Förordning (2010:1770) om geografisk miljöinformation

35 av 71 paragrafer (49 %) har ändrats i förordning (2010:1770) om geografisk miljöinformation sedan utfärdandet (t.om. SFS 2018:2114). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2019-10-13


1 kap. 1 §

  Denna förordning innehåller bestämmelser om den svenska infrastrukturen för tillgång till och utbyte av geografisk miljöinformation som har elektronisk form och som är användbar för verksamheter och åtgärder som kan påverka människors hälsa eller miljön. När det gäller skyldigheter för kommuner och enskilda organ är förordningen meddelad
   1. med stöd av 7 § lagen (2010:1767) om geografisk miljöinformation i fråga om 6 kap. 1 och 2 §§,
   2. med stöd av 8 § lagen om geografisk miljöinformation i fråga om 4 kap. 10-15 §§ och 5 kap. 2 och 3 §§,
   3. med stöd av 9 § lagen om geografisk miljöinformation i fråga om 2 kap. 2, 3 och 7 §§, 3 kap. 19 och 21 §§, 4 kap. 1, 2, 4-6 och 8 §§ samt 5 kap. 1 och 4 §§.

I övrigt är förordningen meddelad med stöd av 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. Förordning (2013:1165)

1 kap. 2 §

  Har upphävts genom förordning (2018:310)

3 kap. 1 §

  För referenssystem som behövs för att entydigt lägesbestämma information ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om landbaserade geodetiska referenssystem, och
   2. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om medelvattennivå. Förordning (2016:1192)

3 kap. 3 §

  För ortnamn ska informationsansvar fullgöras av Lantmäteriet i fråga om namn på administrativa enheter, bebyggelser och naturföreteelser. Förordning (2016:1192)

3 kap. 4 §

  För administrativa enheter på lokal, regional eller nationell nivå som är åtskilda av administrativa gränser ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser, och
   2. Sjöfartsverket i fråga om baslinjer och baslinjepunkter, territorialgränsen samt de yttre avgränsningslinjerna för kontinentalsockeln och för Sveriges ekonomiska zon.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 7 §

  För väg-, järnvägs-, luft- och sjötransportnät med tillhörande infrastruktur samt länkar mellan de olika näten ska informationsansvar fullgöras av
   1. Luftfartsverket i fråga om lufttransportnät med tillhörande infrastruktur,
   2. Sjöfartsverket i fråga om sjötransportnät med tillhörande infrastruktur,
   3. Trafikverket i fråga om järnväg- och vägtransportnät med tillhörande infrastruktur samt länkar mellan transportnättyper.

Informationsansvaret omfattar även det nät som avses i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet. Förordning (2016:1192)

3 kap. 8 §

  För inlandsytvatten, avrinningsområden, delavrinningsområden och andra hydrografiska element i inlandet såsom rännor och slussar, ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om strandlinjer, strandlinjekonstruktioner, våtmarker och inlandsytvatten, och
   2. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om avrinningsområden och nätverk för att beskriva flöden samt dammar. Förordning (2016:1192)

3 kap. 9 §

  För områden som är utsedda eller förvaltas inom ramen för internationell lagstiftning, Europeiska unionens lagstiftning eller svensk lagstiftning för att uppnå specifika miljövårdsmål ska informationsansvar fullgöras av
   1. Naturvårdsverket i fråga om områden som omfattas av det nationella naturvårdsregistret enligt 33 a § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.,
   2. Riksantikvarieämbetet i fråga om fornlämningar, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen enligt kulturmiljölagen (1988:950), statliga byggnadsminnen enligt förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen samt svenska områden som pekats ut i enlighet med Unescos konvention av den 16 november 1972 om skydd för världens kultur- och naturarv, och
   3. Skogsstyrelsen i fråga om biotopskyddsområden beslutade av Skogsstyrelsen. Förordning (2016:1192)

3 kap. 10 §

  För digitala höjdmodeller för mark-, is- och havsyta inklusive höjd på land samt djup under vatten ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om höjdgitter och höjdkurvor, och
   2. Sjöfartsverket i fråga om djup i havsområden, insjöar och vattenleder. Förordning (2016:1192)

