Marknadsföringslag (2008:486)

33 av 71 paragrafer (46 %) har ändrats i marknadsföringslag (2008:486) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2019:420). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-23


1 §

  Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.

Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i
   - socialförsäkringsbalken,
   - sjölagen (1994:1009),
   - lagen (1995:1571) om insättningsgaranti,
   - lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,
   - lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas,
   - lagen (1999:158) om investerarskydd,
   - lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
   - lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
   - lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,
   - prisinformationslagen (2004:347),
   - lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler,
   - försäkringsavtalslagen (2005:104),
   - lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet,
   - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,
   - lagen (2010:510) om lufttransporter,
   - radio- och tv-lagen (2010:696),
   - lagen (2010:751) om betaltjänster,
   - alkohollagen (2010:1622),
   - konsumentkreditlagen (2010:1846),
   - lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt,
   - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
   - lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring,
   - lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar,
   - lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden,
   - lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter,
   - lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner,
   - lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel,
   - spellagen (2018:1138),
   - paketreselagen (2018:1217),
   - lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution,
   - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter,
   - lagen (2019:181) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, och
   - lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Lag (2019:420)

2 §

  Lagen tillämpas
   1. då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet,
   2. på sådana tv-sändningar över satellit som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),
   3. då Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, och
   4. då behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller 4 § tredje stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en annan näringsidkare.
Förordning (2011:1216)

7 a §

  Vid bedömningen av om marknadsföringen är aggressiv ska dess art samt tidpunkten, varaktigheten och platsen för marknadsföringen särskilt beaktas. Det ska också särskilt beaktas om näringsidkaren
   1. använder ett hotfullt eller kränkande språk eller beteende,
   2. utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter, som näringsidkaren känner till och som är av sådan vikt att de försämrar konsumentens omdöme, för att påverka konsumentens
beslut i fråga om produkten,    
3. använder betungande eller oproportionerliga hinder som inte följer av avtalet när en konsument vill utöva sina rättigheter enligt avtalet, inbegripet rätten att häva ett avtal eller att byta till en annan produkt eller en annan näringsidkare, eller
   4. uppger sig komma att vidta åtgärder som inte lagligen kan genomföras. Lag (2016:22)

18 §

  En näringsidkare får i sin reklam direkt eller indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes produkter bara om jämförelsen
   1. inte är vilseledande,
   2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är avsedda för samma ändamål,
   3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta, kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,
   4. inte medför förväxling mellan näringsidkaren och en annan näringsidkare eller mellan deras produkter, varumärken, företagsnamn eller andra kännetecken,
   5. inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan näringsidkares verksamhet, förhållanden, produkter, varumärken, företagsnamn eller andra kännetecken,
   6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser varor med samma beteckning,
   7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares renommé som är förknippat med näringsidkarens varumärke, företagsnamn eller andra kännetecken eller varans ursprungsbeteckning, och
   8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia av en produkt som har ett skyddat varumärke eller företagsnamn. Lag (2018:1684)

20 a §

  Vid marknadsföring av informationssamhällets tjänster med elektronisk post får mottagaren inte uppmanas att besöka webbplatser vars marknadsföring strider mot 9 § eller 10 § tredje stycket. Lag (2011:591)

22 a §

  Vid andra avtal än distansavtal och avtal utanför affärslokaler enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska näringsidkaren innan avtalet ingås ge konsumenten klar och begriplig information om
   1. sitt namn och telefonnummer samt sin gatuadress och e-postadress,
   2. produktens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är lämplig med hänsyn till produkten och till hur informationen ges,
   3. produktens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas,
   4. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande kostnader,
   5. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller fullgörande,
   6. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag och hur reklamation kan göras,
   7. garantier eller liknande utfästelser samt den assistans och service som gäller efter försäljningen,
   8. avtalets löptid,
   9. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills vidare eller förnyas automatiskt, och
   10. funktionen hos digitalt innehåll, inbegripet tekniska skyddsåtgärder, och vilken maskin- och programvara som krävs för att använda det digitala innehållet.

