Hälso- och sjukvårdsförordning (2017:80)

20 av 38 paragrafer (53 %) har ändrats i hälso- och sjukvårdsförordning (2017:80) sedan utfärdandet (t.om. SFS 2019:1118). Här finner du samtliga ändrade paragrafer och deras nuvarande lydelser.

Filtrera

Vill du inte visa alla ändringar? Välj den äldsta ändringsförfattningen som saknas i din lagbok, så plockar vi fram alla paragrafändringar du saknar.

[+] Ändringsförfattningar

Vill du endast visa aktuell lagtext?


Ändrade paragrafer

[+] Innehållsförteckning


Lydelse 2020-04-01


1 kap. 2 §

  Det som sägs i denna förordning om regioner gäller också kommuner som inte ingår i en region. Förordning (2019:1118)

2 kap. 1 §

  Socialstyrelsen beslutar vilken hälso- och sjukvård som ska utgöra nationell högspecialiserad vård enligt 2 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) och på hur många enheter sådan vård ska bedrivas. Förordning (2018:144)

2 kap. 2 §

  Socialstyrelsen beslutar efter ansökan från en region om tillstånd och villkor för att bedriva nationell högspecialiserad vård. Myndigheten beslutar också om återkallelse av ett sådant tillstånd. Förordning (2019:1118)

2 kap. 3 §

  Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om de villkor som ska gälla för tillstånd att bedriva nationell högspecialiserad vård och om återkallelse av ett sådant tillstånd. Förordning (2018:144)

2 kap. 4 §

  Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställighet av hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) i fråga om ansökningsförfarandet hos myndigheten.
Förordning (2018:144)

3 kap. 1 §

  För hälso- och sjukvård som berör flera regioner ska landet vara indelat i samverkansregioner som anges i nedanstående uppställning. Varje samverkansregion omfattar de län och de kommuner som anges i uppställningen.

Samverkansregion        Län
                Kommuner
Samverkansregion Stockholm    Stockholms län
                Gotlands län
Samverkansregion Linköping    Östergötlands län 
                Jönköpings län
                Kalmar län
Samverkansregion Lund/Malmö    Kronobergs län
                Blekinge län
                Skåne län
                Halmstad kommun
                Hylte kommun
                Laholms kommun
Samverkansregion Göteborg    Västra Götalands län
                Falkenbergs kommun
                Kungsbacka kommun
                Varbergs kommun
Samverkansregion Uppsala/Örebro    Uppsala län
                Södermanlands län
                Värmlands län 
                Örebro län
                Västmanlands län 
                Dalarnas län 
                Gävleborgs län
Samverkansregion Umeå        Västernorrlands län 
                Jämtlands län
                Västerbottens län
                Norrbottens län
Förordning (2019:1118)

4 kap. 7 §

  En läkare som är anställd vid en sjukvårdsenhet inom regionernas hälso- och sjukvård där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen eller forskning är skyldig att biträda vid handledningen av medicine studerande.

En specialistutbildad läkare som är anställd vid en sådan enhet som avses i första stycket är, i den mån den eller de nämnder som utövar ledningen av hälso- och sjukvårdsverksamheten vid enheten medger det, skyldig att inom sitt verksamhetsområde utföra den undervisning och den examination som behövs för att högskoleutbildning för läkarexamen ska kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt.
Förordning (2019:1118)

5 kap. 1 §

  Detta kapitel gäller inom regionernas hälso- och sjukvård. Bestämmelsen i 5 § gäller även inom kommunernas hälso- och sjukvård. Förordning (2019:1118)

5 kap. 4 §

  Om regionen inte kan anställa någon som är behörig att utöva läkaryrket som vikarie för läkare vid semester eller annan ledighet eller under vakans, får Socialstyrelsen medge regionen att anställa någon annan som styrelsen bedömer i huvudsak kan fullgöra de med anställningen förenade uppgifterna. Förordning (2019:1118)

5 kap. 7 §

  Regionen ska kungöra anställningar för specialistutbildade läkare lediga till ansökan. Om det finns särskilda skäl får dock anställning ske utan kungörelse.

