Förordning (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret

27 av 40 paragrafer (68 %) har ändrats i förordning (2007:1447) med instruktion för Riksgäldskontoret sedan utfärdandet (t.om. SFS 2018:1483). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-16


1 §

  Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning.

Myndigheten är också garantimyndighet enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och lagen (1999:158) om investerarskydd samt stödmyndighet enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

Av 1 kap. 3 § lagen (2015:1016) om resolution framgår det att Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet. Förordning (2015:1039)

2 §

  Myndigheten har till uppgift att
   1. efter regeringens beslut, utan att tjänsterna subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter,
   2. ansvara för den statliga betalningsmodellen inklusive statens centralkonto,
   3. ta upp och förvalta lån till staten enligt budgetlagen (2011:203),
   4. ställa ut och förvalta statliga lån och garantier enligt förordningen (2011:211) om utlåning och garantier, och
   5. handlägga Sveriges lån till andra stater som riksdagen bemyndigat regeringen att besluta om. Förordning (2017:716)

2 a §

  Myndigheten får ta till vara möjligheten att bedriva tjänsteexport som är direkt kopplad till myndighetens kärnverksamhet och som ligger inom ramen för det uppdrag som anges i denna instruktion eller i någon annan förordning.
Förordning (2011:1500)

2 b §

  Myndigheten får utföra uppdrag åt andra statliga myndigheter inom garanti- och utlåningsverksamheten.
Förordning (2014:1393)

3 §

  Myndigheten ska särskilt
   1. regelbundet besluta statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,
   2. senast den 1 november varje år besluta statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, varvid marknadsräntan är räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
   3. lämna Spelinspektionen de uppgifter som Spelinspektionen behöver för sin kontroll och tillsyn över den utlottningsverksamhet som Riksgäldskontoret utför inom ramen för svenska statens premieobligationslån, och
   4. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken.

Myndigheten ska, mot bakgrund av sina uppgifter enligt 1 § som garantimyndighet och stödmyndighet, delta i utredning och planering av stödverksamhet i frågor som rör bank- och kreditväsendet.

Myndigheten ska bistå regeringen med nödvändiga analyser och utredningar för att fullgöra uppdraget enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut samt även i övrigt biträda regeringen med utredningar, analyser och yttranden.

Myndigheten ska i sin balansräkning särredovisa den del av statsskulden som ligger inom myndighetens statsskuldsförvaltning. Statsskulden ska redovisas som statens andel av den offentliga sektorns bruttoskuld enligt rådets förordning (EG) nr 479/2009 av den 25 maj 2009 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Tillgångarna och skulderna inom statsskuldsförvaltningen ska redovisas på samma sätt. Förordning (2018:1483)

4 a §

  Myndigheten får ingå sådana internationella överenskommelser som följer av artikel 14.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/49/EU av den 16 april 2014 om insättningsgarantisystem, i den ursprungliga lydelsen. Detta gäller dock inte om överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.
Förordning (2016:630)

5 §

  Myndigheten ska placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

För avgifter och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av garantimyndighet finns särskilda bestämmelser i 15 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti och 31 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

För medel och andra tillgångar som myndigheten förvaltar enligt lagen (2015:1016) om resolution finns särskilda bestämmelser i 27 kap. 2 § andra stycket den lagen.

För ersättningar och andra medel som myndigheten förvaltar i egenskap av stödmyndighet finns särskilda bestämmelser i 3 kap. 1 § första stycket lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Förordning (2015:1039)

11 §

  Myndigheten ska samverka med
   1. Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket i fråga om myndighetens prognoser över statens lånebehov,
   2. behöriga myndigheter och företrädare för system för insättningsgaranti, system för investerarskydd eller andra motsvarande ersättningssystem i andra länder, och
   3. Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Exportkreditnämnden, Centrala studiestödsnämnden, Boverket och övriga berörda myndigheter vid framtagande av den samlade riskanalysen enligt 26 f § 2. Förordning (2017:716)

12 §

  Myndigheten ska samråda med
   1. Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse,
   2. Finansinspektionen i de frågor om insättningsgarantin och investerarskyddet som berör inspektionen, och
   3. Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken i frågor om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut.

Vid samråd enligt första stycket 2 eller 3 ska myndigheten lämna Finansinspektionen, Konkurrensverket eller Riksbanken de uppgifter som dessa myndigheter behöver. Förordning (2015:1039)

14 §

  Styrelsen ska bestå av högst nio ledamöter.
Förordning (2008:1257)

15 §

  Förutom att besluta i de ärenden som anges i 4 § myndighetsförordningen (2007:515) ska styrelsen besluta om
   1. viktigare frågor enligt 8 och 9 §§,
   2. underlag för utvärdering enligt 26 f § 1,
   3. förslag till riktlinjer enligt 26 f § 4,
   4. principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld ska genomföras, och
   5. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten. Förordning (2017:716)

16 §

  Inom myndigheten ska det finnas ett särskilt beslutsorgan för resolution, resolutionsdelegationen.

Resolutionsdelegationen ansvarar för sina beslut.
Förordning (2015:1039)

17 §

  Resolutionsdelegationen ska besluta i frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt lagen (2015:1016) om resolution, i egenskap av stödmyndighet enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut eller garantimyndighet enligt lagen (1999:158) om investerarskydd och lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, om frågorna
   1. är av principiell karaktär eller större betydelse, eller
   2. avser föreskrifter.

