kategori C5: Bandtraktorer konstruerade i enlighet med kategori T5.
   6. Traktorsläpvagnar: Alla sorters släpvagnar för jord- eller skogsbruk, främst avsedda för transport av last och konstruerade för att kopplas samman med en traktor för utnyttjande i jord- och skogsbruk.
Släpvagnar där lasten delvis fraktas av dragfordonet tillhör denna kategori. Med traktorsläp likställs fordon som är kopplade till en traktor och som omfattar ett fast redskap, om förhållandet mellan den totala tekniskt tillåtna vikten och det olastade fordonets vikt är större än eller lika med 3,0 och om fordonet inte är avsett för att behandla material.

Kategori R1: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel inte överstiger 1 500 kilogram.

Kategori R2: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 1 500 kilogram och är mindre än eller lika med 3 500 kilogram.

Kategori R3: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 3 500 kilogram och är mindre än eller lika med 21 000 kilogram.

Kategori R4: Traktorsläpvagnar vars högsta tekniskt tillåtna totalvikt per axel överstiger 21 000 kilogram.

Varje kategori av traktorsläpvagnar är indelad i underkategorierna a och b beroende på vilken maximal hastighet släpvagnen konstruerats för. Underkategori a innebär att traktorsläpvagnen konstruerats för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen. Underkategori b innebär att traktorsläpvagnen konstruerats för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.
   7. Utbytbara dragna maskiner: Utrustning som används inom jord- eller skogsbruk, som är konstruerad för att dras av traktorer och som ändrar traktorernas funktionssätt eller utökar dem med en ny funktion.
Maskinerna kan dessutom omfatta lastplattformar som är konstruerade för att bära de redskap och anordningar som är nödvändiga för arbetsuppgifternas utförande och för tillfällig lagring av material som produceras under arbetet eller är nödvändigt för dess utförande. Med utbytbara dragna maskiner likställs fordon som är kopplade till traktorer och som är avsedda för materialbehandling, om förhållandet mellan den totala tekniskt tillåtna vikten och det olastade fordonets vikt är mindre än 3,0.

Kategori S1: Utbytbara dragna maskiner avsedda för användning inom jord- eller skogsbruk, vars tekniskt tillåtna totalvikt per axel är högst 3 500 kilogram.

Kategori S2: Utbytbara dragna maskiner avsedda för användning inom jord- eller skogsbruk, vars tekniskt tillåtna totalvikt per axel är högre än 3 500 kilogram.

Varje kategori av utbytbara dragna maskiner är indelad i underkategorierna a och b beroende på vilken maximal hastighet maskinen konstruerats för. Underkategori a innebär att maskinen konstruerats för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen.
Underkategori b innebär att maskinen konstruerats för en hastighet som överstiger 40 kilometer i timmen.
   8. Mopeder: Fordon som definieras som mopeder i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
   9. Motorcyklar: Tvåhjuliga sådana fordon som definieras som motorcyklar i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
   10. Trehjuliga motorcyklar: Tre- och fyrhjuliga sådana fordon som definieras som motorcyklar i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner.
Förordning (2004:1362)

3 kap. 5 §

  EG-typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter meddelas för Sveriges del av Transportstyrelsen i fråga om direktiven 70/156/EEG, 2002/24/EG och 2003/37/EG samt särdirektiven till dessa ramdirektiv. Förordning (2008:1108)

3 kap. 6 §

  Har upphävts genom förordning (2004:679)

3 kap. 11 §

  EG-typgodkännande av komponenter eller separata tekniska enheter till EG-motorfordon (kategori M och N) och släpvagnar (kategori O) får meddelas endast om det tillämpliga särdirektivet uttryckligen medger ett sådant godkännande.

I de fall en komponent eller en separat teknisk enhet har avsedd funktion eller uppvisar sina särskilda egenskaper endast i kombination med andra delar av fordonet, och dess överensstämmelse med ett eller flera krav därför kan kontrolleras endast när denna komponent eller separata tekniska enhet fungerar tillsammans med andra delar av fordonet, skall typgodkännandets räckvidd begränsas i enlighet med den kontroll som är möjlig. Förordning (2004:1362)

3 kap. 13 §

  Om en ansökan om EG-typgodkännande beviljas eller avslås eller om ett EG-typgodkännande återkallas skall godkännandemyndigheten utfärda ett typgodkännandeintyg. I det fall en ansökan beviljas skall de begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med anges i intyget.