Kungörelser som avses i första stycket ska införas i Post- och Inrikes Tidningar eller, om regeringen medger det, i en annan publikation med föreläggande av tre veckors ansökningstid, räknad från dagen för kungörandet. Förordning (2019:1118)

5 kap. 8 §

  Vid andra anställningar för specialistutbildade läkare än som avses i 6 § vid en sjukvårdsenhet inom regionernas hälso- och sjukvård där det bedrivs högskoleutbildning för läkarexamen eller forskning, ska tre sakkunniga pröva varje sökandes behörighet och bedöma skickligheten hos samtliga behöriga sökande. Vid bedömningen av skickligheten ska hänsyn tas främst till utbildning samt till klinisk och vetenskaplig skicklighet. De sakkunniga ska föra upp de fyra främsta behöriga sökandena på förslag. Regionen får därefter anställa en av de föreslagna sökandena. Förordning (2019:1118)

5 kap. 9 §

  Två av de sakkunniga som avses i 8 § och suppleanter för dem utses för högst fyra år på det sätt som den berörda högskolestyrelsen bestämmer. Regionen utser för samma tid en sakkunnig och suppleant för denne. Högskolestyrelsen utser ordförande och vice ordförande bland de sakkunniga.

Om ingen av de sakkunniga är verksam inom det område som den lediga anställningen avser, ska de tillkalla en läkare inom verksamhetsområdet att ingå som sakkunnig.

Om det behövs får de sakkunniga, efter medgivande av regionen, inhämta yttrande från en annan läkare med särskild erfarenhet från det verksamhetsområde som den lediga anställningen avser.
Förordning (2019:1118)

5 kap. 10 §

  Sakkunniga ska samråda med varandra och utan onödigt dröjsmål lämna sina anställningsförslag.

I fråga om de sakkunnigas beslut tillämpas bestämmelserna i 29 och 30 §§ förvaltningslagen (2017:900) om omröstning och om reservation och avvikande mening. Förordning (2018:911)

5 kap. 11 §

  Vid andra anställningar för specialistutbildade läkare än som avses i 6 och 8 §§ ska regionen fästa avseende främst vid skickligheten för anställningen. Förordning (2019:1118)

5 kap. 14 §

  Den myndighet som ska anställa någon som avses i denna förordning ska utan dröjsmål anslå de sakkunnigas beslut om anställningsförslag på regionens anslagstavla med uppgift om den dag då beslutet anslogs. Förordning (2019:1118)

6 kap. 1 §

  Vårdgarantin enligt 9 kap. 1 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska innehålla en försäkran om att den enskilde får
   1. kontakt med primärvården samma dag som den enskilde söker kontakt med primärvården (tillgänglighetsgaranti),
   2. en medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal inom primärvården inom tre dagar från det att den enskilde har sökt kontakt med primärvården, om vårdgivaren har bedömt att den enskilde behöver få en medicinsk bedömning och en sådan inte kan göras när den enskilde först söker kontakt (bedömningsgaranti inom primärvården),
   3. besöka den specialiserade vården inom 90 dagar från det att remiss har utfärdats eller, om någon remiss inte är nödvändig, från det att den enskilde har sökt kontakt med den specialiserade vården (besöksgaranti inom den specialiserade vården), och
   4. planerad vård inom 90 dagar från det att vårdgivaren har beslutat att den enskilde ska få den aktuella vården (behandlingsgaranti). Förordning (2018:1129)

6 kap. 2 §

  Vid bedömningen av om vårdgarantin enligt 1 § 3 eller 4 är uppfylld ska inte räknas tid då den enskilde
   1. av medicinska skäl inte kan ges vård,
   2. utnyttjat sin möjlighet att välja vård i en annan region enligt 9 kap. 1 § patientlagen (2014:821), eller
   3. frivilligt avstår från vård.

Den enskilde ska anses frivilligt avstå från vård om han eller hon har
   1. informerats om vårdgarantin,
   2. erbjudits vård i enlighet med vårdgarantin, och
   3. meddelat vårdgivaren att han eller hon avstår från erbjudandet om vård. Förordning (2019:1118)

6 kap. 3 §

  Regionernas rapporteringsskyldighet enligt 9 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska fullgöras genom att regionerna lämnar uppgifter om väntetider till den nationella väntetidsdatabas som förs av Sveriges Kommuner och Landsting.
Förordning (2019:1118)

6 kap. 4 §

  Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om regionernas rapporteringsskyldighet enligt 9 kap. 3 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Förordning (2019:1118)

7 kap. 2 §

  Regionen eller kommunen ska i fall som avses i 8 kap. 9 § eller 12 kap. 6 § hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) tillhandahålla förbrukningsartiklar som fortlöpande behövs vid urininkontinens, urinretention eller tarminkontinens.
Förordning (2019:1118)