3 §
Träder i kraft 2019-12-14
En kontrollmyndighets kostnader för offentlig kontroll av livsmedel och ekologisk produktion ska täckas av en årlig avgift. Detta gäller dock inte kostnader för
1. offentlig kontroll av livsmedelsföretag i primärproduktionen av livsmedel eller en kontrollmyndighets kostnader för sådan kontroll av en livsmedelsanläggning som får utföras enligt 25 a §
livsmedelsförordningen (2006:813), och
2. sådan offentlig kontroll som avses i 11-11 b §§.
Förordning (2019:708)
3 a §
Träder i kraft 2019-12-14
Trots vad som anges i 3 § får kostnader för offentlig kontroll av styckningsanläggningar täckas dels av en årlig avgift, dels av en bemanningsavgift som tas ut med stöd av
18 §. För offentlig kontroll av slakterier och vilthanteringsanläggningar får, i stället för det som sägs i
3 §, en bemanningsavgift tas ut med stöd av 18 §.
Förordning (2019:708)
4 §
Avgiften ska betalas av de livsmedelsföretagare och aktörer inom ekologisk produktion vilkas verksamhet är föremål för kontroll. Avgiften ska även betalas av den som bedriver verksamhet i en anläggning för tillverkning av snus eller tuggtobak eller i en anläggning för dricksvattenförsörjning. Förordning (2013:1060)
7 §
Träder i kraft 2019-12-14
I 12-12 b §§ finns bestämmelser om hur den årliga avgiften ska beräknas. Förordning (2019:708)
8 §
Upphör att gälla 2019-12-14 genom förordning (2019:708)9 §
Den årliga avgiften ska betalas med helt avgiftsbelopp från och med det kalenderår då verksamheten påbörjas.
Avgiften ska därefter betalas med helt avgiftsbelopp för varje påbörjat kalenderår.
Den som enligt 13 § ska betala en avgift för godkännande av en anläggning, ska dock betala den årliga avgiften från och med kalenderåret efter det att verksamheten påbörjats.
Förordning (2009:922)
11 §
Träder i kraft 2019-12-14
En kontrollmyndighet får ta ut avgift för kostnader för offentlig kontroll som utförs efter klagomål och som är nödvändig för att undersöka den påstådda bristen. Den begränsning av avgiftsskyldigheten som framgår av artikel 83.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001,
(EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU)
2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr
1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG,
2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG,
90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) ska även tillämpas vid offentlig kontroll av anläggningar för dricksvattenförsörjning och för tillverkning av snus eller tuggtobak. Förordning (2019:708)
11 a §
Träder i kraft 2019-12-14
I artikel 79.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om att avgift i vissa fall ska tas ut för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad och som blivit nödvändig efter det att bristande efterlevnad påvisats. Artikel 79.2 c ska även tillämpas vid sådan offentlig kontroll av
1. ekologisk produktion och skyddade beteckningar, och
2. anläggningar för dricksvattenförsörjning och för tillverkning av snus eller tuggtobak.
Förordning (2019:708)
11 b §
Träder i kraft 2019-12-14
Bestämmelserna i 11 och 11 a §§ ska även tillämpas vid offentlig kontroll på grund av bristande efterlevnad av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr
1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, i de delar förordningen kompletterar livsmedels-lagen (2006:804). Förordning (2019:708)12 §
Träder i kraft 2019-12-14
Årlig avgift, avgift för offentlig kontroll efter klagomål och avgift för offentlig kontroll som ursprungligen inte var planerad ska beräknas på grundval av den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 78.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.
I artiklarna 81 och 82 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 finns bestämmelser om hur avgiften för verksamheter som omfattas av artiklarna 79.1 a och 79.2 i samma förordning ska beräknas.
Förordning (2019:708)12 a §
Träder i kraft 2019-12-14
Kontrollmyndigheten får, under de förutsättningar som anges i artikel 79.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att minska beloppet för avgiften.
Kontrollmyndigheten får även, i det fall som anges i artikel 79.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/625, besluta att en avgift i det enskilda fallet inte ska tas ut om beloppet är så lågt att ett uttag skulle vara oekonomiskt med hänsyn till kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgiften.
Andra stycket ska även tillämpas vid beslut om avgift för offentlig kontroll av ekologisk produktion och skyddade beteckningar.
Förordning (2019:708)12 b §
Träder i kraft 2019-12-14
Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som ska tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas, om inte annat anges i andra stycket.
Statens jordbruksverk får meddela ytterligare föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas när det gäller den kontroll som utförs av ekologisk produktion i fråga om produktion och hantering av jordbruks- och vattenbruksprodukter som inte är livsmedel.
Förordning (2019:708)13 §
Den som hos en behörig myndighet ansöker om godkännande, eller anmäler registrering, av en anläggning för att driva livsmedelsverksamhet eller för att tillverka snus och tuggtobak eller för dricksvattenförsörjning ska betala en avgift för myndighetens prövning av frågan om godkännande eller registrering. Detta gäller dock inte primärproducenter av livsmedel.
Av bestämmelsen i första stycket följer att en kommun är skyldig att ta ut en avgift för att täcka kostnaderna för kommunens prövning eller registrering.
Förordning (2013:679)
15 §
Träder i kraft 2019-12-14
Avgiften ska beräknas på grundval av den allmänna principen om tillräckliga finansiella resurser i artikel 78.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625.
Förordning (2019:708)15 a §
Träder i kraft 2019-12-14
Kontrollmyndigheten får, under de förutsättningar som anges i artikel 79.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625, besluta att minska beloppet för avgiften.
Kontrollmyndigheten får även, i det fall som anges i artikel 79.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
2017/625, besluta att en avgift i det enskilda fallet inte ska tas ut om beloppet är så lågt att ett uttag skulle vara oekonomiskt med hänsyn till kostnaderna för uttaget och de totala förväntade inkomsterna från avgiften.
Förordning (2019:708)19 §
Den som ansöker hos den behöriga myndigheten om registrering av en skyddad beteckning, ändring av en produktspecifikation eller avregistrering ska betala en avgift för myndighetens handläggning. Avgiften ska betalas med ett belopp som bestäms av myndigheten.
Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig myndighet ska beräknas.
Förordning (2009:1465)20 §
Behörig myndighet ska ta ut avgifter för kostnader för kontroll av att produktspecifikationen följs innan en produkt släpps ut på marknaden och för uppföljande kontroll hos producenter av vin.
Om kontrollmyndigheten är en kommun, ska avgiften fastställas av den kommunala nämnd som utför kontrollen på grundval av en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.
Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur en avgift som tas ut av en statlig kontrollmyndighet ska beräknas.
Förordning (2009:1465)21 §
Livsmedelsverket får, inom sitt ansvarsområde, meddela föreskrifter om skyldighet att betala ytterligare avgifter för kontroll eller prövning och om hur sådana avgifter ska beräknas.
Om Livsmedelsverkets föreskrifter enligt första stycket innefattar en avgift för en kommuns kontroll eller prövning är kommunen skyldig att ta ut avgiften enligt en taxa som kommunfullmäktige bestämmer.
Jordbruksverket får, inom sitt ansvarsområde, meddela föreskrifter om skyldighet att betala ytterligare avgifter för kontroll eller prövning och om hur sådana avgifter ska beräknas.
Förordning (2017:1178)
22 §
Livsmedelsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.
Förordning (2009:1465)