Godkännandemyndigheten skall lämna en kopia av typgodkännandeintyget till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Förordning (2003:329)

3 kap. 15 §

  Tillverkaren skall förse samtliga fordon som tillverkas i överensstämmelse med en godkänd fordonstyp med ett typgodkännandemärke eller med någon annan märkning enligt ett särdirektiv till ett ramdirektiv. Förordning (2004:1362)

3 kap. 16 §

  En tillverkare som innehar ett EG-typgodkännande för en komponent eller en separat teknisk enhet skall på varje komponent eller enhet, som har tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen, fästa
   1. sitt handelsnamn eller varumärke,
   2. sin typbeteckning,
   3. om så föreskrivs i det tillämpliga särdirektivet, ett typgodkännandemärke eller nummer för typgodkännandet.

I fall som avses i första stycket 3 får dock
   1. tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter till EG-motorfordon (kategori M och N) och släpvagnar (kategori O) avstå från att på angivet sätt fästa handelsnamn eller varumärke och typbeteckning, och
   2. tillverkare av komponenter eller separata tekniska enheter till mopeder, motorcyklar eller trehjuliga motorcyklar avstå från att utfärda ett sådant intyg som avses i 14 § andra stycket. Förordning (2004:1362)

3 kap. 20 §

  Om godkännandemyndigheten finner att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter med intyg om överensstämmelse eller typgodkännandemärke inte längre stämmer överens med den typ som har godkänts, ska myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Godkännandemyndigheten prövar frågor om återkallelse av EG- typgodkännanden i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574). Förordning (2008:1108)

4 kap. 2 §

  Frågor om ECE-typgodkännande prövas av Transportstyrelsen efter ansökan av tillverkaren. Förordning (2008:1108)

4 kap. 3 §

  Innan Transportstyrelsen meddelar ett ECE-typgodkännande skall styrelsen kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade system, komponenter eller separata tekniska enheter stämmer överens med den godkända typen. Förordning (2008:1108)

4 kap. 4 §

  Om Transportstyrelsen beviljar ett ECE-typgodkännande skall styrelsen i beslutet meddela tillverkaren tillstånd att på varje system, komponent eller separat teknisk enhet som tillverkas av denne och som stämmer överens med den godkända typen fästa ett sådant märke som avses i det tillämpliga reglementet.

En tillverkare som innehar ett ECE-typgodkännande skall förse samtliga system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen med sådan märkning som avses i första stycket.
Förordning (2008:1108)

4 kap. 5 §

  Om Transportstyrelsen finner att system, komponenter eller separata tekniska enheter som är försedda med föreskriven märkning inte längre stämmer överens med den typ som har godkänts, ska styrelsen vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade system, komponenter eller separata tekniska enheter på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Transportstyrelsen prövar frågor om återkallelse av ECE- typgodkännanden i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574). Förordning (2008:1108)

4 kap. 6 §

  Sådana reglementen som avses i 1 § skall hållas tillgängliga hos Transportstyrelsen. Förordning (2008:1108)

4 kap. 7 §

  Transportstyrelsen skall lämna en kopia av ett beslut om ECE-typgodkännande till var och en av godkännandemyndigheterna i de andra länder som har anslutit sig till den överenskommelse som avses i 1 §. Förordning (2008:1108)

5 kap. 1 §

  Ett nationellt typgodkännande skall meddelas för en typ av motordrivna fordon och släpfordon, dock inte moped klass II och terrängskoter, som uppfyller föreskrivna krav i fråga om fordons beskaffenhet och utrustning samt de krav som avses i 7 §. Ett typgodkännande får meddelas på grundval av provning som avses i 5-7 §§. Bestämmelserna i detta kapitel gäller på motsvarande sätt i den utsträckning som Transportstyrelsen föreskriver det i fråga om system, komponenter och separata tekniska enheter. Förordning (2008:1108)

5 kap. 2 §

  Frågor om nationellt typgodkännande prövas av Transportstyrelsen efter ansökan av tillverkaren.
Förordning (2008:1108)

5 kap. 3 §

  Om en ansökan om nationellt typgodkännande beviljas skall Transportstyrelsen utfärda ett nationellt typgodkännandeintyg.
De begränsningar och krav som typgodkännandet har förenats med skall anges i intyget.