3 kap. 11 §

  För det fysiska och biologiska marktäcket på jordytan ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om information om marktäcke som samlas in för produktion av Lantmäteriets grundläggande geodata, och
   2. Naturvårdsverket i fråga om sådan information om marktäcke som samlas in på uppdrag av Naturvårdsverket. Förordning (2016:1192)

3 kap. 12 §

  För bilder på jordytan (georefererade bilddata) från satelliter eller flygburna sensorer ska informationsansvar fullgöras av Lantmäteriet i fråga om ortofoto som ingår i Lantmäteriets nationella bildförsörjningsprogram.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 13 §

  För berggrund, jordlager, grundvatten, landformer och andra geologiska förhållanden indelade efter sammansättning, egenskaper och struktur ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om tyngdkraftsinformation för geoidbestämning,
   2. Sjöfartsverket i fråga om erosionsskydd vid allmänna farleder,
   3. Sveriges geologiska undersökning i fråga om berggrund, jordtäcke, grundvatten och geofysik samt i fråga om borrhål som inte omfattas av Statens geotekniska instituts eller Trafikverkets ansvar,
   4. Statens geotekniska institut i fråga om geotekniska borrhål för stabilitetsundersökningar i samband med ras- och skredrisk, och
   5. Trafikverket i fråga om geotekniska borrhål gjorda för att undersöka förutsättningarna för att anlägga statliga vägar och statliga järnvägar. Förordning (2016:1192)

3 kap. 14 §

  För enheter för spridning och användning av statistisk information (statistiska enheter) ska informationsansvar fullgöras av Statistiska centralbyrån i fråga om statistikrutor. Förordning (2016:1192)

3 kap. 15 §

  För byggnader ska informationsansvar fullgöras av
   1. Lantmäteriet i fråga om byggnaders läge och utbredning, och
   2. Riksantikvarieämbetet i fråga om sådana byggnaders läge som är
      a) byggnadsminnen eller kyrkobyggnader enligt kulturmiljölagen (1988:950), eller
      b) statliga byggnadsminnen enligt förordningen (2013:558) om statliga byggnadsminnen. Förordning (2016:1192)

3 kap. 16 §

  För markens egenskaper i fråga om jordmånens innehåll av partiklar och organiskt material, stenighet, djup, textur, struktur, erosion, genomsnittlig lutning och beräknad vattenhållande förmåga ska informationsansvar fullgöras av
   1. Naturvårdsverket i fråga om markundersökningar inom nationell miljöövervakning,
   2. Statens jordbruksverk i fråga om förtätade markundersökningar på åkermark, och
   3. Sveriges geologiska undersökning i fråga om markgeokemiska analyser. Förordning (2016:1192)

3 kap. 17 §

  För mark- och vattenanvändning indelad efter nuvarande och framtida planerad funktion eller socioekonomisk användning ska informationsansvar fullgöras av
   1. Statens jordbruksverk i fråga om jordbruksmark som ger rätt till stöd som finansieras helt eller delvis av Europeiska unionen, och
   2. Sametinget i fråga om mark- och vattenområden som används för renskötsel. Förordning (2016:1192)

3 kap. 18 §

  För information om geografiska områden med förhöjd förekomst av ohälsa som kan antas ha ett direkt eller indirekt samband med miljöns kvalitet och för information om effekter på människors hälsa eller välbefinnande som har ett direkt eller indirekt samband med miljöns kvalitet ska informationsansvar fullgöras av
   1. Folkhälsomyndigheten i fråga om hälsorelaterade förhållanden som är självrapporterade,
   2. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i fråga om olyckor,
   3. Socialstyrelsen i fråga om skador, sjukdomar och dödsorsaker, och
   4. Trafikverket i fråga om bullerutbredning för järnvägstrafik och vägtrafik enligt förordningen (2004:675) om omgivningsbuller. Förordning (2016:1192)

