Förordning (2007:1217) med instruktion för Exportkreditnämnden

4 av 12 paragrafer (33 %) har ändrats i förordning (2007:1217) med instruktion för Exportkreditnämnden sedan utfärdandet (t.om. SFS 2011:300). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-22


1 §

  Exportkreditnämnden ansvarar för att, i enlighet med de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, utfärda statliga exportkredit- och investeringsförsäkringar (s.k.
statsgarantier) enligt
   1. förordningen (2007:656) om exportkreditgaranti,
   2. förordningen (2005:746) om investeringsgaranti, och
   3. förordningen (2009:320) om finansiering av utvecklingslån och garantier för utvecklingssamarbete.

Myndigheten får lämna garanti för sådana refinansieringslån som ges för reglering av förfallande fordringar som har garanterats inom ramen för den statliga exportkreditgarantigivningen.

Myndigheten får bedriva sådan tjänsteexport som är förenlig med myndighetens uppgifter och verksamhetsområde.

Om ett ärende som avses i första stycket är av större vikt eller väsentlig betydelse, får myndigheten med eget yttrande hänskjuta ärendet till regeringens prövning.
Förordning (2009:896)

2 §

  Myndigheten ska särskilt
   1. pröva förutsättningarna för beviljande av garanti,
   2. verka för att garantierna utformas med beaktande av de villkor som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrensländer och verka för konkurrensneutralitet mellan garantiinstituten,
   3. vid beviljande av garanti iaktta målet att garantiverksamheten totalt sett ska vara självbärande över tiden,
   4. sprida riskerna i engagemanget, eftersträva riskdelning och vidta åtgärder för att minska riskkoncentrationen,
   5. bedriva en effektiv skadeförebyggande och skadereglerande verksamhet med syfte att begränsa förlusterna,
   6. vidta de åtgärder i övrigt som behövs till tryggande av statens rätt med undantag av förhandlingar inom ramen för den s.k. Parisklubben,
   7. informera om de garantiformer myndigheten erbjuder och om de allmänna förutsättningar och villkor som gäller för att få garanti,
   8. följa den internationella utvecklingen inom myndighetens ansvarsområde,
   9. se till att villkoren för garantierna står i överensstämmelse med de internationella överenskommelser som Sverige har ingått om statsstödda exportkrediter och förmedla den information som behövs för tillämpningen av dessa överenskommelser, och
   10. verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling.
Förordning (2011:86)

4 a §

  Myndigheten ska i fråga om sitt miljöarbete rapportera till Naturvårdsverket och samråda med verket om vilken rapportering som behövs. Förordning (2011:86)

10 §

  I samband med förhandlingar med gäldenärer och gäldenärsländer om betalning av garanterade fordringar får myndigheten efter överenskommelse med ägaren till en ogaranterad fordran, om det finns särskilda skäl, även inkludera sådan fordran i myndighetens förhandlingsansträngningar. Myndigheten får ta ut och disponera avgifter för sådan medverkan. Avgifterna ska lägst täcka kostnaderna för denna medverkan. Avgifterna beslutas i varje särskilt fall av myndigheten.

Senast den 28 februari året efter budgetåret ska myndigheten redovisa den del av garantiavgiften som överstiger kostnaden för den förväntade förlusten mot en inkomsttitel på statens budget. Överskottet beräknas genom att inbetalda garantiavgifter som överstiger förväntad förlust minskas med de kostnader som myndigheten har haft för premiematchning.
Garantier som kan förtidsinlösas och som löper med högre premie än förväntad förlust, redovisas årligen mot en inkomsttitel.

Myndigheten får göra undantag för regressrätten enligt 10 § förordningen (2011:211) om utlåning och garantier om det förbättrar statens möjligheter att återvinna skadebeloppet.
Förordning (2011:300)