I beslutet om nationellt typgodkännande skall Transportstyrelsen ange vem som har rätt att teckna tillverkarens firma på typintyg för fordon av ifrågavarande typ. Förordning (2008:1108)

5 kap. 4 §

  Innan Transportstyrelsen beviljar ett nationellt typgodkännande skall styrelsen kontrollera att det hos tillverkaren finns tillfredsställande rutiner och metoder som säkerställer en effektiv kontroll av att serietillverkade fordon stämmer överens med den godkända typen. Förordning (2008:1108)

5 kap. 7 §

  Vid provningen skall besiktningsorganet även kontrollera om fordonet uppfyller tillämpliga krav i
   1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt avser andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, lätta terrängvagnar samt bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton,
   2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
   3. förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, och
   4. förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar. Förordning (2003:209)

5 kap. 8 §

  Den som innehar ett nationellt typgodkännande får för ett nytt fordon utfärda intyg om att fordonet överensstämmer med en typ av fordon som har godkänts (typintyg).

Typintyg får dock inte utfärdas för
   1. ett fordon som tidigare har tagits upp i typintyg eller godkänts vid en registreringsbesiktning, eller
   2. ett fordon som, på grund av att nya eller ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning har trätt i kraft efter det att ett nationellt typgodkännande meddelats, inte skulle kunna godkännas vid en registreringsbesiktning.

Ett typintyg som utfärdats innan ändrade bestämmelser om fordonets beskaffenhet eller utrustning trätt i kraft är efter ikraftträdandet inte längre giltigt. Transportstyrelsen får dock efter ansökan från den som har utfärdat typintyget medge att intyget skall vara giltigt under ytterligare högst tolv månader. Förordning (2008:1108)

5 kap. 10 §

  Transportstyrelsen skall se till att fortlöpande kontroll sker av att serietillverkade fordon stämmer överens med den typ som styrelsen har godkänt. Förordning (2008:1108)

5 kap. 11 §

  Om Transportstyrelsen finner att fordon som typintyg utfärdats för inte längre stämmer överens med den typ som har godkänts, ska styrelsen vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att serietillverkade fordon på nytt tillverkas i överensstämmelse med den godkända typen.

Transportstyrelsen prövar frågor om återkallelse av nationellt typgodkännande i fall som avses i 2 kap. 5 § fordonslagen (2002:574). Förordning (2008:1108)

6 kap. 2 §

  Ett fordon ska vara registrerat innan det registreringsbesiktigas. Detta gäller dock inte fordon som registreras efter anmälan enligt 6 kap. 4 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Sådant fordon ska ha godkänts vid en ursprungskontroll enligt 6 kap. 5 och 6 §§ samma förordning innan det registreringsbesiktigas.
Förordning (2007:746)

6 kap. 3 §

  Om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får Transportstyrelsen förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta fordonet genomgå en registreringsbesiktning.

I fråga om fordon som har tagits i bruk inträder körförbud om föreläggandet inte följs. Förordning (2008:1108)

6 kap. 4 §

  Transportstyrelsen får förelägga fordonsägaren att inom viss tid låta ett fordon, för vilket styrelsen har meddelat ett tidsbegränsat undantag från gällande föreskrifter om fordons beskaffenhet och utrustning, genomgå en registreringsbesiktning.

Om föreläggandet inte följs inträder körförbud för fordonet.
Förordning (2008:1108)

6 kap. 6 §

  I fråga om nya personbilar, motorcyklar, mopeder klass I och traktorer, som stämmer överens med ett EG- typgodkännandeintyg, ska besiktningen omfatta endast vad som anges i 2 kap. 6 § 1 och 3 fordonslagen (2002:574).
Förordning (2007:746)

6 kap. 7 §

  I fråga om fordon som avses i 6 kap. 4 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får registreringsbesiktningen, utan att slutlig prövning sker, begränsas till vad som anges i 2 kap. 6 § 1 fordonslagen (2002:574). Förordning (2007:746)

