Åklagarförordning (2004:1265)

22 av 28 paragrafer (79 %) har ändrats i Åklagarförordning (2004:1265) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2015:746). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-08-23


1 §

  I åklagarväsendet ingår Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

Grundläggande bestämmelser om vilka som är allmänna åklagare och om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (2007:971) med instruktion för Åklagarmyndigheten och i förordningen (2007:972) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Förordning (2007:973)

1 a §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

1 b §

  Åklagarmyndigheten får, efter samråd med Ekobrottsmyndigheten, meddela de föreskrifter som behövs för att uppnå samordning, effektivitet, enhetlighet och följdriktighet i åklagarverksamheten.

Åklagarmyndigheten ska när den meddelar föreskrifter utgå från att Ekobrottsmyndigheten är en självständig myndighet under regeringen. Förordning (2007:973)

2 §

  Riksåklagaren ansvarar för att Åklagarmyndigheten meddelar de föreskrifter, allmänna råd och övriga riktlinjer och anvisningar som behövs för att uppnå enhetlighet och följdriktighet vid åklagarnas rättstillämpning.
Förordning (2015:746)

3 §

  Bestämmelser om riksåklagarens och vice riksåklagarens uppgifter som åklagare finns i rättegångsbalken.

Riksåklagaren utför åklagaruppgifter i mål som hör under allmänt åtal, dock inte i mål om brott som i tjänsten begåtts av statsråd, justitieråd, justitieombudsman, justitiekanslern eller den som utövar riksåklagarens tjänst.
Förordning (2010:1808)

4 §

  Riksåklagaren får förordna biträdande åklagare vid riksåklagarens kansli. Dessa åklagare får i den omfattning som riksåklagaren bestämmer utföra de åklagaruppgifter som riksåklagaren får utföra. De får dock inte väcka eller fullfölja åtal i Högsta domstolen. Biträdande åklagare får heller inte fatta beslut på riksåklagarens vägnar i ärenden som är av principiellt intresse eller av större vikt eller som av någon annan anledning bör avgöras av riksåklagaren.
Förordning (2007:973)

5 §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

6 §

  Åklagare inom åklagarväsendet får utföra åklagaruppgifter i hela landet. Förordning (2007:973)

9 §

  Ny beteckning 11 a § genom förordning (2008:973)

10 §

  Endast allmänna åklagare får besluta
   1. om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse, och
   2. att inte inleda eller lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken. Förordning (2012:168)

11 §

  Endast riksåklagaren, vice riksåklagaren, överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får
   1. utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan, och
   2. handlägga frågor om ansvar för brott enligt förordningen (2014:1106) om handläggningen av ärenden om brott av anställda inom polisen och vissa andra befattningshavare.

I fall som avses i första stycket 2 får dock andra åklagare vidta sådana åtgärder som inte utan fara kan skjutas upp.
Förordning (2014:1166)

11 a §

  Överåklagare och chefsåklagare, som är kammarchef, får förordna arbetstagare som inte är åklagare, men som har tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar
   1. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som krävs i ärenden som rör straffvarning och åtalsunderlåtelse,
   2. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,
   3. fullgöra åklagares eller myndighetens underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser enligt
      a) 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
      b) 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och
      c) 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål,
   4. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
   5. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som avses i 1 § lagen (1990:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m.,
   6. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och
   7. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av åklagare. Förordning (2015:90)

12 §

  En allmän åklagare är skyldig att ta emot uppdrag att väcka och utföra åtal som beslutas av justitiekanslern eller en justitieombudsman samt i övrigt lämna den hjälp som de begär.
Förordning (2007:973)

13 §

  Åklagarmyndigheten delar, efter samråd med Ekobrottsmyndigheten, in myndigheternas åklagare för jour- och beredskapstjänstgöring.

Assistentåklagare får inte delas in för sådan tjänstgöring.
Förordning (2007:973)

14 §

  Har upphävts genom förordning (2007:973)

15 §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

17 §

  Den som har avlagt juristexamen enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) eller motsvarande äldre examen och förvärvat notariemeritering får antas som åklagaraspirant.

Med svensk juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning är mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov.
Förordning (2007:387)

18 §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

21 §

  Åklagarmyndigheten får medge undantag från de behörighetskrav som gäller för chefsåklagare, vice chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom i fråga om kraven på juristexamen eller motsvarande äldre examen och notariemeritering. Förordning (2007:387)

22 §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

23 §

  Har upphävts genom förordning (2015:746)

25 §

  Har upphävts genom förordning (2007:973)