Förordning (2006:814) om foder och animaliska biprodukter

34 av 44 paragrafer (77 %) har ändrats i förordning (2006:814) om foder och animaliska biprodukter sedan utfärdandet (t.om. SFS 2018:1644). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-13


2 §

  De EU-rättsliga grundförordningar som helt eller delvis kompletteras av lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter anges i ett tillkännagivande av regeringen.

I fråga om EU-bestämmelser i sådana förordningar som faller inom flera lagars tillämpningsområde anges i tillkännagivandet vilka bestämmelser som kompletteras av lagen om foder och animaliska biprodukter.

Statens jordbruksverk får meddela de föreskrifter och fatta de beslut som behövs som komplettering till EU-bestämmelserna.
Förordning (2011:419)

8 §

  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att djur eller delar av djur får användas som foder i enlighet med undantagsbestämmelserna i artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter). Förordning (2011:419)

9 a §

  Om en myndighet begär att sökanden i ett ärende om tillstånd eller godkännande ska ge in certifikat, intyg eller andra liknande dokument som visar att ett visst krav är uppfyllt, ska myndigheten godta motsvarande dokument från en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Myndigheten får dock begära en icke-auktoriserad översättning av dokumentet till svenska. Förordning (2009:1267)

9 b §

  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om den tid inom vilken en myndighet ska fatta beslut i ärenden om godkännande eller tillstånd. Förordning (2009:1267)

9 c §

  Livsmedelsverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artiklarna 6?9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung och om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG. Uppgifterna ska utföras efter samråd med Jordbruksverket. När det gäller ansökningar om gränsvärden för sådana växtskyddsmedel där det verksamma ämne som ingår ännu inte är godkänt på gemenskapsnivå, ska uppgifterna utföras efter samråd med även Kemikalieinspektionen.

Livsmedelsverket är även nationell myndighet och kontaktpunkt enligt artikel 38 i samma förordning. Förordning (2009:1267)

10 §

  Jordbruksverket ska utföra de uppgifter som en behörig myndighet har och fatta sådana beslut som en behörig myndighet får fatta enligt de EU-bestämmelser som kompletteras av lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, om inte annat framgår av 10 a-15 §§ eller regeringen beslutar något annat.

Jordbruksverket är kontaktpunkt enligt artikel 16.2 i kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen. Förordning (2011:419)

10 a §

  Jordbruksverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt artikel 47.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009. Förordning (2011:419)

10 b §

  Jordbruksverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt kapitel I, avsnitt 1, punkt 1 a, sista stycket i bilaga IV till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011. Förordning (2011:419)

10 c §

  Jordbruksverket ska utföra de uppgifter som en medlemsstat har enligt kapitel II, punkt 2 a i bilaga XVI till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011.
Förordning (2011:419)

10 d §

  Jordbruksverket är behörigt att i enlighet med artikel 20.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 ansöka om godkännande av en alternativ metod för användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter. Förordning (2011:419)

10 e §

  Jordbruksverket är behörigt att lämna in en ansökan i enlighet med kapitel II, avsnitt 2, punkt 2 i bilaga VI till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011.
Förordning (2011:419)

10 f §

  Jordbruksverket är behörigt att träffa överenskommelser med andra medlemsstater i gränsområden i enlighet med kapitel II, avsnitt 4, del II, punkt 3 a i bilaga X till kommissionens förordning (EU) nr 142/2011. Förordning (2011:419)

10 g §

  Länsstyrelsen är behörig att pröva frågor om godkännande av och att registrera anläggningar som ägs av Jordbruksverket och som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 samt att registrera driftansvariga för sådana anläggningar. Förordning (2011:419)

11 §

  Jordbruksverket är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll, om inget annat följer av 12-15 §§ eller regeringen beslutar något annat.

Jordbruksverket får överlämna kontrolluppgifter till länsstyrelserna, försvarsinspektören för hälsa och miljö och Statens veterinärmedicinska anstalt. När Jordbruksverket överlämnat kontrolluppgifter är dessa myndigheter behöriga att utöva offentlig kontroll. Förordning (2017:797)

12 §

  Kommunerna är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll över
   1. nedgrävning av animaliska biprodukter,
   2. utlämnande och transport av matavfall,
   3. kompostering av matavfall när sådan kompostering genomförs på annat sätt än genom kompostering i en komposteringsanläggning som är godkänd av Jordbruksverket,
   4. förvaring av animaliska biprodukter i primärproduktionen,
   5. förbränningsanläggningar som förbränner animaliska biprodukter i primärproduktionen,
   6. användning av andra organiska gödningsmedel och jordförbättringsmedel än naturgödsel, och
   7. befattning med naturgödsel i primärproduktionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009.
Förordning (2011:419)

12 a §

  Försvarsinspektören för hälsa och miljö är behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av foder samt av verksamheter som anges i 12 § och som bedrivs inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk av eller för respektive myndighet.

Bestämmelserna i 24-27 §§ lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter om vite, särskilda ingripanden, rättelse och hjälp av Polismyndigheten, gäller i dessa fall endast vid den offentliga kontroll som försvarsinspektören för hälsa och miljö utför av verksamheter som bedrivs för Försvarsmakten eller Försvarets materielverk.
Förordning (2017:797)

12 b §

  Länsstyrelserna är behöriga myndigheter att utöva offentlig kontroll av foderföretag i primärproduktionen av foder.

Inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk är försvarsinspektören för hälsa och miljö behörig myndighet att utöva offentlig kontroll enligt första stycket av verksamheter som bedrivs inom Försvarsmakten och Försvarets materielverk av eller för respektive myndighet.
Förordning (2017:797)

13 §

  Livsmedelsverket, försvarsinspektören för hälsa och miljö eller den kommunala nämnd som ansvarar för offentlig kontroll av en anläggning med stöd av livsmedelslagen (2006:804) eller med stöd av ett beslut om överflyttning av kontrollansvar enligt livsmedelslagen är, i fråga om samma anläggning, även behörig myndighet att utöva offentlig kontroll av att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 samt föreskrifter och beslut som meddelats med stöd av 11 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter följs. Förordning (2017:797)

14 §

  Om kontrollen av en verksamhet med stöd av 16 eller 18 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter flyttas över från en kommun till Jordbruksverket, ska Jordbruksverket i fortsättningen vara behörig myndighet att utöva offentlig kontroll över verksamheten.

Om kontrollen av en verksamhet med stöd av 17 § lagen om foder och animaliska biprodukter flyttas över från Jordbruksverket till en kommun, ska kommunen i fortsättningen vara behörig myndighet att utöva offentlig kontroll över verksamheten.
Förordning (2011:419)

15 §

  Om kontrollen av en verksamhet med stöd av 16 eller 18 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter flyttas över från en kommun till Livsmedelsverket, ska Livsmedelsverket i fortsättningen vara behörig myndighet att utöva offentlig kontroll över verksamheten.

Om kontrollen av en verksamhet med stöd av 17 § lagen om foder och animaliska biprodukter flyttas över från Livsmedelsverket till en kommun, ska kommunen i fortsättningen vara behörig myndighet att utöva offentlig kontroll över verksamheten.
Förordning (2011:419)

17 §

  Jordbruksverket ska utföra de kontrolluppgifter som en medlemsstat har i fråga om foder enligt artikel 23.2 och 23.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
Förordning (2011:419)

18 §

  Jordbruksverket ska i fråga om foder se till att kraven om utförande av kontroll, hantering av prover samt beskaffenhet av metoder och utrustning är uppfyllda i enlighet med artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004.
Förordning (2011:419)

19 §

  En kommunal nämnd som i sin kontrollverksamhet finner att ett foder kan innebära allvarlig direkt eller indirekt risk för djurs och människors hälsa ska genast anmäla detta till Jordbruksverket. Förordning (2011:419)

20 §

  Bestämmelser om avgifter för offentlig kontroll och i ärenden enligt lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller de EG-bestämmelser som kompletteras av lagen finns i förordningen (2006:1165) om avgifter för offentlig kontroll av foder och animaliska biprodukter. Förordning (2006:1167)

21 §

  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om hur offentlig kontroll ska bedrivas. Förordning (2011:419)

22 a §

  En sanktionsavgift enligt 30 a § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter ska tas ut av foderföretagare som handhar foder i sin näringsverksamhet för de överträdelser och med de belopp som följer av 22 c-22 f §§. Förordning (2018:1644)

22 b §

  Med årsomsättning avses i 22 c och 22 d §§ den totala omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Årsomsättningen får uppskattas om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas, kan antas vara missvisande eller är bristfälliga. Förordning (2018:1644)

22 c §

  En sanktionsavgift ska tas ut av den som påbörjar en verksamhet utan att i enlighet med artikel 9.2 a i förordning (EG) nr 183/2005 ha gjort en anmälan till kontrollmyndigheten om registrering av de anläggningar som han eller hon ansvarar för.

Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent av årsomsättningen, dock lägst 5 000 kronor och högst 75 000 kronor. Om överträdelsen består i att inte underrätta kontrollmyndigheten om att en ny fysisk eller juridisk person ansvarar för en redan registrerad anläggning, ska avgiften i stället betalas med en halv procent av årsomsättningen, dock lägst 2 500 kronor och högst 40 000 kronor.

Staten, kommuner eller landsting ska i stället för vad som anges i andra stycket betala ett fast belopp om 40 000 kronor. Förordning (2018:1644)

22 d §

  En sanktionsavgift ska tas ut av den som brister när det gäller att uppfylla de krav på journalföring av all användning av växtskyddsmedel och bekämpningsmedel som anges i artikel 5.1 och bilaga 1 Del A avsnitt II punkt 2 a förordning (EG) nr 183/2005.

Avgiften ska betalas med ett belopp som motsvarar en procent av årsomsättningen, dock lägst 2 000 kronor och högst 25 000 kronor.

Staten, kommuner eller landsting ska i stället för vad som anges i andra stycket betala ett fast belopp om 10 000 kronor. Förordning (2018:1644)

22 e §

  Om en sanktionsavgift har beslutats för en överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inte upphör med överträdelsen, ska en ny avgift för överträdelsen tas ut som ska vara dubbelt så stor som det belopp som anges i 22 c och 22 d §§. Varje ny avgift får dock tas ut med högst 100 000 kronor.

En ny avgift enligt första stycket får beslutas endast om den avgiftsskyldige har fått skälig tid att vidta rättelse. Förordning (2018:1644)

22 f §

  Om en sanktionsavgift har beslutats för en överträdelse och den avgiftsskyldige därefter inom ett år från beslutet upprepar en sådan överträdelse, ska en avgift för den nya överträdelsen tas ut som ska vara dubbelt så stor som det belopp som anges i 22 c och 22 d §§. Varje ny avgift får dock tas ut med högst 100 000 kronor. Förordning (2018:1644)

22 g §

  En sanktionsavgift ska betalas till Kammarkollegiet efter särskild betalningsuppmaning. Förordning (2018:1644)

22 h §

  Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Förordning (2018:1644)

24 §

  I 31 § lagen (2006:805) om foder och animaliska biprodukter finns bestämmelser om överklagande till länsstyrelsen.

I 32 § lagen om foder och animaliska biprodukter finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Förordning (2018:1014)