Förordning (2007:667) om allvarliga miljöskador

9 av 30 paragrafer (30 %) har ändrats i förordning (2007:667) om allvarliga miljöskador sedan utfärdandet (t.om. SFS 2019:493). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-08-23


1 §

  Denna förordning är meddelad med stöd av 10 kap. 21 § miljöbalken i fråga om 3-16 och 20-23 §§ och i övrigt med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Förordning (2013:267)

2 §

   Träder i kraft 2019-08-01
Ord och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse som i 10 kap. miljöbalken, förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m., vattenförvaltningsförordningen (2004:660) och havs- miljöförordningen (2010:1341). Förordning (2019:493)

3 §

   Träder i kraft 2019-08-01
Vid bedömningen av om en skada är en allvarlig miljöskada enligt 10 kap. 1 § andra stycket 2 miljöbalken ska det särskilt beaktas om skadan har en betydande negativ effekt på
   1. en ytvattenförekomsts ekologiska status, kemiska ytvattenstatus eller ekologiska potential,
   2. en grundvattenförekomsts kvantitativa status eller kemiska grundvattenstatus, eller
   3. ett havsområdes miljöstatus.

Vid en sådan bedömning ska vattenförvaltningsförordningen (2004:660) och havsmiljöförordningen (2010:1341) tillämpas. Det ska särskilt beaktas om en verksamhet eller åtgärd har tillåtits med stöd av 4 kap. 11 och 12 §§ vattenförvaltningsförordningen eller om det enligt 29 § havsmiljöförordningen har beslutats om undantag från kravet på god miljöstatus. Förordning (2019:493)

4 §

  Vid bedömningen av om en skada är en allvarlig miljöskada enligt 10 kap. 1 § andra stycket 3 miljöbalken ska det tas särskild hänsyn till om skadan har en betydande negativ effekt när det gäller att uppnå eller bibehålla en gynnsam bevarandestatus för
   1. en skyddad djur- eller växtart som har markerats med bokstaven B, N eller n i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845), eller
   2. livsmiljön för en sådan art som avses i 1, om skadan avser
      a) ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 miljöbalken, eller
      b) ett djurs fortplantningsområde eller viloplats som skyddas enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 § miljöbalken. Förordning (2013:267)

6 §

  Bedömningen av en skadas effekt på en arts eller livsmiljös bevarandestatus enligt 4 § ska i den utsträckning det är möjligt göras med hjälp av mätbara uppgifter om
   1. antalet individer, deras täthet eller utbredningsområde,
   2. de skadade enskilda individernas eller det skadade områdets funktion i förhållande till bevarandet av arten eller livsmiljön, med utgångspunkt från artens eller livsmiljöns sällsynthet och dess naturliga utbredning inom skadeplatsens närområde, Sveriges territorium och den del av Europeiska unionens medlemsstaters territorier som omfattas av EUF-fördraget,
   3. artens livskraft och förmåga till förökning eller livsmiljöns förmåga till återbildning, och
   4. förmågan hos arten eller livsmiljön att, kort tid efter det att skadan har uppstått, återhämta sig utan avhjälpandeåtgärder till ett tillstånd som endast genom artens eller livsmiljöns egen dynamik leder till en bevarandestatus som är minst lika god som innan skadan uppstod. Förordning (2010:1198)

18 §

  Innan tillsynsmyndigheten beslutar ett föreläggande enligt 10 kap. 14 § miljöbalken ska myndigheten i fråga om de åtgärder som behöver vidtas för att avhjälpa en skada
   1. samråda med den som är ansvarig för avhjälpandet,
   2. ge ägare och innehavare av särskild rätt till berörda fastigheter, kända borgenärer med panträtt i berörda fastigheter samt de statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan tillfälle att yttra sig inom viss tid, och
   3. genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt ge den allmänhet som är berörd och sådana ideella föreningar och juridiska personer som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken tillfälle att yttra sig inom viss tid.

Om det behövs för utredningen i ärendet, ska tillsynsmyndigheten hålla sammanträde och besiktning på platsen. Tillsynsmyndigheten ska meddela tid och plats för detta genom kungörelse i ortstidning. De som anges i första stycket 1 och 2 samt andra som har yttrat sig i ärendet ska på lämpligt sätt underrättas.

En kungörelse ska innehålla uppgift om var handlingarna i ärendet hålls tillgängliga. En kungörelse enligt första stycket 3 ska även innehålla uppgift om den tid inom vilken yttrande ska ges in. Förordning (2013:267)

23 §

  Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd inom jordbruket, skogsbruket, rennäringen eller yrkesfisket eller som utgör väghållning, är ansvarig för avhjälpande enligt 10 kap. 5 och 12-14 §§ miljöbalken endast om
   1. det på grund av verksamhetsutövarens fel eller försummelse har uppstått en allvarlig miljöskada på en art eller livsmiljö, eller
   2. skadan har orsakats av
      a) en verksamhet som är tillståndspliktig enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd eller miljöprövningsförordningen (2013:251),
      b) en verksamhet som är tillståndspliktig enligt 11 kap. miljöbalken och som avser uppförande, ändring, lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattenområden, bortledande av vatten från vattenområden eller bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar för detta,
      c) sådan innesluten användning och avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer som avses i 13 kap. miljöbalken,
      d) hantering av en kemisk produkt eller bioteknisk organism enligt 14 kap. miljöbalken,
      e) transport av farligt gods eller överlämnande av farligt gods till någon annan för transport som omfattas av lagen (2006:263) om transport av farligt gods, eller
      f) gränsöverskridande avfallstransport inom, till eller från Europeiska unionen som kräver ett godkännande eller som är förbjuden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall. Förordning (2013:267)

24 §

  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap. 4, 29 och 31 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Förordning (2011:49)

25 §

  Bestämmelser om överklagande av en tillsynsmyndighets beslut och som gäller försvarsinspektören för hälsa och miljö finns i 18 kap. 1 § miljöbalken. Motsvarande bestämmelser för övriga myndigheter finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.
Förordning (2017:798)