Livsmedelsförordning (2006:813)

41 av 62 paragrafer (66 %) har ändrats i livsmedelsförordning (2006:813) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2019:154). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-18


5 §

  Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa får Livsmedelsverket meddela föreskrifter eller i det enskilda fallet fatta beslut om
   1. förbud eller villkor för handhavande, införsel till landet eller utsläppande på marknaden av livsmedel, och
   2. förbud mot återutförsel av livsmedel som förvaras på en gränskontrollstation eller ett tullager eller i en frizon.
Förordning (2016:301)

6 §

  Om det behövs för att skydda människors liv eller hälsa eller annars för att tillgodose konsumentintresset, får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om livsmedels beskaffenhet och beteckning eller om användning av vara, ämne eller utrustning vid handhavande av livsmedel eller tillsammans med livsmedel. Förordning (2011:875)

6 a §

  Om det behövs för att trygga kvaliteten hos material eller produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, får Livsmedelsverket meddela föreskrifter om import av sådana varor. Förordning (2011:875)

6 b §

  Har upphävts genom förordning (2018:1542)

9 §

  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om skyldighet för den som ska syssla med livsmedelsverksamhet att genom läkarintyg visa att han eller hon är fri från sjukdom eller smitta som genom livsmedel kan överföras på människor.

Läkarintyget ska utfärdas enligt formulär som Livsmedelsverket fastställer efter samråd med Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen.
Förordning (2015:161)

10 §

  Livsmedelsverket får efter samråd med Folkhälsomyndigheten meddela föreskrifter om skyldighet för den som är sysselsatt med livsmedelsverksamhet att genomgå läkarundersökning eller annan hälsokontroll.

Livsmedelsföretagaren ska besluta om och bekosta hälsokontrollen. Förordning (2015:161)

11 §

  Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om personalhygien. Om föreskrifterna avser hälsokontroll av personal, ska verket samråda med Folkhälsomyndigheten.
Förordning (2015:161)

15 §

  Livsmedelsverket, länsstyrelsen, försvarsinspektören för hälsa och miljö och en sådan kommunal nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet ska föra uppdaterade förteckningar över de godkända och registrerade anläggningar som respektive myndighet kontrollerar. Myndigheterna ska även i övrigt utföra de uppgifter i fråga om sådana anläggningar som föreskrivs i artikel 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd. Förordning (2017:796)

17 a §

  Om en myndighet begär att sökanden i ett ärende om tillstånd eller godkännande ska ge in certifikat, intyg eller andra liknande dokument som visar att ett visst krav är uppfyllt, ska myndigheten godta motsvarande dokument från en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Myndigheten får dock begära en icke-auktoriserad översättning av dokumentet till svenska. Förordning (2009:1266)

17 b §

  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om den tid inom vilken en myndighet ska fatta beslut i ärenden om godkännande eller tillstånd. Förordning (2009:1266)

19 §

  Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1379/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1184/2006 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 104/2000. Förordning (2014:1429)

20 §

  Har upphävts genom förordning (2014:1429)

20 a §

  Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artiklarna 6?9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG. När det gäller ansökningar om gränsvärden för sådana växtskyddsmedel där det verksamma ämne som ingår ännu inte är godkänt på gemenskapsnivå, ska uppgifterna utföras efter samråd med Kemikalieinspektionen.

Livsmedelsverket är även nationell myndighet och kontaktpunkt enligt artikel 38 i samma förordning. Förordning (2009:1266)

20 b §

  Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EU) nr 284/2011 av den 22 mars 2011 om fastställande av särskilda villkor och närmare förfaranden för import av köksredskap i plast av polyamid och melamin vilka har sitt ursprung i eller har avsänts från Folkrepubliken Kina och den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina. Förordning (2011:875)

21 §

  Livsmedelsverket skall samråda med Statens jordbruksverk innan tillstånd till avlivning eller slakt ges enligt kapitel VI, avsnitt II eller punkten 3, avsnitt III i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004.
Förordning (2007:490)

