Förordning (2013:253) om förbränning av avfall

11 av 115 paragrafer (10 %) har ändrats i förordning (2013:253) om förbränning av avfall sedan utfärdandet (t.om. SFS 2020:702). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-07-10


2 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Med avfall och kommunalt avfall avses i denna förordning detsamma som i 15 kap. miljöbalken. Förordning (2020:702)

3 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Med farligt avfall, icke-farligt avfall och spillolja avses i denna förordning detsamma som i avfallsförordningen (2020:614). Förordning (2020:702)

6 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Med avfallsförbränningsanläggning avses i denna förordning en förbränningsanläggning
   1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av alstrad energi,
   2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller material,
   3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall, eller
   4. där det förbränns annat kommunalt avfall än avfall som enligt bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614) omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är källsorterat eller omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 02. Förordning (2020:702)

10 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Med tillsynsmyndigheten avses i denna förordning den som enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) utövar tillsyn över en förbränningsanläggning. Förordning (2020:702)

21 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Den som driver en förbränningsanläggning ska för det avfall som tas emot eller avses att tas emot för förbränning
   1. skaffa sig kännedom om vilken avfallstyp som avfallet kan hänföras till enligt bilaga 3 till avfallsförordningen (2020:614),
   2. kontrollera att avfallet är lämpligt att förbränna i anläggningen och får förbrännas i den,
   3. anteckna den mängd som tas emot inom varje avfallstyp eller, i den mån det inte är möjligt att hänföra avfallet till en viss avfallstyp, i anteckningarna beskriva avfallets fysiska, fysikaliska och kemiska egenskaper samt eventuella farliga egenskaper,
   4. spara anteckningarna i tre år, och
   5. lämna anteckningarna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär det. Förordning (2020:702)

22 §

   Träder i kraft 2020-08-01
Den som driver en förbränningsanläggning ska innan farligt avfall tas emot för förbränning
   1. skaffa sig den information om avfallet och dess uppkomst som finns i de handlingar som krävs enligt
      a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall,
      b) lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, eller
      c) avfallsförordningen (2020:614),
   2. skaffa sig den ytterligare information som i fråga om avfallets fysikaliska och kemiska sammansättning, i fråga om avfallets farliga egenskaper, i fråga om ämnen som avfallet inte får blandas med, i fråga om försiktighetsmått som krävs vid hanteringen av avfallet eller i övrigt behövs för att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningen,
   3. förvissa sig om att avfallet överensstämmer med informationen enligt 1 och 2 genom att ta representativa prover och analysera dem,
   4. spara proverna till dess en månad har gått från det att avfallet brändes, och
   5. lämna proverna till tillsynsmyndigheten, om myndigheten begär det.

Prover enligt första stycket 3 ska tas innan avfallet lossas vid anläggningen, om detta inte är olämpligt. Proverna ska tas och analyseras på ett sätt som gör det möjligt för verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten att fastställa avfallets art. Förordning (2020:702)

23 §

  Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som innebär att kraven i 21 och 22 §§ helt eller delvis inte behöver uppfyllas får tillämpas, om villkoret avser sådan förbränning av avfall som
   1. sker i en verksamhet som är tillståndspliktig eller omfattas av ett tillstånd enligt miljöprövningsförordningen (2013:251), om den verksamhetskod som gäller för verksamheten slutar med -i, och
   2. endast omfattar avfall som uppkommit i den tillståndspliktiga verksamheten och på den plats där förbränningen sker. Förordning (2016:1189)

32 §

  En förbränningsanläggning ska vara konstruerad, utrustad och byggd samt drivas på ett sådant sätt att, även under de mest ogynnsamma förhållandena, temperaturen hos rökgaserna i förbränningsprocessen vid förbränning av avfall höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till
   1. minst 850 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två sekunder, eller
   2. minst 1 100 grader Celsius och håller minst den nivån under minst två sekunder, om förbränningen avser farligt avfall som innehåller mer än 1 procent organiska halogenföreningar uttryckt som klor.

I en avfallsförbränningsanläggning ska temperaturen mätas nära förbränningskammarens innervägg. Mätningen får dock göras på en annan representativ punkt i förbränningskammaren, om en sådan mätpunkt är angiven i ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor. I en avfallsförbränningsanläggning ska kravet i första stycket om två sekunders uppehållstid för rökgaserna gälla efter den sista tillförseln av förbränningsluft.

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss avfallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första och andra styckena får tillämpas. I fråga om avfallsförbränningsanläggningar får en sådan tillämpning dock inte medföra mer restprodukter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna. Förordning (2018:537)

33 §

  I en avfallsförbränningsanläggning ska varje linje vara utrustad med minst en stödbrännare som ska
   1. starta automatiskt när temperaturen hos rökgaserna efter den sista tillförseln av förbränningsluft
      a) understiger 850 grader Celsius, eller
      b) understiger 1 100 grader Celsius, om förbränningen avser farligt avfall som innehåller mer än en procent organiska halogenföreningar uttryckt som klor, och
   2. användas under perioder då anläggningen tas i drift eller tas ur drift så att den temperatur som krävs enligt 1 upprätthålls när det finns oförbränt avfall i förbränningskammaren.

Under perioder som avses i första stycket 2 får stödbrännaren inte eldas med ett bränsle som kan orsaka större utsläpp än vad som uppkommer vid förbränning av dieselbränslen som anges i 4 och 5 §§ svavelförordningen (2014:509).

Ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor som i fråga om en viss avfallskategori eller en viss termisk process avviker från det som sägs i första och andra styckena får tillämpas, om det inte medför mer restprodukter eller högre halter av förorenande organiska ämnen i restprodukterna.
Förordning (2014:512)

43 §

  Mätningar av utsläpp till luft från en förbränningsanläggning ska
   1. i fråga om stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svavel-dioxid, kväveoxider och kolmonoxid göras kontinuerligt, och
   2. i fråga om kvicksilver, kadmium, tallium, antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel, vanadin, dioxiner och furaner göras minst en gång var tredje månad under anläggningens tolv första driftmånader och därefter minst två gånger per år.

Trots första stycket 1 behöver mätningar av vätefluorid inte göras kontinuerligt, om sådana behandlingssteg används som säkerställer att begränsningsvärdet för utsläpp av väteklorid följs och utsläpp av vätefluorid i stället mäts periodiskt enligt det som gäller för de föroreningar som anges i första stycket 2. Förordning (2019:640)

68 §

  Från en cementugn som är en samförbränningsanläggning får utsläpp till luft i genomsnitt under varje dygn inte innehålla mer
   1. stoft än det som motsvarar 30 milligram per kubikmeter normal torr gas,
   2. totalt organiskt kol än det som motsvarar 10 milligram organiskt kol per kubikmeter normal torr gas,
   3. väteklorid än det som motsvarar 10 milligram per kubikmeter normal torr gas,
   4. vätefluorid än det som motsvarar 1 milligram per kubikmeter normal torr gas,
   5. svaveldioxid än det som motsvarar 50 milligram per kubikmeter normal torr gas, och
   6. kväveoxider än det som motsvarar 500 milligram per kubikmeter normal torr gas.

Trots första stycket 2 och 5 får totalt organiskt kol och svaveldioxid släppas ut med de större mängder som anges i ett tillståndsvillkor eller föreläggandevillkor, om det totala organiska kolet och svaveldioxiden inte härrör från samförbränning av avfall. Förordning (2019:640)