Förordning (2008:834) om producentansvar för batterier

15 av 37 paragrafer (41 %) har ändrats i förordning (2008:834) om producentansvar för batterier sedan utfärdandet (t.om. SFS 2016:806). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-19


1 §

  Denna förordning är meddelad med stöd av
   - 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 14-20 och 32 §§,
   - 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 12, 13 och 21-22 c §§,
   - 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 32 §,
   - 2 § lagen (1990:1332) om avgifter för miljöfarliga batterier i fråga om 24 och 25 §§, och
   - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2016:806)

3 a §

  Med återvinning avses i denna förordning en hantering som innebär att avfall kommer till nytta som ersättning för annat material, förbereds för att komma till sådan nytta eller förbereds för återanvändning. Med återvinning avses dock inte energiåtervinning. Förordning (2013:61)

5 §

  I övrigt har termer och uttryck i denna förordning samma betydelse som i 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen (2011:927). Förordning (2011:1006)

9 §

  Denna förordning ska tillämpas på alla typer av batterier, oavsett form, volym, vikt, materialsammansättning och användning, med undantag för batterier i utrustning som
   1. används i samband med skydd av viktiga säkerhetsintressen hos en medlemsstat i Europeiska unionen, vapen, ammunition eller krigsmateriel, om utrustningen har tillverkats för ett specifikt militärt ändamål, eller
   2. är avsedd för att skickas ut i rymden.
Förordning (2013:61)

10 §

  Bestämmelser om att kommuner ska ansvara för transport samt återvinning eller bortskaffande av hushållsavfall finns i 15 kap. 20 § miljöbalken. Detta ansvar inskränks av bestämmelserna i denna förordning endast i fråga om avfall som med stöd av förordningen lämnas till en ansvarig producent eller till ett insamlingssystem som avses i 16 §.
Förordning (2016:806)

11 §

  Bestämmelser om förbud mot att tillhandahålla vissa miljöfarliga batterier på marknaden finns i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter. Förordning (2015:562)

12 §

  Innan en producent släpper ut batterier på marknaden ska producenten göra en anmälan till Naturvårdsverket. Anmälan ska innehålla uppgifter om
   1. producentens namn, postadress, e-postadress, webbadress, telefonnummer, faxnummer, kontaktperson och de eventuella varumärken som producenten använder i Sverige,
   2. producentens person- eller organisationsnummer eller, om ett sådant inte finns, producentens svenska eller europeiska skattenummer,
   3. vilken typ av batterier som producenten släpper ut på marknaden (bärbara batterier, industribatterier eller bilbatterier),
   4. vilket eller vilka insamlingssystem för batterierna som producenten avser att använda sig av, och
   5. en försäkran om att de lämnade uppgifterna är riktiga.

Om en uppgift som lämnas enligt första stycket ändras, ska producenten lämna uppgift om detta till Naturvårdsverket inom en månad. Om en producent upphör att vara producent i Sverige ska producenten underrätta Naturvårdsverket om detta.
Förordning (2010:79)

19 §

  Ett insamlingssystem som avses i 16 § ska anses lämpligt om det
   1. är lättillgängligt och ger god service åt hushåll, kommuner och andra som kan antas vilja lämna batterier till systemet,
   2. underlättar för hushåll och andra att sortera ut batterier från annat avfall,
   3. finns insamlingsplatser med lämplig geografisk spridning med hänsyn till batteriernas förväntade användning, befolkningstäthet och andra omständigheter,
   4. är utformat så att de som hanterar batterierna i systemet inte utsätts för hälso- eller säkerhetsrisker på grund av batterierna,
   5. tar emot batterier av det slag som systemet är utformat för oavsett batteriernas kemiska sammansättning eller ursprung,
   6. är tillgängligt för alla producenter på icke-diskriminerande villkor, och
   7. innebär att de producenter som är anslutna till systemet tillsammans tar ansvar för en lika stor andel av det uppkomna avfallet i Sverige som motsvarar de anslutna producenternas sammanlagda marknadsandel.

För service åt kommuner enligt första stycket 1 ska insamlingssystemet innebära att batterier kan lämnas till insamlingssystemet, eller hämtas av någon som företräder insamlingssystemet, på någon av de platser som den berörda kommunen har anordnat för hantering av batterier. Kommunen och producenten får komma överens om avvikelser från detta krav.