Resolutionsdelegationen får även besluta i andra frågor som Riksgäldskontoret ska pröva enligt de lagar som anges i första stycket. Förordning (2015:1039)

18 §

  Resolutionsdelegationen ska bestå av myndighetschefen, som är ordförande, och högst sex andra ledamöter som utses av regeringen.

Regeringen utser vice ordförande i resolutionsdelegationen.

Resolutionsdelegationen är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (2015:1039)

19 §

  Myndighetens styrelse ansvarar inför regeringen för att resolutionsdelegationen tilldelas medel och resurser i övrigt för sin verksamhet, att den verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt samt att den redovisas på ett tillförlitligt sätt.

Resolutionsdelegationens verksamhet ska redovisas i myndighetens årsredovisning. Förordning (2015:1039)

20 §

  Har upphävts genom förordning (2008:1257)

22 §

  Regeringen utser vice ordförande i myndighetens styrelse.
Förordning (2008:1257)

23 §

  Andra ärenden än de som avses i 15 § och 17 § första stycket denna förordning och 4 § myndighetsförordningen (2007:515) får avgöras av riksgäldsdirektören, eller om styrelsen eller resolutionsdelegationen inte bestämt något annat, av den som riksgäldsdirektören bestämmer.
Förordning (2015:1039)

24 §

  Den som är ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen, eller är anställd hos myndigheten, får inte utan tillstånd
   1. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut eller ett företag som anges i 1 kap. 1 § första stycket, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 2 § lagen (2015:1016) om resolution, eller
   2. vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant företag som avses i 1.

Tillstånd enligt första stycket meddelas av regeringen i fråga om ledamot i styrelsen eller resolutionsdelegationen och av myndigheten i fråga om andra anställda hos myndigheten än riksgäldsdirektören. För ledamot i resolutionsdelegationen får tillstånd enligt första stycket 1 dock inte ges i fråga om ett kreditinstitut. För en sådan ledamot får tillstånd enligt första stycket 2 i fråga om ett kreditinstitut ges bara för uppdrag i institut som staten äger aktier i.

Ledamöterna i styrelsen och resolutionsdelegationen samt de anställda som styrelsen bestämmer får inte utan tillstånd ha del i ett kreditinstitut eller ha lån hos ett kreditinstitut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden i styrelsen, av respektive ordföranden i fråga om övriga ledamöter i styrelsen och resolutionsdelegationen samt av myndigheten i andra fall. Förordning (2015:1039)

26 a §

  Myndigheten ska i verksamhet enligt 2 § inte tillämpa 7 § avgiftsförordningen (1992:191) om samråd med Ekonomistyrningsverket om avgifter. Förordning (2011:1500)

26 b §

  Myndigheten ska i verksamhet enligt 1 § andra meningen inte tillämpa 10 § förordningen (2000:606) om myndigheters bokföring när det gäller periodisering av intäkter och kostnader för inbetalda och återbetalda avgifter för insättningsgarantin, investerarskyddet samt stabilitetsfonden. Förordning (2011:1500)

26 c §

  Myndigheten ska ta ut avgifter för den verksamhet som anges i 2 a §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten. Förordning (2011:1500)

26 d §

  Myndigheten får ta ut avgifter för tjänster som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 § 1 och besluta om avgifternas storlek. Förordning (2014:1393)

26 e §

  Myndigheten får ta ut avgifter för uppdrag som utförs åt statliga myndigheter enligt 2 b §, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna i verksamheten.
Förordning (2014:1393)

26 f §

  Myndigheten ska varje år rapportera till regeringen enligt följande uppställning:

Myndigheten ska lämna                senast
1. underlag för utvärdering av förvaltningen
av statens skuld                22 februari
2. rapport innehållande en samlad riskanalys av statens utställda garantier och utlåning
med kreditrisk                    15 mars
3. särredovisning av lånen i 2 § 5 och tillhörande intäkter och administrativa
kostnader                    15 mars
4. förslag till riktlinjer för förvaltningen
av statens skuld                 1 oktober
5. underlag för fastställande av räntesats och avgifter som ska gälla nästkommande kalenderår för
      a) studielån enligt 4 kap. 1 § studiestödslagen (1999:1395), och
      b) lån enligt 16 § förordningen (1990:1361) om lån till hemutrustning för flyktingar
och vissa andra utlänningar.            15 november
Förordning (2017:716)

26 g §

  Myndigheten ska senast den 1 november vartannat år, med början 2016, till regeringen lämna en redogörelse för de samlade riskerna i den statliga betalningsmodellen.
Förordning (2015:1039)

29 §

  Myndigheten får meddela föreskrifter om
   1. inskrivning i statsskuldboken, och
   2. avgiften enligt 29 § lagen (1999:158) om investerarskydd.

Ytterligare bestämmelser om myndighetens rätt att meddela föreskrifter finns i 15 § förordningen (2017:170) om statliga myndigheters betalningar och medelsförvaltning, 55 § förordningen (2017:1179) om finansiering av kärntekniska restprodukter, 10 § förordningen (2011:834) om insättningsgaranti, 22 § förordningen (2015:1034) om resolution och 10 § förordningen (2015:1035) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Förordning (2018:1451)