3 kap. 19 §

  För anläggningar för hantering av avloppsvatten, anläggningar för avfallshantering, anläggningar för energiförsörjning, anläggningar för vattenförsörjning, räddningstjänstens anläggningar, skolor, sjukhus och andra allmännyttiga och offentliga tjänster ska informationsansvar fullgöras av
   1. Inspektionen för vård och omsorg i fråga om hem för vård eller behandling, äldreboende, sjukhus och vårdcentraler,
   2. länsstyrelsen i fråga om anläggningar och områden för behandling eller hantering av avfall, avloppsvatten eller avloppsslam som omfattas av ett sådant tillstånd eller sådan tillståndsplikt som avses i 9 kap. miljöbalken,
   3. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i fråga om brandstationer, skyddsrum och ljudsändare för utomhusvarning,
   4. Statens skolverk i fråga om skolenheter för förskoleklass, grundskolan, specialskolan, sameskolan, grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan,
   5. Statistiska centralbyrån i fråga om lokaler för förskolan samt myndighets- och kommunkontor,
   6. Svenska kraftnät i fråga om transmissionsnät för el inklusive anläggningar, och
   7. Trafikverket i fråga om de fibernät och kraftledningar som Trafikverket förvaltar samt de telefoner som finns tillgängliga i anslutning till statliga vägar och statliga järnvägar. Förordning (2018:1583)

3 kap. 20 §

  För placering och användning av anläggningar och platser för miljöövervakning som genomförs av offentliga myndigheter eller för deras räkning ska informationsansvar fullgöras av
   1. Havs- och vattenmyndigheten i fråga om
      a) nationell miljöövervakning av sjöar, vattendrag, kust och hav, och
      b) miljöövervakning av badvatten som omfattas av badvattenförordningen (2008:218),
   2. länsstyrelsen i fråga om regional miljöövervakning av luft, landmiljön, sjöar, vattendrag och den marina miljön,
   3. Naturvårdsverket i fråga om
      a) nationell miljöövervakning av miljögifter,
      b) nationell miljöövervakning av luft och landmiljön, och
      c) nationell uppföljning av särskilda skyddade områden förtecknade enligt 7 kap. 27 § första stycket 2 miljöbalken,
   4. Strålsäkerhetsmyndigheten i fråga om nationell miljöövervakning av strålning,
   5. Sveriges geologiska undersökning i fråga om övervakning av grundvatten, havssediment och sjösediment, och
   6. Sveriges lantbruksuniversitet i fråga om nationell övervakning av skogarnas tillstånd och förändring.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 21 §

  För verksamheter som avses i 9, 11 eller 12 kap. miljöbalken ska, om inte annat följer av 22 §, informationsansvar fullgöras av
   1. länsstyrelsen i fråga om verksamheter som omfattas av ett sådant tillstånd eller sådan tillståndsplikt som avses i 9 eller 11 kap. miljöbalken,
   2. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i fråga om verksamheter enligt lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor, och
   3. Svenska kraftnät i fråga om dammsäkerhet avseende dammar i dammsäkerhetsklass A, B eller C enligt 11 kap. miljöbalken.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 22 §

  För vattenbruksanläggningar, jordbruksproduktionsanläggningar, bevattningssystem, växthus, djurstallar och annan jordbruksutrustning ska informationsansvar fullgöras av Statens jordbruksverk i fråga om vattenbruksföretag och produktionsplatser för djurhållning.
Förordning (2012:771)