6 kap. 8 §

  Ett fordon som inte är EG-typgodkänt får godkännas endast om det uppfyller tillämpliga krav i
   1. förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon såvitt gäller andra fordon än mopeder klass I, motorcyklar, personbilar, lätta lastbilar, bussar och släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton, terrängskotrar och lätta terrängvagnar,
   2. förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
   3. förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening, och
   4. förordningen (2003:208) om förbud mot vissa metaller i bilar. Förordning (2003:209)

6 kap. 13 §

  Om ett fordon som är taget i bruk underkänns vid registreringsbesiktningen skall besiktningsorganet, om körförbud inte meddelas enligt 12 §, förelägga fordonsägaren att inom en månad låta fordonet registreringsbesiktigas igen.
Transportstyrelsen får föreskriva om kortare inställelsetid i fall då ett fordon, utan att däremellan ha godkänts, har underkänts vid registreringsbesiktning mer än en gång.

Om fordonet inte har registreringsbesiktigats inom förelagd tid inträder körförbud för det. Förordning (2008:1108)

8 kap. 1 §

  Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs för att
   1. en buss, en lastbil, ett släpfordon eller ett terrängmotorfordon skall få användas i yrkesmässig trafik för personbefordran,
   2. en personbil skall få användas vid övningskörning i trafikskola,
   3. ett fordon som har kopplats till något annat motordrivet fordon än ett terrängmotorfordon skall få användas för personbefordran,
   4. en bil skall få registreras som utryckningsfordon enligt 6 kap. 9 § 1 förordningen (2001:650) om vägtrafikregister,
   5. ett fordon med en släpvagn, vilken är förbunden med dragfordonet genom den gemensamma lasten, skall få framföras med en hastighet av 50 kilometer i timmen enligt 4 kap. 20 § andra stycket 3 trafikförordningen (1998:1276).
Förordning (2006:22)

8 kap. 2 §

  Trots bestämmelsen i 1 § 3 får ett fordon som inte godkänts vid en lämplighetsbesiktning användas tillfälligt vid räddningstjänst av en statlig brandkår eller av kommunal organisation för räddningstjänst. Ett fordon som har kopplats till en traktor får också användas för kortaste färd till eller från en arbetsplats eller mellan en gårds ägor eller för liknande ändamål. Förordning (2003:817)

8 kap. 7 §

  Den som inställer ett fordon till lämplighetsbesiktning skall lämna de uppgifter om fordonet som behövs för besiktningen. På begäran skall han eller hon styrka uppgifterna. Förordning (2006:22)

9 kap. 5 §

  Bildragna släpvagnar med en totalvikt av högst 3,5 ton och motorcyklar skall kontrollbesiktigas
   - första gången senast fyra år efter den månad då fordonet första gången togs i bruk, och
   - därefter senast två år efter den månad då föregående fullständiga kontrollbesiktning utfördes.
Förordning (2003:1053)

9 kap. 10 §

  Transportstyrelsen får, om det finns anledning att anta att ett motordrivet fordon eller ett släpfordon är bristfälligt, förelägga ägaren att inom en viss tid låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning. Om fordonet inte har genomgått en besiktning inom föreskriven tid inträder körförbud för det. I fråga om sådant förbud gäller 18 § första stycket första meningen och andra stycket på motsvarande sätt.
Förordning (2008:1108)

9 kap. 11 §

  Ett fordon ska godkännas om det
   1. är i trafiksäkert skick,
   2. uppfyller kraven enligt
      a) förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
      b) förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening,
      c) förordningen (2007:846) om fluorerade växthusgaser och ozonnedbrytande ämnen, och
      d) föreskrifter som har utfärdats med stöd av dessa förordningar, och
   3. även i övrigt är godtagbart från miljösynpunkt.

Fordonet ska godkännas även om det har brister som är av endast ringa betydelse. Förordning (2007:851)

9 kap. 16 §

  Transportstyrelsen prövar om sådana intyg som avses i 14 och 15 §§ skall godtas. Om intyget godtas anses fordonet godkänt. Förordning (2008:1108)

9 kap. 18 §

  Ett körförbud enligt 12 eller 13 § gäller till dess en kontrollbesiktning har genomförts. Ett körförbud enligt 14 § andra stycket gäller till dess en kontrollbesiktning har genomförts eller ett intyg efter provning vid en ackrediterad verkstad har godtagits enligt 16 §. En provning vid en verkstad måste dock göras inom en månad från det att förbudet inträdde och inom två månader efter en fullständig kontrollbesiktning.
Ett körförbud enligt 17 § gäller till dess en registreringsbesiktning har genomförts.