Informationsskyldigheten enligt första stycket gäller inte, om informationen framgår av sammanhanget.
Informationsskyldigheten gäller inte heller i fråga om
   1. vardagliga avtal som fullgörs omedelbart,
   2. andra avtal om fast egendom än sådana som avser uthyrning av fast egendom, eller
   3. avtal som anges i 2 kap. 1 § andra stycket 1, 2 och 6-8 samt fjärde stycket och i 3 kap. lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Lag (2014:16)

27 §

  Rätten får meddela förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § att gälla tills vidare om
   1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och
   2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläggande.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra-fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken.
Beslutet får verkställas genast. Förordning (2011:1216)

28 §

  I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen meddela föreläggande om
   1. förbud som avses i 23 § (förbudsföreläggande),
   2. åläggande som avses i 24 § (informationsföreläggande), eller
   3. åläggande som avses i 25 §.

Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande ska gälla omedelbart. Lag (2016:793)

29 §

  En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot
   - 7 §,
   - 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12-17 §§,
   - 18 §,
   - 20 §, eller
   - någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i
   - 64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,
   - 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),
   - 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller andra stycket samt 15 kap. 4 § radio- och tv-lagen (2010:696),
   - 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti eller 8 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet när det gäller ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än konsumenter,
   - 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 § första stycket 2, 4 § eller 5 § 2 eller 3 lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten. Lag (2018:2092)

29 a §

  Vid prövningen av om marknadsstörningsavgift ska åläggas ska det beaktas hur allvarlig överträdelsen är. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, varaktighet, omfattning och spridning. Lag (2016:793)

31 §

  Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning.

Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.

Riktas talan mot flera näringsidkare ska avgiften fastställas särskilt för var och en av dem. Lag (2016:793)

32 §

  När marknadsstörningsavgiften fastställs ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det.
Lag (2016:793)

36 §

  För att säkerställa ett anspråk på marknadsstörningsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran. Lag (2016:223)

37 §

  Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 23, 24 eller 25 §, eller mot 7 §, eller mot 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12-17 §§, eller mot någon av bestämmelserna i 18-22 a §§, eller mot någon av punkterna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, ska ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.

När ersättningen till näringsidkare bestäms får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.
Lag (2014:16)

46 a §

  Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om
   1. förbud som avses i 23 §,
   2. åläggande som avses i 24 eller 25 §,
   3. marknadsstörningsavgift enligt 29 §,
   4. kvarstad enligt 36 §,
   5. skadestånd enligt 37 §,
   6. utdömande av vite enligt 49 §, och
   7. oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning enligt 66 §. Lag (2016:223)

47 §

  En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § får väckas av
   1. Konsumentombudsmannen,
   2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller
   3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare. Lag (2016:223)

48 §

  En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Lag (2016:223)

49 §

  En talan om utdömande av vite får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
Lag (2016:223)

50 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

51 §

  Konsumentombudsmannens beslut enligt 28 § får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Konsumentombudsmannens beslut enligt 42-44 §§ samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf. Lag (2016:793)

52 §

  Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid handläggningen i Patent- och marknadsöverdomstolen anses röra en åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (2016:223)

53 §

  En dom eller ett beslut om föreläggande där frågan om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § har prövats, hindrar att sådana frågor prövas på nytt med anledning av marknadsföringen. En dom eller ett beslut hindrar dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det. Lag (2016:793)

54 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

55 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

56 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

57 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

58 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

59 §

  Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om marknadsstörningsavgift enligt 29 §.

I mål om skadestånd enligt 37 § tillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten. Lag (2016:223)

60 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

61 §

  Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen om rättegången. Lag (2016:223)

62 §

  Har upphävts genom lag (2016:223)

64 §

  I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas i mål om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna ska svara för sina rättegångskostnader.

I ärenden enligt 51 § första stycket tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31 kap. rättegångsbalken. Lag (2016:793)

66 §

  Regeringen får med avseende på en främmande stat bestämma att följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.

En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den vara som talan avser. Lag (2016:223)