21 a §

  Livsmedelsverket får medge undantag i enlighet med artikel 8.2 i kommissionens förordning (EG) nr 589/2008 av den 23 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för ägg. Förordning (2016:386)

22 a §

  Statens veterinärmedicinska anstalt ska utföra den uppgift som en medlemsstat har enligt artikel 3.4 i kommissionens förordning (EG) nr 2075/2005 av den 5 december 2005 om fastställande av särskilda bestämmelser för offentlig kontroll av trikiner i kött, nämligen att årligen lägga fram en rapport till kommissionen innehållande den information som avses i kapitel II i bilaga IV till den förordningen.
Förordning (2014:441)

23 §

  Om inget annat följer av andra och tredje styckena är följande myndigheter behöriga att pröva frågor om godkännande av livsmedelsanläggningar eller att registrera livsmedelsanläggningar.

Typ av livsmedelsanläggning        Prövningsmyndighet
1. Anläggningar som ska godkännas enligt artikel 4 i förordning
(EG) nr 853/2004            Livsmedelsverket
2. Livsmedelsanläggningar i järnvägsvagnar, luftfartyg och fabriksfartyg samt kyltankbåtar
för fisk                Livsmedelsverket
3. Tillverkningsanläggningar för spritdrycker, vin, aromatiserade viner, aromatiserade drycker baserade på vin och aromatiserade
drinkar baserade på vinprodukter    Livsmedelsverket
4. Livsmedelsanläggningar som drivs av det detaljhandelsbolag som avses i 5 kap. 2 §
alkohollagen (2010:1622)        Livsmedelsverket
5. Anläggningar för behandling av livsmedel med joniserande
strålning                Livsmedelsverket
6. Skeppshandelslager, tullager och anläggningar inom frizon i vilka det förvaras livsmedel som från veterinärsynpunkt inte
är godkända för fri omsättning        Livsmedelsverket
7. Anläggningar för
dricksvattenförsörjning            En kommunal nämnd 
                    som avses i 
                    livsmedelslagen 
                    (2006:804)
8. Anläggningar för tillverkning
av snus och tuggtobak            En kommunal nämnd 
                    som avses i 
                    livsmedelslagen 
                    (2006:804)
9. Primärproducenter av livsmedel    Länsstyrelsen
10. Alla livsmedelsanläggningar inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk som drivs
av eller för respektive myndighet    Försvarsinspektören 
                    för hälsa och miljö
11. Andra livsmedelsanläggningar, inklusive anläggningar för tillverkning av tillsatser,
aromer och processhjälpmedel        En kommunal nämnd 
                    som avses i 
                    livsmedelslagen 
                    (2006:804)
Om kontrollen av verksamheten i en anläggning flyttas över från en kommunal nämnd till Livsmedelsverket med stöd av 15 eller 17 § livsmedelslagen (2006:804), ska verket i fortsättningen pröva frågor om godkännande av anläggningen eller registrera anläggningen.

Om kontrollen av verksamheten i en anläggning flyttas över från Livsmedelsverket till en kommunal nämnd med stöd av 16 § livsmedelslagen, ska denna nämnd i fortsättningen pröva frågor om godkännande av anläggningen eller registrera anläggningen. Förordning (2017:796)

24 §

  Den myndighet som prövar godkännande av en anläggning prövar även frågor om återkallande eller tillfälligt upphävande av godkännande i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
Förordning (2014:441)

25 §

  Behörig myndighet att utöva offentlig kontroll är den myndighet som prövar frågan om godkännande av en anläggning eller som registrerar en anläggning, om inget annat följer av 25 a eller 26 § eller förordningen (2006:812) om offentlig kontroll av livsmedel som importeras från ett tredje land.
Förordning (2017:796)

25 a §

  Om verksamhet bedrivs i en livsmedelsanläggning som tillfälligt befinner sig i en annan kommun än den kommun där anläggningen är godkänd eller registrerad, är även den kommun där verksamhet tillfälligt bedrivs behörig myndighet att utöva offentlig kontroll över anläggningen. Förordning (2009:29)