Trots att körförbud gäller får fordonet användas för färd kortaste lämpliga väg till ett besiktningsorgan för besiktning.
I fråga om andra körförbud än enligt 13 § får fordonet också användas för färd kortaste lämpliga väg till en reparationsverkstad för reparation. Detsamma gäller för en olastad släpvagn, som har meddelats körförbud enligt 13 § på grund av bristfällighet i bromssystemet, om den framförs med en hastighet av högst 30 kilometer i timmen.
Förordning (2003:329)

10 kap. 5 §

  Om fordonet vid en flygande inspektion har andra brister än som avses i 2-4 §§, skall fordonsägaren avhjälpa dem och förrättningsmannen förelägga denne att inom en viss tid
   1. låta fordonet genomgå en kontrollbesiktning,
   2. låta reparera och prova fordonet hos en ackrediterad verkstad eller för ett besiktningsorgan visa att bristerna har avhjälpts, eller
   3. när det gäller ett fordon som inte är registreringspliktigt enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister, genom ett intyg eller på något annat tillförlitligt sätt styrka för en polismyndighet att bristerna har avhjälpts.

Om ett föreläggande enligt första stycket inte har följts inträder körförbud för fordonet.

Vid provning och reparation hos en ackrediterad verkstad gäller i fråga om intyg vad som sägs i 9 kap. 14 § tredje stycket och 16 §. Förordning (2004:679)

10 kap. 7 §

  En buss, en tung lastbil eller ett släpfordon med en totalvikt över 3,5 ton, som stoppas för en flygande inspektion, skall inte kontrolleras om fordonets förare kan visa att fordonet under de senaste tre månaderna har genomgått
   1. en fullständig kontrollbesiktning,
   2. en flygande inspektion, eller
   3. en obligatorisk trafiksäkerhetsprovning i enlighet med rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/20034, i något annat land.

Vad som sägs i första stycket gäller dock inte
   1. om fordonet är uppenbart bristfälligt,
   2. om kontrollen avser annan utrustning än den som kontrollerades vid den tidigare flygande inspektionen, eller
   3. kontroll av att enkla brister har avhjälpts.
Förordning (2004:28)

10 kap. 10 §

  Om ett förbud eller föreläggande utfärdas skall fordonsägaren underrättas om han eller hon inte är närvarande vid den flygande inspektionen. I fråga om fordon som är registrerade i vägtrafikregistret skall Transportstyrelsen underrätta fordonsägaren. I fråga om andra fordon skall förrättningsmannen göra det. Förordning (2008:1108)

11 kap. 5 §

  Till penningböter döms ägaren av ett fordon om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat krävas av honom eller henne för att hindra att fordonet används i strid mot
   1. körförbud,
   2. bestämmelserna om fordons beskaffenhet och utrustning i
      a) 2 kap. 1 §,
      b) föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning,
   3. bestämmelserna om mopedbesiktning i 7 kap. 1 eller 3 §, eller
   4. bestämmelserna om lämplighetsbesiktning i 8 kap. 1 § 1-3.

I de fall som avses i första stycket döms även föraren till penningböter, om denne har känt till hindret för att använda fordonet på det sätt som har skett. Förordning (2003:329)

11 kap. 8 §

  Bestämmelserna i denna förordning eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen om ansvar för ägare eller användare av fordon tillämpas i fråga om ett fordon som ägs eller används av staten eller en kommun på förarens närmaste förman. Om denne har gjort vad som skäligen har kunnat krävas av honom eller henne för att förebygga en förseelse och sker ändå en sådan på grund av en överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller användare på den överordnade.