Ett insamlingssystem som uppfyller kraven i förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning, förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar eller förordningen (2007:193) om producentansvar för vissa radioaktiva produkter och herrelösa strålkällor ska anses lämpligt för batterier som ingår i de produkter som förordningarna omfattar.
Förordning (2015:562)

21 §

  En producent ska senast den 31 mars kalenderåret efter försäljningen redovisa till Naturvårdsverket
   1. de typer och mängder batterier som producenten har släppt ut på marknaden i Sverige,
   2. den mängd batterier som har samlats in i insamlingssystem enligt 16 § och återvunnits eller bortskaffats eller förts ut från Sverige för återvinning eller bortskaffande,
   3. i vilken grad hanteringen av batterier når målen för särskilt omhändertagande och återvinning i 8 §, och
   4. hur producenten har uppfyllt sina skyldigheter enligt denna förordning.

Första stycket 4 gäller inte hur insamlingen lokalt uppfyller kraven i 19 och 20 §§.

I fråga om uppgifter om återvinning eller bortskaffande som har skett utanför Europeiska unionen ska producenten kunna visa att batterierna har hanterats på ett sätt som motsvarar kraven i batteridirektivet.

Rapporteringen enligt första stycket får samordnas med rapportering som sker enligt förordningen (2014:1075) om producentansvar för elutrustning och förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar. Förordning (2015:562)

22 §

  En producent ska informera dem som använder batterier om
   1. de potentiella effekterna på människors hälsa och miljön till följd av de ämnen som förekommer i batterier,
   2. innebörden av den märkning som avses i bilagan,
   3. skyldigheten att enligt avfallsförordningen (2011:927) sortera avfall som utgörs av batterier och om hur sorteringen ska gå till,
   4. de insamlingssystem som användarna har tillgång till, och 5. hur användarna kan bidra till återvinningen av batterier.

Informationen ska vara uttömmande och lämnas på ett sådant sätt att den når dem som kan antas vilja lämna batterier till producenten eller till ett insamlingssystem.
Förordning (2013:61)

22 a §

  En producent ska samråda med kommunerna om hur informationen enligt 22 § ska lämnas lokalt. Om man i samrådet finner att det är lämpligt får informationen lämnas genom kommunen när den informerar hushållen och andra om avfallshanteringen. Förordning (2013:61)

22 b §

  Om Naturvårdsverket begär det, ska producenten samråda med myndigheten om hur informationen enligt 22 § ska lämnas genom en rikstäckande informationsinsats. En sådan informationsinsats får ske genom en statlig myndighets försorg endast om en eller flera producenter åtar sig att svara för de kostnader som informationsinsatsen medför.
Förordning (2013:61)

22 c §

  Om en producents kostnad för att följa denna förordning innebär att ett batteri saluförs för ett högre pris än vad som annars skulle ha varit fallet, ska producenten se till att kostnaden är inkluderad i priset och inte redovisas som ett separat tillkommande pris.
Förordning (2013:61)

30 §

  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken samt 2 kap. 4, 24, 29 och 30 §§ miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser om avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.
Förordning (2011:56)

33 §

  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.


Övergångsbestämmelser

2008:834
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009 då förordningen (1997:645) om batterier ska upphöra att gälla.
   2. Om det finns medel som har betalats in till Naturvårdsverket enligt den upphävda förordningen, får medlen användas för
      a) ersättning till den som enligt 14 § denna förordning har samlat in och fått kostnader för att sortera, återvinna eller bortskaffa batterier som innehåller bly, kadmium eller kvicksilver och som kan antas ha släppts ut på marknaden före den 1 januari 2009,
      b) ersättning till den som har fått kostnader för bortskaffande av kvicksilver från batterier som kan antas ha släppts ut på marknaden före den 1 januari 2009,
      c) återbetalning av avgifter för batterier som har förts ut från Sverige, om batterierna har släppts ut på marknaden före den 1 januari 2009,
      d) att betala Naturvårdsverkets kostnader för prövning av frågor om utbetalning av medlen,
      e) information om hantering av batterier, och
      f) forskning om batterier.
Förordning (2012:463)