3 kap. 24 §

  För områden och andra geografiska enheter som används för rapportering, förvaltas eller regleras på internationell, europeisk, nationell, regional eller lokal nivå avseende vattenavrinning, kustförvaltning, farleder, nitratkänslighet, dricksvattentäkt, avfallsdeponering, avfallsdumpning, buller, gruvprospektering, gruvbrytning eller annat som har relevans från miljöinformationssynpunkt ska informationsansvar fullgöras av
   1. Havs- och vattenmyndigheten i fråga om
      a) gränser för områden med fredning av fisk eller förbud mot fiske samt andra förvaltningsgränser till skydd för fiskbestånden och miljön,
      b) fiskvatten,
      c) förvaltningsområden enligt havsmiljöförordningen (2010:1341) samt till förvaltningsområdena hänförliga bedömningsområden föreskrivna av Havs- och vattenmyndigheten med stöd av 20 § havsmiljöförordningen, och
      d) sammanställningar av nationellt särskilt värdefulla limniska områden,
   2. länsstyrelsen i fråga om miljöriskområden, musselvatten och anläggningar för bortskaffande av avfall som omfattas av ett sådant tillstånd eller sådan tillståndsplikt som avses i 9 kap. miljöbalken,
   3. Naturvårdsverket i fråga om
      a) områden som omfattas av naturvårdsavtal där Naturvårdsverket eller länsstyrelserna är avtalspart för staten,
      b) vattenskyddsområden som omfattas av föreskrifter enligt 7 kap. 22 § miljöbalken,
      c) områden som omfattas av ordningsföreskrifter enligt 7 kap. 30 § miljöbalken,
      d) områden med förbud mot markavvattning enligt 11 kap. 14 § miljöbalken och 4 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter,
      e) områden som är känsliga för övergödning enligt rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, och
      f) zoner och tätbebyggelse för utvärdering och säkerställande av luftkvalitet enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa,
   4. Sjöfartsverket i fråga om reglerade farleder till havs och i större inlandsvatten,
   5. Skogsstyrelsen i fråga om naturvårdsavtalsområden där Skogsstyrelsen är avtalspart,
   6. Statens jordbruksverk i fråga om
      a) känsliga områden enligt 5 § förordningen (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket, och
      b) restriktionszoner enligt 4, 4 a och 5 §§ epizootilagen (1999:657), 4 § epizootiförordningen (1999:659), 5 § zoonoslagen (1999:658), 3 § zoonosförordningen (1999:660), 7 § lagen (2006:806) om provtagning på djur, m.m. samt 6 § 3 förordningen (2006:815) om provtagning på djur, m.m.,
   7. Sveriges geologiska undersökning i fråga om
      a) områden med tillstånd för prospektering och gruvbrytning,
      b) grundvattenförekomster inom vattenförvaltningen, och
   8. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om vattenförekomster och vattendistrikt. Förordning (2018:2114)

3 kap. 25 §

  För sårbara områden klassificerade efter atmosfäriska, hydrologiska, seismiska och vulkaniska fenomen, bränder samt andra risker som uppstår genom naturens inverkan och som på ett allvarligt sätt kan påverka samhället ska informationsansvar fullgöras av
   1. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i fråga om översiktlig stabilitetskartering, översvämningskartering och brandriskvärden för vegetation, och
   2. Statens geotekniska institut i fråga om skredrisker vid vattendrag och områdens sårbarhet för stranderosion.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 27 §

  För nederbörd, temperatur, vindhastighet, vindriktning och andra meteorologiska förhållanden samt vattenföring och andra hydrologiska förhållanden ska informationsansvar fullgöras av
   1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om meteorologiska och hydrologiska förhållanden, och
   2. Statens energimyndighet i fråga om vindförhållanden.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 27 a §

  I fråga om strömmar, salthalt, våghöjd och andra fysikaliska egenskaper i havsvatten ska informationsansvar fullgöras av
   1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om strömmar, salthalt, vågor, havstemperatur och andra fysikaliska egenskaper i havsvatten, och
   2. Sjöfartsverket i fråga om fysikaliska egenskaper i havsvatten som registreras av de väderstationer som ingår i Sjöfartsverkets nät av mätstationer. Förordning (2016:1192)

3 kap. 28 §

  I fråga om områden och delområden i hav och saltsjöar indelade utifrån områdenas fysikaliska eller kemiska egenskaper ska informationsansvar fullgöras av
   1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut i fråga om havsisutbredning och algutbredning, och
   2. Sveriges geologiska undersökning i fråga om havsbottenyttäcke. Förordning (2016:1192)

3 kap. 29 §

  För områden som har relativt homogena ekologiska förhållanden med likartade egenskaper (biogeografiska regioner) ska informationsansvar fullgöras av
   1. Havs- och vattenmyndigheten i fråga om limnisk ekoregionindelning,
   2. Naturvårdsverket i fråga om naturgeografiska regioner och myrregionindelning, och
   3. Skogsstyrelsen i fråga om skoglig regionindelning.
Förordning (2016:1192)

3 kap. 30 §

  För geografiska områden som kännetecknas av särskilda ekologiska förhållanden, processer, strukturer och livsstödjande funktioner och som är fysiska livsmiljöer för organismer som lever där ska informationsansvar fullgöras av
   1. Naturvårdsverket i fråga om nationella inventeringar av våtmarker, naturtyper i och utanför skyddade områden samt naturtyper i särskilt utpekade skyddsvärda områden,
   2. Skogsstyrelsen i fråga om nationella inventeringar av skogsbiotoper med höga naturvärden, och
   3. Statens jordbruksverk i fråga om den nationella inventeringen av ängs- och betesmark. Förordning (2016:1192)