I fråga om ett fordon som ägs eller används av ett oskiftat dödsbo eller ett konkursbo tillämpas de bestämmelser om ansvar som avses i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om ett fordon som ägs eller används av ett bolag, en förening, en stiftelse eller någon annan juridisk person tillämpas de bestämmelser om ansvar som avses i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda den juridiska personen eller på den som Transportstyrelsen på begäran har godtagit som ansvarig företrädare för denne.
Förordning (2008:1108)

11 kap. 11 §

  Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter
   1. om fordons beskaffenhet och utrustning,
   2. om omfattningen av den kontroll som avses i denna förordning,
   3. om omfattningen av den kontroll av polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574),
   4. om den tekniska kompetensen och utrustningen samt kvalitetssäkringen hos besiktningsorganen, och
   5. i övrigt för verkställigheten av fordonslagen och av denna förordning.

Styrelsen får vidare föreskriva att vissa fordonsdelar eller fordonstillbehör får användas endast om de är märkta enligt styrelsens föreskrifter eller är av en typ som har godkänts av styrelsen eller någon annan myndighet. Förordning (2008:1108)

11 kap. 12 §

  Föreskrifter som avses i 11 § meddelas efter samråd med
   1. Arbetsmiljöverket i frågor som avser utrymmen för den som färdas i lastbilar, traktorer eller motorredskap,
   2. Försvarsmakten i frågor som avser fordon som brukas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt,
   3. Rikspolisstyrelsen i frågor som avser flygande inspektion och sådan kontroll genom polisman som avses i 2 kap. 11 § fordonslagen (2002:574), och
   4. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i frågor som avser fordon som används av den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning eller höjd beredskap enligt vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap. Förordning (2008:1108)

11 kap. 13 §

  Transportstyrelsen får ingå en sådan internationell överenskommelse som enbart berör styrelsens föreskrifter.
Förordning (2008:1108)

11 kap. 14 §

  Transportstyrelsen skall fullgöra de uppgifter som ankommer på Sverige enligt artikel 6 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/30/EG av den 6 juni 2000 om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i gemenskapen, ändrat genom kommissionens direktiv 2003/26/EG4, samt fullgöra den rapporteringsskyldighet och de uppgifter som ankommer på den behöriga myndigheten enligt artikel 7.2 i direktivet. Förordning (2008:1108)

11 kap. 15 §

  Socialstyrelsen får efter samråd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om sjukvårdsutrustning i utryckningsfordon för transport av sjuka eller skadade. Förordning (2008:1108)

11 kap. 16 §

  Transportstyrelsen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna förordning för
   1. ett visst fordon,
   2. en viss fordonstyp,
   3. en viss grupp eller en viss kategori av fordon.

Undantag får föreskrivas eller medges om det behövs med hänsyn till fordonets eller fordonens konstruktion eller användning eller är motiverat av något annat särskilt skäl samt om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och inte medför någon väsentlig störning för omgivningen eller någon annan avsevärd olägenhet. Undantag får förenas med villkor.
Förordning (2008:1108)

11 kap. 17 §

  Transportstyrelsen skall som godkännandemyndighet enligt 3 och 4 kap. fullgöra de uppgifter som Sverige ansvarar för enligt tillämpliga direktiv, avtal om ömsesidigt erkännande och reglementen samt får meddela föreskrifter för verkställigheten av direktiven och avtalen.

I fråga om utseende och anmälan av provningsorgan gäller dock följande.
   1. Ett provningsorgan (teknisk tjänst) enligt 3 kap. skall utses och anmälas enligt de bestämmelser i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll som gäller ett organ som skall anmälas enligt 3 § samma lag.
   2. Ett provningsorgan enligt 4 kap. skall utses och anmälas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.
Förordning (2008:1108)

11 kap. 18 §

  I förordningen (2001:652) om avgifter inom vägtrafikområdet finns bestämmelser om avgifter för förrättningar eller åtgärder som regleras i denna förordning och som utförs av Transportstyrelsen eller av en förrättningsman som har förordnats av styrelsen.

I förordningen (2001:17) om förrättningsavgifter för vissa besiktningsorgan på fordonsområdet finns bestämmelser om fastställande av avgifter i besiktningsverksamheten.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll får efter samråd med Ekonomistyrningsverket meddela föreskrifter om de avgifter för tillsyn som avses i 4 kap. 9 § fordonslagen (2002:574). Förordning (2008:1108)