26 §

  Jordbruksverket är behörig myndighet att utföra offentlig kontroll av punkterna II och V a i del I i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättandet av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007.
Förordning (2014:441)

27 §

  Har upphävts genom förordning (2017:796)

28 §

  Länsstyrelserna samordnar inom länet kommunernas verksamhet och ger dem stöd, råd och vägledning.
Förordning (2014:441)

30 a §

  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om hur undantaget i artikel 3.3 i kommissionens förordning (EG) nr 2075/2005 ska tillämpas. Förordning (2014:441)

31 §

  Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om
   1. skyldighet för en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan som anlitas i den offentliga kontrollen att lämna information till verket eller en länsstyrelse om den kontrollverksamhet som bedrivs,
   2. skyldighet för en livsmedelsföretagare att utöva en egenkontroll som är lämpad för verksamheten,
   3. skyldighet för den som producerar eller tillhandahåller dricksvatten att inhämta kontrollmyndighetens godkännande av faroanalyser och förslag till egenkontrollprogram, och
   4. uppgiftsskyldighet för den som lämnar djur till slakt.
Förordning (2017:1289)

35 §

  Laboratorier som utför undersökningar av livsmedel ska, i den utsträckning som följer av artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004, vara ackrediterade av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) eller annat likvärdigt ackrediteringsorgan.

Livsmedelsverket får meddela föreskrifter om att även sådana laboratorier som inte omfattas av krav på ackreditering enligt första stycket ska vara ackrediterade eller godkännas av verket. Livsmedelsverket får även meddela föreskrifter om vilka krav som ska ställas på laboratorier som verket ska godkänna. Förordning (2011:806)

36 §

  Swedac har tillsyn över ackrediterade laboratorier enligt lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Livsmedelsverket har tillsyn över laboratorier som verket har godkänt.

Swedac och Livsmedelsverket ska samråda i frågor om tillsyn över livsmedelslaboratorier och i fråga om föreskrifter för sådana laboratorier. Förordning (2011:806)

39 §

  Om det behövs från allmän hälsosynpunkt och om Livsmedelsverket begär det ska en livsmedelsföretagare och innehavaren av eller föreståndaren för ett laboratorium anmäla när sjukdomsalstrande bakterier eller främmande ämnen har iakttagits vid undersökning av livsmedel och andra kontrollprov. Sådan anmälan ska göras till Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten.

En läkare eller veterinär som har grundad anledning att anta att matförgiftning orsakats av att livsmedel vid yrkesmässig verksamhet förorenats av sjukdomsalstrande bakterier eller något främmande ämne ska anmäla detta till länsstyrelsen, smittskyddsläkaren eller den kontrollmyndighet som utövar kontroll enligt livsmedelslagen (2006:804).

En läkare som har grundad anledning att anta att en person som i en yrkesmässig livsmedelsverksamhet handhar oförpackade livsmedel har sjukdom, smitta, sår eller annan skada som kan göra livsmedel icke säkra som livsmedel ska anmäla detta till den kontrollmyndighet som utövar kontroll över den aktuella verksamheten samt till smittskyddsläkaren. Anmälan ska innehålla uppgift om personens namn och arbetsplats.
Kontrollmyndigheten ska utan dröjsmål underrätta smittskyddsläkaren om iakttagelser som kan vara av betydelse för smittskyddet för människor. Förordning (2013:903)

39 a §

  En sanktionsavgift enligt 30 a § livsmedelslagen (2006:804) ska tas ut för de överträdelser och med de belopp som följer av 39 c-39 g §§. Förordning (2018:1643)

39 b §

  Med årsomsättning avses i 39 c-39 e §§ den totala omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Årsomsättningen får uppskattas om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas, kan antas vara missvisande eller är bristfälliga. Förordning (2018:1643)

39 c §

  En sanktionsavgift ska tas ut av den som påbörjar en verksamhet utan att ha gjort en anmälan till kontrollmyndigheten om registrering av de anläggningar som han eller hon ansvarar för. Anmälan ska göras i enlighet med artikel 6.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien, eller i enlighet med föreskrifter som har meddelats med stöd av den här förordningen.

Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent av årsomsättningen, dock lägst 5 000 kronor och högst 75 000 kronor. Om överträdelsen består i att inte underrätta kontrollmyndigheten om att en ny fysisk eller juridisk person ansvarar för en redan registrerad anläggning, ska avgiften i stället betalas med en halv procent av årsomsättningen, dock lägst 2 500 kronor och högst 40 000 kronor.

Staten, kommuner eller landsting ska i stället för vad som anges i andra stycket betala ett fast belopp om 40 000 kronor.
Förordning (2019:154)

39 d §

  En sanktionsavgift ska tas ut av den som brister när det gäller att uppfylla de krav på journalföring av all användning av växtskyddsmedel och biocider som anges i artikel 4.1 och bilaga 1 Del A avsnitt III punkt 9 a förordning (EG) nr 852/2004.

Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent av årsomsättningen, dock lägst 2 000 kronor och högst 25 000 kronor.

Staten, kommuner eller landsting ska i stället för vad som anges i andra stycket betala ett fast belopp om 10 000 kronor. Förordning (2018:1643)

39 e §

  En sanktionsavgift ska tas ut av den som brister när det gäller att uppfylla de krav på dokumentation som anges i föreskrifter som har meddelats med stöd av den här förordningen i fråga om leveranser av små mängder honung, ägg, råmjölk eller opastöriserad mjölk.

Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent av årsomsättningen, dock lägst 2 000 kronor och högst 25 000 kronor.

Staten, kommuner eller landsting ska i stället för vad som anges i andra stycket betala avgiften med ett fast belopp om 10 000 kronor. Förordning (2019:154)

39 f §

  Om en sanktionsavgift har beslutats för en överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inte upphör med överträdelsen, ska en ny avgift för överträdelsen tas ut som ska vara dubbelt så stor som det belopp som anges i 39 c-39 e §§. Varje ny avgift får dock tas ut med högst 100 000 kronor.

En ny avgift enligt första stycket får beslutas endast om den avgiftsskyldige har fått skälig tid att vidta rättelse. Förordning (2018:1643)

39 g §

  Om en sanktionsavgift har beslutats för en överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inom ett år från beslutet upprepar en sådan överträdelse, ska en avgift för den nya överträdelsen tas ut som ska vara dubbelt så stor som det belopp som anges i 39 b-39 e §§. Varje ny avgift får dock tas ut med högst 100 000 kronor. Förordning (2018:1643)

39 h §

  En sanktionsavgift ska betalas till Kammarkollegiet efter en särskild betalningsuppmaning. Förordning (2018:1643)

39 i §

  Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Förordning (2018:1643)

40 §

  Livsmedelsverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna i livsmedelslagen (2006:804) och denna förordning om inget annat följer av andra stycket.

När det gäller lagens tillämpning på Försvarsmakten, Fortifikationsverket och Försvarets materielverk, får sådana föreskrifter meddelas av
   1. Försvarsmakten, efter att Livsmedelsverket getts tillfälle att yttra sig, eller
   2. i fråga om anmälningsskyldighet enligt 39 § andra stycket, Folkhälsomyndigheten, efter att Livsmedelsverket getts tillfälle att yttra sig. Förordning (2017:796)

40 a §

  Jordbruksverket får i det enskilda fallet besluta om undantag från 1 § förordningen (1956:413) om klassificering av kött. Förordning (2008:931)

40 b §

  Livsmedelsverket ska ge Strålsäkerhetsmyndigheten tillfälle att yttra sig innan verket meddelar föreskrifter om skydd av allmänhetens hälsa mot radioaktiva ämnen i dricksvatten med stöd av ett bemyndigande i denna förordning. Förordning (2016:386)