3 kap. 31 §

  För geografisk fördelning i rutnät, regioner, administrativa enheter eller andra analytiska enheter av djur- och växtarters förekomst ska informationsansvar fullgöras av
   1. Havs- och vattenmyndigheten i fråga om nationella sammanställningar av fiskförekomster, och
   2. Naturvårdsverket i fråga om nationella sammanställningar av artförekomster. Förordning (2012:771)

3 kap. 32 §

  För energiresurser, med förekommande djup- eller höjdinformation om resursens omfattning, ska informationsansvar fullgöras av Sveriges geologiska undersökning i fråga om fyndigheter av olja, naturgas, kol och energitorv samt förutsättningar för geotermi.
Förordning (2016:1192)

4 kap. 3 §

  Ytterligare bestämmelser om den information enligt 3 kap.
som ska tillgängliggöras och om dess användbarhet i det sammanhängande systemet för geografisk miljöinformation finns i kommissionens förordning (EU) nr 1089/2010 av den 23 november 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG vad gäller interoperabilitet för rumsliga datamängder och datatjänster. Förordning (2012:771)

4 kap. 4 §

  Det ska finnas informationshanteringstjänster som gör det möjligt att
   1. söka efter geografisk miljöinformation och att söka efter andra informationshanteringstjänster med utgångspunkt i innehållet i motsvarande metadata samt att visa innehållet i metadata (söktjänster),
   2. se geografisk miljöinformation och, i fråga om sådan information som presenteras i form av kartor eller liknande, navigera i den, zooma in och ut i den, panorera i den och att se på den genom att lägga olika informationslager på varandra och var för sig samt att hitta förklarande information och det relevanta innehållet i de metadata som rör informationen (visningstjänster),
   3. ladda ned och, om det är lämpligt, få direkt åtkomst till kopior av geografisk miljöinformation eller delar av den (nedladdningstjänster),
   4. omvandla geografisk miljöinformation så att den utan regelbundet återkommande manuella åtgärder blir användbar i det sammanhängande systemet (omvandlingstjänster), och
   5. komma i kontakt med andra informationshanteringstjänster och e-handelstjänster så att man kan använda dem (förbindelsetjänster). Förordning (2016:1192)

4 kap. 7 §

  Ytterligare bestämmelser om informationshanteringstjänster finns i
   1. kommissionens förordning (EG) nr 976/2009 av den 19 oktober 2009 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG med avseende på nättjänster, och
   2. kommissionens förordning (EU) nr 1089/2010 av den 23 november 2010 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG vad gäller interoperabilitet för rumsliga datamängder och datatjänster.

För den information som anges i 3 kap. 14-33 §§ behöver söktjänster, visningstjänster, nedladdningstjänster och omvandlingstjänster inte finnas förrän metadata för informationen har tagits fram. Förordning (2016:1192)

4 kap. 8 §

  Förbindelsetjänster behöver finnas tillgängliga enligt 1-6 §§ först vid den tidpunkt och på det sätt som följer av sådana bestämmelser om förbindelsetjänster som meddelas av Europeiska kommissionen enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG. Förordning (2012:771)

4 kap. 14 §

  Om en myndighet får ta ut avgifter från myndigheter för tjänster som avses i 4 § eller för geografisk miljöinformation, får avgifterna inte överstiga kostnaderna för att reproducera, tillhandahålla och sprida informationen respektive kostnaderna för tjänsterna, om inte annat följer av andra stycket.

Om en myndighet är skyldig att ta ut sådana avgifter som avses i första stycket för att täcka en väsentlig del av kostnaderna för en verksamhet, får de samlade intäkterna inte överstiga kostnaderna för att samla in, framställa, reproducera och sprida informationen respektive kostnaderna för tjänsterna samt en rimlig avkastning på investeringar.

Första och andra styckena gäller inte i fråga om avgifter som tas ut från myndigheter för vidareutnyttjande av handlingar när det framgår att handlingarna ska användas i konkurrensutsatt verksamhet. Bestämmelser om sådana avgifter och om avgifter som tas ut från enskilda finns i 7 § lagen (2010:566) om vidareutnyttjande av handlingar från den offentliga förvaltningen. Förordning (2015:288)