Förordning (2009:607) med instruktion för Konsumentverket

7 av 13 paragrafer (54 %) har ändrats i förordning (2009:607) med instruktion för Konsumentverket sedan utfärdandet (t.om. SFS 2019:428). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-19


1 §

  Konsumentverket är förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor och har ansvar för att
   1. utöva tillsyn och annan kontroll enligt de konsumentskyddande regler som ligger inom myndighetens ansvarsområde,
   2. konsumenter har tillgång till information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter samt annan information som ger dem möjlighet att göra väl avvägda val om ingen annan myndighet har den uppgiften, och
   3. stärka konsumenternas ställning på marknaden genom kontakter med privata aktörer och i det arbetet genomföra bl.a. branschöverenskommelser och insatser på standardiseringsområdet. Förordning (2019:428)

2 §

  Myndigheten ska i sin löpande verksamhet
   1. integrera frågor om hållbar utveckling samt verka för att generationsmålet och miljökvalitetsmålen nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling,
   2. integrera ett jämställdhetsperspektiv, och
   3. integrera ett funktionshindersperspektiv och utifrån detta stödja och driva på övriga berörda parter. Förordning (2019:428)

3 §

  Myndigheten ska utöver uppgifterna i 1 och 2 §§
   1. bevaka och analysera marknaderna ur ett konsumentperspektiv samt vid behov vidta eller föreslå åtgärder,
   2. bevaka konsumenters möjligheter att agera på ett ur miljösynpunkt hållbart sätt,
   3. med utbildning och information stödja kommunernas konsumentverksamhet i frågor som rör konsumentskydd och konsumentlagstiftning,
   4. vara kontaktmyndighet för svenska myndigheters samarbete med myndigheter inom EES och med Europeiska kommissionen i konsumentrelaterade frågor som rör informationssamhällets tjänster enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster,
   5. vara kontaktmyndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen,
   6. fullgöra de uppgifter som en behörig myndighet har enligt samma förordning, i fråga om efterlevnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över,
   7. bistå konsumenter vid gränsöverskridande tvister samt samarbeta och utbyta information med alternativa tvistlösningsorgan enligt artikel 14 respektive 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, i den ursprungliga lydelsen,
   8. vara kontaktpunkt för tvistlösning online enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, och
   9. fullgöra de skyldigheter som en behörig myndighet har enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, i den ursprungliga lydelsen, inom ramen för sin befogenhet och i fråga om efterlevnaden av sådana regler som myndigheten har tillsyn över. Förordning (2019:428)

5 §

  Konsumentombudsmannen får
   1. göra anmälan om grupptalan till Allmänna reklamationsnämnden enligt förordningen (2015:739) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden,
   2. väcka offentlig grupptalan enligt lagen (2002:599) om grupprättegång i tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör varor, tjänster eller andra nyttigheter som tillhandahålls huvudsakligen för enskilt bruk, när ombudsmannen anser att det är motiverat från allmän synpunkt, och
   3. besluta att biträda konsumenter enligt lagen (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister.
Förordning (2015:740)

5 a §

  Om Konsumentombudsmannen beslutar att biträda en konsument enligt lagen (2011:1211) om Konsumentombudsmannens medverkan i vissa tvister, ska Konsumentombudsmannen kontrollera om konsumenten har rättshjälp. Om så är fallet ska Konsumentombudsmannen underrätta den myndighet som beslutar i rättshjälpsfrågan om sitt beslut att biträda konsumenten. Har konsumentens rättshjälp upphört när talan väcks vid allmän domstol, ska Konsumentombudsmannen upplysa domstolen om att konsumenten har haft rättshjälp i den rättsliga angelägenheten. Förordning (2011:1218)

7 §

  Myndigheten ska
   1. redogöra för grunderna bakom sin prioritering vid val mellan olika insatser vid redovisningen enligt 3 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag,
   2. rapportera om sitt miljöarbete enligt 2 § 1 och om bevakningen av konsumenters möjligheter enligt 3 § 2 till Naturvårdsverket efter samråd med verket om vilken rapportering som behövs,
   3. redovisa resultatet av bevakningsarbetet enligt 3 § 1 i en rapport till regeringen senast den 30 november vartannat år, med början 2020, och
   4. redovisa sin statistik, sina uppföljningar och sina analyser med kön som övergripande indelningsgrund och uppdelade utifrån ålder och inrikes respektive utrikes födda, om det inte finns särskilda skäl mot det.

Redovisningen av verksamheten enligt första stycket 1 ska göras i förhållande till de uppgifter som framgår av 1-5 §§.
Förordning (2019:428)

10 §

  Generaldirektören är myndighetschef och Konsumentombudsman (KO). Han eller hon ska vara jurist.
Förordning (2016:242)